Galaterna
3 O ni oförståndiga galater, vem är det som har utövat ett ont inflytande på er,+ för vars ögon Jesus Kristus öppet har framställts som hängd på pålen?+ 2 Bara detta vill jag gärna få veta av er: Fick ni anden+ på grund av laggärningar+ eller på grund av att ni hörde+ i tro?* 3 Är ni så oförståndiga? Sedan ni börjat i anden,+ är ni nu i färd med att fullbordas i köttet?+ 4 Utstod ni så många lidanden till ingen nytta?+ Om det nu verkligen var till ingen nytta. 5 Han som förser er med anden+ och utför kraftgärningar*+ bland er, gör han det alltså till följd av laggärningar eller till följd av att ni hör i tro? 6 Alldeles som Abraham ”satte tro till Jehova,* och det tillräknades honom som rättfärdighet”.+
7 Ni vet ju att de som håller sig till tro,+ de är Abrahams söner.+ 8 Då nu Skriften förutsåg att Gud skulle förklara folk av nationerna rättfärdiga på grund av tro, förkunnade den i förväg de goda nyheterna för Abraham, nämligen: ”Genom dig skall alla nationerna välsignas.”+ 9 Alltså blir de som håller sig till tro välsignade+ tillsammans med den troende och trofaste* Abraham.+
10 Alla som litar på laggärningar är nämligen under förbannelse; det står ju skrivet: ”Förbannad är var och en som inte förblir vid alla de ting som är skrivna i lagens skriftrulle för att göra dem.”+ 11 För övrigt är det klart att ingen genom lag förklaras rättfärdig+ inför Gud, eftersom ”den rättfärdige skall leva på grund av tro”.+ 12 Och lagen håller sig inte till tro, utan ”den som handlar efter dem, han skall leva genom dem”.+ 13 Kristus köpte+ oss fria+ från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse+ i stället för oss, eftersom det står skrivet: ”Förbannad är var och en som är upphängd på en träpåle.”*+ 14 Syftet var att Abrahams välsignelse skulle komma nationerna till del genom Jesus Kristus,+ för att vi genom vår tro+ skulle få den utlovade anden.*+
15 Bröder, jag talar med hjälp av en bild ur det mänskliga livet: Ett förbund som har gjorts giltigt är det ingen som sätter åt sidan eller gör tillägg till, även om det är en människas.+ 16 Nu uttalades löftena till Abraham+ och till hans avkomma.+ Det sägs* inte: ”Och åt dina avkomlingar”, som när det är många sådana, utan som när det är en enda:+ ”Och åt din avkomma”,+ som är Kristus.+ 17 Ytterligare säger jag detta: Vad beträffar det förbund som tidigare gjordes giltigt av Gud,+ så kan inte lagen, som kom till fyrahundratrettio år+ senare, göra det ogiltigt, så att den upphäver löftet.+ 18 Om nämligen arvet har sin grund i lag, har det inte längre sin grund i ett löfte;+ men Gud har i sin ynnest gett det åt Abraham genom ett löfte.+
19 Varför då lagen? Den blev tillagd för att göra överträdelserna påtagliga,*+ tills den avkomma som löftet hade getts åt kom;+ och den överbringades av änglar+ genom en medlares hand.+ 20 Det finns emellertid ingen medlare när det gäller en enda person, men Gud* är en enda.+ 21 Är då lagen emot Guds löften?*+ Måtte det aldrig ske! Om nämligen en lag hade blivit given som kunde ge liv,+ då skulle rättfärdighet faktiskt ha kommit genom lag.+ 22 Men Skriften+ har spärrat in allt tillsammans under synd,+ för att löftet som följd av tro på Jesus Kristus skulle kunna ges åt dem som utövar tro.+
23 Men innan tron kom,+ hölls vi bevakade under lagen,+ inspärrade tillsammans i väntan på den tro som skulle uppenbaras.+ 24 Följaktligen har lagen blivit vår uppfostrare* som leder oss till Kristus,+ för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga+ på grund av tro. 25 Men nu då tron har kommit,+ är vi inte längre under en uppfostrare.+
26 Alla är ni ju Guds söner+ genom tron på Kristus Jesus. 27 Ty alla ni som har blivit döpta till* Kristus+ har iklätt er Kristus.*+ 28 Där är varken jude eller grek,+ där är varken slav eller fri,+ där är varken man eller kvinna;+ för ni är alla en enda person i gemenskap med Kristus Jesus.+ 29 Dessutom, om ni tillhör Kristus, då är ni verkligen Abrahams avkomma,+ arvingar enligt ett löfte.+