36 Och Ẹlihu sade vidare:
2 ”Ha tålamod med mig ett litet tag, så skall jag tillkännage för dig
att det ännu finns ord att säga till försvar för Gud.
3 Jag skall hämta min kunskap från fjärran,
och Honom som gav mig gestalt skall jag tillskriva rättfärdighet.+
4 Ty mina ord är sannerligen inte lögn;
Han som är fullkomlig i kunskap+ är inför dig.
5 Se, Gud är väldig,+ och han förkastar inte,
han är väldig i hjärtats kraft.
6 Han låter inte den ondskefulle leva,+
men han beviljar de nödställda deras rätt.+
7 Han tar inte sina ögon från den rättfärdige.+
Till och med kungar på tronen+
låter han sitta för alltid, och de blir upphöjda.
8 Men binds de med bojor,+
fångas med nödens rep,
9 då ger han dem besked om deras handlingssätt
och deras överträdelser, ty de uppför sig överlägset.
10 Han öppnar deras öra för förmaning+
och säger att de skall vända om från det onda.+
11 Om de lyder och tjänar honom,
får de sluta sina dagar i lycka
och sina år i ljuvlighet.+
12 Men om de inte lyder skall de förgås+ genom ett kastvapen,+
och de skall ge upp andan utan kunskap.
13 De som har ett avfälligt hjärta hopar vrede.+
De ropar inte på hjälp när han binder dem.
14 Deras själ skall dö i ungdomen,+
och de skall sluta sitt liv bland manliga tempelprostituerade.+
15 Han skall undsätta den nödställde i hans nöd,
och han skall öppna hans öra under förtrycket.
16 Ja, han skall också locka dig bort från trångmålets gap!+
I stället skall det vara större utrymme,+ inte trångt,
och trösten vid ditt bord skall vara full av fetma.+
17 Med domen över den ondskefulle+ skall du fyllas;
dom och rättvisa skall gå hand i hand.
18 Ja, akta dig så att inte raseri+ lockar dig till att illvilligt klappa i händerna,
och låt inte en stor lösesumma+ leda dig vilse.
19 Kommer ditt rop om hjälp att göra verkan?+ Nej, inte heller i trångmål
kommer alla dina kraftansträngningar att göra det.+
20 Längta inte ivrigt efter den natt
då folken drar sig tillbaka från sin plats.
21 Var på din vakt, vänd dig inte till ondskan,+
ty den har du föredragit framför lidande.+
22 Se! Gud handlar upphöjt i sin kraft.
Vem är en lärare som han?
23 Vem har avkrävt honom räkenskap för hans väg,+
och vem har sagt: ’Du har handlat orättfärdigt’?+
24 Kom ihåg att du bör prisa storheten i hans verk,+
som människor har besjungit.+
25 Alla människor har sett det,
den dödliga människan betraktar det på avstånd.+
26 Se, Gud är mer upphöjd än vi kan förstå,+
antalet av hans år kan inte utforskas.+
27 Ty han drar upp vattendropparna,+
de silar ner och bildar regn och dimma,
28 de strömmar ur molnen;+
de dryper rikligt över människorna.
29 Vem kan egentligen förstå molnlagren,
skrällarna från hans hydda?+
30 Se, han har brett ut sitt ljus däröver,+
och havets botten har han täckt.
31 Genom detta tar han sig an folkens sak,+
han ger mat i överflöd.+
32 Med sina händer har han täckt över blixten,
och han ger den befallning att gå ut mot en angripare.+
33 Hans dunder+ berättar om honom,
även boskapen om den som drar upp.