39 Och han fortsatte en bit bort. Sedan föll han på knä med ansiktet mot marken och bad:+ ”Min Far, om det är möjligt, så låt mig slippa ta emot den här bägaren.*+ Men låt det ändå inte bli som jag vill, utan som du vill.”+

8 Och inte bara det, när han kom som människa* ödmjukade han sig och var lydig ända till döden,+ ja döden på en tortyrpåle.*+