18 Men till Judas kung, som skickade er för att rådfråga Jehova, ska ni säga: ”Så här säger Jehova, Israels Gud, angående orden som du har hört: 19 ’Du visade att ditt hjärta var mottagligt* och ödmjukade dig+ inför Jehova när du hörde min dom* mot den här platsen och dess invånare, att de ska drabbas av förbannelse och att människor ska förskräckas över deras olycka. Du rev sönder dina kläder+ och grät inför mig. Och därför har jag lyssnat på dig, säger Jehova.

13 Manasse fortsatte att be till Gud, och Gud rördes av hans innerliga bön. Han lyssnade på hans vädjan om barmhärtighet och lät honom komma tillbaka till Jerusalem och få tillbaka makten.+ Då insåg Manasse att Jehova är den sanne Guden.+

22 Men hans far sa till sina tjänare: ’Skynda er att hämta fina kläder, de finaste vi har, och klä honom i dem och sätt en ring på hans hand och sandaler på hans fötter. 23 Hämta också den gödda kalven och slakta den så att vi kan äta och fira, 24 för min son var död men har fått liv igen,+ han var förlorad men kom tillbaka.’* Och sedan började festen.

13 Men skatteindrivaren, som stod en bit bort, ville inte ens lyfta blicken mot himlen. Han slog sig gång på gång på bröstet och sa: ’Gud, jag är en syndare. Snälla, förlåt mig.’*+ 14 Jag säger er: När den här mannen gick hem hade han visat sig mer rättfärdig än farisén.+ För den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.”+