2 Korinthierna

10 Jag, Paulus, bönfaller er nu vid Kristi mildhet+ och välvilja,*+ jag som visserligen till det yttre är oansenlig+ bland er men djärv mot er när jag är frånvarande.+ 2 Ja, jag tigger och ber att jag, när jag är närvarande, inte skall behöva tillgripa djärvhet med den tillförsikt med vilken jag tänker vidta djärva åtgärder+ mot några som värderar oss som om vi vandrade efter vad vi är i köttet. 3 Ty även om vi nu vandrar i köttet,+ för vi inte krig* efter vad vi är i köttet.+ 4 Vår krigförings vapen är ju inte köttsliga,+ utan mäktiga genom Gud+ till att riva ner starka förskansningar. 5 Vi river nämligen ner tankebyggnader och allt högtsträvande som häver sig upp mot kunskapen om Gud;+ och vi tar varje tanke till fånga för att göra den lydig mot Kristus; 6 och vi håller oss redo att bestraffa all olydnad,+ så snart som er egen lydnad har blivit genomförd.+

7 Ni betraktar saker och ting efter deras utseende.+ Om någon har den tilliten till sig själv att han tillhör Kristus, må han då åter till ledning för sig själv ta detta med i räkningen, att alldeles som han tillhör Kristus, så gör vi det också.+ 8 Ty även om jag skulle berömma mig+ lite för mycket av den myndighet som Herren har gett oss till att bygga upp er och inte till att riva ner er,+ så kommer jag inte att behöva skämmas, 9 för att det inte skall förefalla som om jag ville skrämma upp er genom mina brev. 10 Man säger ju: ”Hans brev är mycket betydande och kraftfulla, men hans personliga närvaro* är svag+ och hans tal inte värt att akta på.”+ 11 En sådan må ta detta med i räkningen, att vad vi är i ord genom brev när vi är frånvarande, sådana kommer vi också att vara i handling när vi är närvarande.+ 12 Vi vågar nämligen inte räkna oss till några eller jämföra oss med några som rekommenderar sig själva.+ När de mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva, har de ju inget förstånd.+

13 Vi för vår del vill inte berömma oss utanför våra bestämda gränser,+ utan efter gränsen för det område som Gud har tilldelat oss efter mått, då han har låtit det nå så långt som ända till er.+ 14 Vi sträcker oss verkligen inte för långt, som om vi inte nådde till er, för vi var de första som kom så långt som ända till er i syfte att förkunna de goda nyheterna om Kristus.+ 15 Nej, vi berömmer oss inte utanför våra bestämda gränser av en annans mödor,+ men vi hyser hoppet att vi, allteftersom er tro växer till,+ skall göras stora bland er med hänsyn till vårt område.+ Då skall vi överflöda ännu mera, 16 för att förkunna de goda nyheterna för länderna bortom er,+ för att inte berömma oss av en annans område där saker och ting redan är förberedda. 17 ”Men den som berömmer sig, låt honom berömma sig av Jehova.”*+ 18 Ty den som rekommenderar sig själv, denne är inte godkänd,+ utan den som Jehova*+ rekommenderar.+