23 När Jesus kom hem till styresmannen och fick se flöjtblåsarna och folkskaran som sörjde högljutt+ 24 sa han: ”Gå ut härifrån. Flickan har inte dött, hon sover.”+ Då började de hånskratta åt honom. 25 Så snart folkskaran hade gått ut gick han in till flickan och tog hennes hand,+ och hon reste sig upp.+ 26 Naturligtvis spreds ryktet om det här över hela trakten.

38 När de kom till Jairos hus såg Jesus alla upprörda människor som grät och jämrade sig högt.+ 39 Han gick in och sa till dem: ”Varför gråter ni? Varför är ni så upprivna? Flickan har inte dött, hon sover bara.”+ 40 Då började de hånskratta åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig barnets föräldrar och dem som var med honom och gick in till flickan. 41 Sedan tog han hennes hand och sa: ”Talitạ koumi”, som kan översättas: ”Flicka lilla, jag säger dig: Stig upp!”+ 42 Hon reste sig genast upp och började gå omkring. (Hon var 12 år.) Alla blev överlyckliga. 43 Men han sa mycket bestämt* till dem att inte berätta om detta för någon,+ och han sa att de skulle ge henne något att äta.

11 När han hade sagt detta fortsatte han: ”Vår vän Lasarus sover,+ men jag är på väg dit för att väcka honom.”

60 Sedan föll han på knä och ropade med hög röst: ”Jehova,* ställ dem inte till svars för den här synden!”+ Och när han hade sagt det somnade han in i döden.

36 David tjänade ju Gud* på sin tid, somnade in i döden och begravdes hos sina förfäder, och hans kropp förmultnade.+