2 Petrus
1 Simon Petrus, en Jesu Kristi slav+ och apostel,+ till dem som i likhet med oss har uppnått trons privilegium+ genom rättfärdigheten+ hos vår Gud* och hos Räddaren, Jesus Kristus:*+
2 Må oförtjänt omtanke och frid förökas åt er+ genom exakt kunskap+ om Gud och om Jesus,* vår Herre, 3 eftersom hans gudomliga makt* fritt har gett oss allt som rör liv+ och gudhängivenhet,+ genom den exakta kunskapen om honom som kallade+ oss genom härlighet+ och dygd. 4 Genom detta har han fritt gett oss de dyrbara och mycket storslagna löftena,+ för att ni genom dem skall bli delaktiga av gudomlig+ natur,*+ sedan ni har kommit undan det fördärv som till följd av otyglat begär finns i världen.+
5 Ja, av just detta skäl skall ni, genom att till gensvar bidra med all uppriktig strävan,+ till er tro foga dygd,+ till er dygd kunskap,+ 6 till er kunskap självbehärskning, till er självbehärskning+ uthållighet, till er uthållighet gudhängivenhet,+ 7 till er gudhängivenhet broderlig tillgivenhet, till er broderliga tillgivenhet kärlek.+ 8 Ty om allt detta* finns hos er och överflödar, skall det hindra er från att vara overksamma eller utan frukt*+ i fråga om den exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.
9 Den som saknar detta är nämligen blind, i det han sluter sina ögon för ljuset,*+ och han har glömt+ hur han blev renad+ från sina tidigare synder. 10 Därför, bröder, skall ni så mycket mera göra ert yttersta för att befästa er ställning som kallade+ och utvalda;+ ty om ni fortsätter att göra detta, kommer ni aldrig någonsin att snava.+ 11 Ja, på så sätt skall det i rikt mått ges er tillträde+ till vår Herres och Räddares, Jesu Kristi, eviga+ kungarike.+
12 Därför tänker jag ständigt påminna+ er om dessa ting, fastän ni känner dem och är befästa i den sanning+ som finns i er.+ 13 Men jag ser det som min plikt, så länge jag är i detta tält,+ att väcka upp er genom mina påminnelser;+ 14 jag vet nämligen att jag snart* skall lägga av mitt tält,+ alldeles som också vår Herre Jesus Kristus gav till känna för mig.+ 15 Jag vill också vid varje tillfälle göra mitt yttersta för att ni efter min bortgång+ själva skall kunna påminna er dessa ting.*
16 Det var ju inte slugt uttänkta osanna historier+ vi gick efter då vi gjorde er bekanta med vår Herre Jesu Kristi kraft och närvaro,*+ utan vi hade blivit ögonvittnen till hans storhet.+ 17 Han fick nämligen från Gud, Fadern, ära och härlighet,+ när ord sådana som dessa* framfördes till honom av den storslagna härligheten: ”Denne är min son, min älskade, som jag själv har godkänt.”*+ 18 Ja, dessa ord* hörde+ vi framföras från himlen medan vi var tillsammans med honom på det heliga berget.+
19 Följaktligen har vi det profetiska ordet+ mer befäst;+ och ni gör väl i att vara uppmärksamma på det – som på en lampa+ som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och en morgonstjärna*+ går upp – i era hjärtan. 20 Ni vet ju först och främst detta, att ingen profetia i Skriften blir till av någon privat utläggning.*+ 21 Ty aldrig har en profetia framförts av en människas vilja,+ utan människor talade ord från Gud,+ under det att de drevs av helig ande.+