Sakarja
2 Och jag lyfte upp mina ögon och såg; och se, där var en man* med ett mätsnöre i handen.+ 2 Då sade jag: ”Vart går du?”
Och han sade till mig: ”För att mäta Jerusalem, för att se hur bred staden är och hur lång den är.”+
3 Och se, ängeln som talade med mig kom fram, och en annan ängel kom fram för att möta honom. 4 Sedan sade han till honom: ”Spring i väg och tala till den unge mannen där borta och säg: ’”Som öppen landsbygd skall Jerusalem vara bebott,+ på grund av de många människor och djur som finns där inne.+ 5 Och jag skall själv bli en mur av eld runt omkring staden”,*+ lyder Jehovas uttalande, ”och jag skall bli* till härlighet där inne.”’”+
6 ”Hallå där! Hallå där! Fly då från landet i norr”,+ lyder Jehovas uttalande.
”Ty jag har skingrat er som för himlens fyra vindar”,*+ lyder Jehovas uttalande.
7 ”Hallå där, Sion!+ Sätt dig i säkerhet, du som bor hos dottern Babylon.*+ 8 Ty detta är vad härarnas Jehova har sagt: ’Efter härligheten+ har han sänt mig till de nationer som tog byte från er;+ ty den som rör vid er,+ han rör vid min ögonsten.*+ 9 Ty se, jag svingar min hand mot dem,+ och de skall bli till byte för sina slavar.’+ Och ni skall inse att det är härarnas Jehova som har sänt mig.+
10 Ropa högt och gläd dig, dotter Sion;+ ty se, jag kommer,+ och jag skall ta min boning i din mitt”,+ lyder Jehovas uttalande. 11 ”Och många nationer skall sluta sig till Jehova på den dagen,+ och de skall bli mitt folk;+ och jag skall ta min boning i din* mitt.” Och du skall inse att det är härarnas Jehova som har sänt mig till dig.+ 12 Och Jehova skall ta Juda i besittning som sin andel på den heliga marken,+ och han skall åter utvälja Jerusalem.+ 13 Var tyst, allt kött, inför Jehova,+ ty han har rest sig+ från sin heliga boning.+