3 När han var i Betạnia, hemma hos Simon den spetälske, kom en kvinna fram till honom med en alabasterflaska med väldoftande olja. Det var äkta, mycket dyrbar nardus, och hon bröt upp flaskan och hällde oljan på hans huvud medan han låg till bords.+ 4 Då var det några som blev upprörda och sa till varandra: ”Vilket slöseri med väldoftande olja! 5 Man kunde ju ha sålt den här oljan för över 300 denarer* och gett pengarna åt de fattiga!” De var mycket irriterade på* henne. 6 Men Jesus sa: ”Låt henne vara. Varför kritiserar ni henne? Hon har ju gjort en god gärning mot mig.+ 7 De fattiga finns alltid hos er,+ och ni kan göra gott mot dem när ni vill, men jag kommer inte alltid att finnas hos er.+ 8 Hon har gjort vad hon kunde. Hon har hällt väldoftande olja över min kropp inför min begravning.+ 9 Jag säger er att överallt i världen där de goda nyheterna förkunnas+ ska också den här kvinnans goda gärning berättas till minne av henne.”+

12 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betạnia, där Lasarus+ bodde, han som Jesus hade uppväckt från döden. 2 Så man dukade upp till fest för honom, och Marta passade upp+ medan Lasarus var en av dem som åt* tillsammans med honom. 3 Maria tog ett pund* väldoftande olja, äkta och mycket dyrbar nardus, och hällde på Jesus fötter. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår, och hela huset fylldes av doften från oljan.+ 4 Men Judas Iskariot,+ den av hans lärjungar som skulle förråda honom, sa: 5 ”Varför sålde man inte den här oljan för 300 denarer* och gav pengarna åt de fattiga?” 6 Men det sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och hade hand om kassaskrinet och brukade stjäla pengar ur det. 7 Då sa Jesus: ”Låt henne vara, så att hon kan följa den här seden inför min begravningsdag.+ 8 De fattiga finns alltid hos er,+ men jag kommer inte alltid att finnas hos er.”+