Galaterna
4 Nu säger jag att så länge arvingen är omyndig, är det ingen skillnad alls mellan honom och en slav,+ fast han är herre över allting, 2 utan han är under betrodda män+ och under förvaltare* ända fram till den dag hans far på förhand har fastställt. 3 På samma sätt förblev också vi, när vi var omyndiga, slavar under de elementära+ ting som hör världen till. 4 Men när tiden var fullbordad,+ sände Gud ut sin Son,+ född av en kvinna+ och född att stå under lagen,+ 5 för att han skulle kunna köpa dem fria+ som var under lagen,+ för att vi i vår tur skulle kunna få adoptionen som söner.+
6 Och eftersom ni är söner, har Gud sänt ut sin Sons ande+ in i våra hjärtan, och den ropar: ”Abba,* Fader!”+ 7 Så är du då inte längre slav, utan son; och om du är son, är du också arvinge genom Gud.+
8 Men när ni inte kände Gud,+ på den tiden var ni slavar åt dem som av naturen inte är gudar.+ 9 Men när ni nu har lärt känna Gud, eller snarare när ni nu har blivit kända av Gud,+ hur kommer det sig då att ni vänder tillbaka igen till de svaga+ och torftiga elementära+ tingen och vill vara slavar åt dem igen?+ 10 Ni ger ytterst noga akt på dagar+ och månader+ och särskilda tider* och år. 11 Jag är rädd att jag på ett eller annat sätt har slitit förgäves+ för er.
12 Bröder, jag ber er: Bli som jag,+ eftersom jag också har blivit som ni.+ Ni har inte gjort mig någon orätt.+ 13 Men ni vet att det var på grund av en sjukdom i mitt kött som jag förkunnade de goda nyheterna för er första gången.+ 14 Och det som var en prövning* för er i mitt kött behandlade ni inte med förakt eller spottade åt med vämjelse; nej, ni tog emot mig som en Guds ängel,+ som Kristus Jesus.+ 15 Var är då den lycka ni hade?+ Jag ger er nämligen det vittnesbördet att ni, om det hade varit möjligt, skulle ha rivit ut era ögon och gett dem åt mig.+ 16 Har jag då blivit er fiende+ därför att jag säger er sanningen?+ 17 De intresserar sig ivrigt för er,+ men de gör det inte i god avsikt, utan de vill utestänga er från mig för att ni med iver skall intressera er för dem.+ 18 Det är emellertid gott att någon ivrigt intresserar sig för er om avsikten är god+ – vid alla tider och inte bara då jag är närvarande+ hos er, 19 mina små barn,+ med vilka jag åter befinner mig i födslovåndor tills Kristus har tagit gestalt i er.+ 20 Men jag skulle vilja vara närvarande hos er just nu+ och tala på ett annat sätt,* eftersom jag är rådvill+ beträffande er.
21 Säg mig, ni som vill vara under lagen:+ Hör ni inte lagen?+ 22 Det står till exempel skrivet att Abraham fick två söner, en med tjänsteflickan+ och en med den fria kvinnan;+ 23 men den med tjänsteflickan var i själva verket född på köttets sätt,+ den med den fria kvinnan däremot på grund av ett löfte.+ 24 Detta är ett symboliskt drama;*+ dessa kvinnor betyder nämligen två förbund,+ det ena från berget Sinai,+ som föder barn till slaveri; det är Hagar. 25 Denna Hagar betyder då Sinai,+ ett berg i Arabien, och hon svarar mot det nuvarande Jerusalem, för det är i slaveri+ med sina barn. 26 Men Jerusalem+ där ovan är fritt, och det är vår moder.+
27 Det står ju skrivet: ”Gläd dig, du ofruktsamma kvinna som inte föder barn; brist ut och ropa högt, du som inte har födslosmärtor; ty den övergivna kvinnan får många barn, fler än den som har en man.”+ 28 Men vi, bröder, är löftets barn på samma sätt som Isak.+ 29 Men alldeles som på den tiden den som var född på köttets sätt började förfölja+ den som var född på andens sätt, så är det också nu.+ 30 Men vad säger Skriften? ”Driv ut tjänsteflickan och hennes son, för tjänsteflickans son skall alls inte ärva tillsammans med den fria kvinnans son.”+ 31 Därför, bröder, är vi inte en tjänsteflickas barn,+ utan den fria kvinnans.+