1 Johannes
3 Se vad slags kärlek+ Fadern har gett oss, att vi får kallas Guds barn;+ och det är vi. Det är därför världen+ inte känner oss, ty den har inte lärt känna honom.+ 2 Ni älskade, nu är vi Guds barn,+ men ännu har det inte gjorts uppenbart vad vi kommer att bli.+ Vad vi vet, det är att när han görs uppenbar*+ kommer vi att bli lika honom,+ ty då får vi se honom alldeles som han är.+ 3 Och var och en som har detta hopp till honom renar+ sig själv, liksom han är ren.+
4 Var och en som utövar* synd+ utövar också laglöshet,+ ty synd+ är laglöshet. 5 Ni vet också att han gjordes uppenbar för att ta bort våra synder,*+ och det finns ingen synd+ i honom. 6 Var och en som förblir i gemenskap+ med honom bedriver inte synd;+ ingen som bedriver synd har vare sig sett honom eller lärt känna honom.+ 7 Små barn, låt ingen vilseleda er; den som utövar rättfärdighet är rättfärdig, liksom han är rättfärdig.+ 8 Den som utövar synd är av Djävulen,* ty Djävulen har syndat ända från början.*+ I detta syfte gjordes Guds Son uppenbar:+ för att göra slut på Djävulens gärningar.+
9 Var och en som är född* av Gud utövar inte synd,+ eftersom Hans säd förblir i honom, och han kan inte bedriva synd, eftersom han är född av Gud.+ 10 Så blir det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är Djävulens barn: Var och en som inte utövar rättfärdighet+ är inte av Gud, inte heller den som inte älskar sin broder.+ 11 Detta är nämligen det budskap som ni har hört från början,*+ att vi skall älska varandra;+ 12 inte vara som Kain, som var av den onde och slog ihjäl+ sin bror. Och varför slog han ihjäl honom? Därför att hans egna gärningar var onda,+ men hans brors rättfärdiga.+
13 Förundra er inte, bröder, över att världen hatar er.+ 14 Vi vet att vi har gått över från döden till livet,+ därför att vi älskar bröderna.+ Den som inte älskar förblir i döden.+ 15 Var och en som hatar+ sin broder är en människomördare,+ och ni vet att ingen människomördare+ har evigt liv bestående i sig.+ 16 Av detta har vi lärt känna kärleken,+ att han gav ut sin själ* för oss;+ och vi är skyldiga att ge ut våra själar* för bröderna.+ 17 Men den som har den här världens medel att uppehålla livet+ och får se sin broder vara i nöd+ och ändå stänger sin ömma medkänslas dörr för honom,+ på vilket sätt kan kärleken till Gud* förbli i honom?+ 18 Små barn, låt oss inte älska+ med ord eller med tungan+ utan i gärning+ och sanning.+
19 Av detta skall vi veta att vi är av sanningen,+ och vi skall lugna* vårt hjärta inför honom 20 med avseende på vad vårt hjärta än kan döma oss för,+ ty Gud är större än vårt hjärta och vet allt.+ 21 Ni älskade, om vårt hjärta inte dömer oss kan vi tala fritt och öppet till Gud;+ 22 och vad vi än ber om skall vi få av honom,+ därför att vi håller hans bud och gör det som är välbehagligt i hans ögon.+ 23 Ja, detta är hans bud, att vi skall tro på hans Sons, Jesu Kristi, namn+ och älska varandra,+ alldeles som han har gett oss befallning om. 24 Och den som håller hans bud förblir i gemenskap med honom, och han i gemenskap med denne;+ och av detta vet vi att han förblir i gemenskap med oss,+ på grund av anden+ som han har gett oss.