Hebréerbrevet

9 I det förra förbundet fanns det stadgar om helig tjänst och om en helig plats+ här på jorden. 2 I tältet inreddes en första avdelning som kallades det heliga,+ och där fanns lampstället+ och bordet och framläggningsbröden.*+ 3 Men bakom det andra förhänget+ var den avdelning av tältet som kallades det allra heligaste.+ 4 Där fanns ett gyllene rökelsekar+ och förbundsarken,+ som var helt överdragen med guld.+ I arken fanns den gyllene krukan med mannat+ och Arons stav, som hade skjutit skott,+ och förbundets tavlor.+ 5 Ovanpå arken fanns de praktfulla keruberna, vars skugga föll över försoningslocket.*+ Men just nu ska vi inte gå in på det här i detalj.

6 Så var det ordnat, och sedan dess har prästerna regelbundet gått in i den första avdelningen av tältet för att utföra sin heliga tjänst.+ 7 Men i tältets andra avdelning går endast översteprästen in. Han gör det en gång om året+ och har alltid med sig blod,+ som han frambär för sin egen skull+ och för de synder som folket+ begått i okunnighet. 8 Därmed visar den heliga anden att vägen in till den heliga platsen inte var öppen så länge det första tältet stod.+ 9 Detta tält är en bild av det som sker nu.+ Än i dag frambärs både offergåvor och slaktoffer,+ men sådana offer kan inte ge den som utför helig tjänst ett fullständigt rent samvete.+ 10 De har bara att göra med mat och dryck och olika former av ceremoniell rening.*+ Detta var stadgar som rörde det fysiska*+ och som skulle gälla tills tiden var inne att ställa saker och ting till rätta.

11 Men när Kristus kom som överstepräst för att förmedla allt det goda som vi redan upplever gick han in i det större och fullkomligare tält som inte är gjort med människohänder, det vill säga som inte är jordiskt.* 12 Han gick in till den heliga platsen, inte med bockars och ungtjurars blod, utan med sitt eget blod.+ Han gjorde det en gång för alla och befriade* oss för evigt.+ 13 Om nu blodet från bockar och tjurar+ och stänkandet av askan från en kviga* kan göra dem som är orena både heliga och rena till det yttre,+ 14 hur mycket mer ska då inte Kristus blod+ rena våra samveten från döda gärningar,+ så att vi kan utföra helig tjänst åt den levande Guden?+ För genom den eviga andens ledning frambar Kristus sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

15 Därför är han medlare för ett nytt förbund.+ Han dog för att de som har blivit kallade ska bli befriade genom en lösen+ från synderna de begick under det förra förbundet och kunna få löftet om det eviga arvet.+ 16 För när det sluts ett förbund* måste den människa som förmedlar förbundet dö. 17 Ett förbund blir nämligen giltigt vid döden, det träder inte i kraft så länge den som förmedlar det fortfarande lever. 18 Därför trädde* inte heller det förra förbundet i kraft utan blod. 19 För när Mose hade kungjort alla lagens bud för hela folket tog han blodet från ungtjurarna och bockarna samt vatten, och med röd* ull och ịsop stänkte han det på bokrullen och på hela folket 20 och sa: ”Det här är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla.”+ 21 Han stänkte också blodet+ på tältet och på alla de kärl som användes i den heliga* tjänsten. 22 Ja, enligt lagen renas nästan allting med blod,+ och om inte blod utgjuts sker ingen förlåtelse.+

23 Därför skulle återspeglingarna*+ av det himmelska renas på detta sätt,+ men själva det himmelska kräver långt bättre offer. 24 Kristus gick ju inte in till en helig plats som är gjord med människohänder+ och som bara är en bild av verkligheten.+ Han gick in i själva himlen,+ så att han nu kan träda fram inför Gud* för vår skull.+ 25 Han gick inte in där för att offra sig själv många gånger, likt översteprästen som år efter år+ går in till den heliga platsen med blod som inte är hans eget. 26 I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger ända från världens grundläggning. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid avslutningen på denna ordning* för att ta bort synden genom att offra sig själv.+ 27 Och precis som det är människornas lott att dö en gång för alla och sedan dömas, 28 så blev också Kristus offrad en gång för alla för att bära mångas synder.+ Och när han kommer för andra gången är det inte för att ta bort synd,* utan för att visa sig för dem som ser fram emot att bli räddade av honom.+