Apostlagärningarna
15 Några män kom ner från Judeen och började undervisa bröderna: ”Om ni inte blir omskurna enligt Moses lag*+ kan ni inte bli räddade.” 2 Men Paulus och Bạrnabas höll inte med dem, och efter en hel del diskuterande blev det bestämt att Paulus, Bạrnabas och några av de andra skulle bege sig upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem+ och lägga fram saken* för dem.
3 Församlingen följde med dem en bit på vägen. Sedan fortsatte männen vidare genom Fenicien och Samarien och berättade i detalj hur folk från andra nationer hade blivit omvända, och bröderna och systrarna blev mycket uppmuntrade. 4 När de kom fram till Jerusalem blev de varmt välkomnade av församlingen, apostlarna och de äldste. De berättade om allt som Gud hade uträttat genom dem. 5 Men några från fariséernas parti* som hade blivit troende reste sig från sina platser och sa: ”Det är nödvändigt att omskära dem och säga till dem att hålla Moses lag.”+
6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. 7 Efter en lång och intensiv diskussion reste sig Petrus och sa: ”Bröder, ni vet mycket väl att Gud från början utvalde mig bland er för att folk från andra nationer skulle få höra de goda nyheterna genom mig och komma till tro.+ 8 Gud, som känner hjärtat,+ visade att han godkände dem* genom att ge dem helig ande,+ precis som han gav oss helig ande. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem,+ utan han renade deras hjärtan genom tron.+ 10 Så varför utmanar ni Gud genom att lägga en börda på lärjungarna+ som varken våra förfäder eller vi har klarat av att bära?+ 11 Nej, vi tror att vi blir räddade genom Herren Jesus generösa omtanke+ på samma sätt som de.”+
12 Då tystnade alla, och de lyssnade på Bạrnabas och Paulus när de berättade om alla tecken och under som Gud hade gjort* genom dem bland nationerna. 13 När de hade talat färdigt sa Jakob: ”Bröder, lyssna på mig. 14 Simeon*+ har nu berättat utförligt om hur Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till andra nationer, för att från dem ta ut ett folk som ska bära hans namn.+ 15 Och detta stämmer med det profeterna har skrivit: 16 ’Därefter ska jag vända tillbaka och återuppbygga Davids fallna hus,* jag ska bygga upp det som ligger i ruiner och återställa det, 17 så att de som är kvar uppriktigt ska söka Jehova* tillsammans med folk från alla andra nationer, folk som bär mitt namn, säger Jehova,* han som gör detta+ 18 som har varit bestämt sedan länge.’+ 19 Därför menar jag* att vi inte ska göra det svårare för människor från andra nationer som vänder sig till Gud,+ 20 utan bara skriva till dem att de ska hålla sig borta från kött som har blivit orent genom avgudar,+ från sexuell omoral,*+ från köttet från kvävda djur* och från blod.+ 21 Tiderna igenom har ju det som Mose skrev predikats i alla städer, eftersom man läser hans ord i synagogorna varje sabbat.”+
22 Då bestämde apostlarna, de äldste och hela församlingen att de skulle utse några män och skicka dem till Antiokịa tillsammans med Paulus och Bạrnabas. De valde Judas, som kallades Barsạbbas, och Silas,+ ledande män bland bröderna, 23 och skickade med dem följande brev:
”Från apostlarna och de äldste, era bröder, till de bröder i Antiokịa,+ Syrien och Kilikien som är från nationerna. Ta emot våra hälsningar! 24 Vi har hört att några har kommit från oss och att de har skapat oro och förvirring bland er på grund av vad de har sagt,+ men vi hade inte gett dem några anvisningar. 25 Därför har vi enats om att utse några bröder som vi skickar till er tillsammans med våra kära bröder Bạrnabas och Paulus, 26 män som har vågat livet för vår Herre Jesus Kristus namn.+ 27 Vi sänder alltså Judas och Silas så att de muntligen kan ge er samma besked.+ 28 Den heliga anden+ och vi själva har nämligen beslutat att inte lägga någon ytterligare börda på er utöver detta nödvändiga: 29 att ni avhåller er från kött som är offrat åt avgudar,+ från blod,+ från köttet från kvävda djur*+ och från sexuell omoral.*+ Om ni undviker allt sådant kommer det att gå bra för er. Vi önskar er allt gott!”*
30 Sedan skickade man i väg dem, och när de hade kommit ner till Antiokịa samlade de alla lärjungarna och överlämnade brevet. 31 När de hade läst det kände de sig glada och uppmuntrade. 32 Och eftersom Judas och Silas även var profeter, så uppmuntrade de bröderna och systrarna med många tal och styrkte dem.+ 33 De stannade där en tid, och sedan tog bröderna farväl av dem. Och de återvände till dem som hade sänt ut dem. 34 *—— 35 Men Paulus och Bạrnabas stannade i Antiokịa och undervisade, och tillsammans med många andra förkunnade de Jehovas* ord, de goda nyheterna.
36 Efter några dagar sa Paulus till Bạrnabas: ”Vi borde resa ut igen och besöka bröderna och systrarna i alla städer där vi har förkunnat Jehovas* ord för att se hur de har det.”+ 37 Bạrnabas ville absolut ta med sig Johannes, som kallades Markus.+ 38 Men Paulus tyckte inte att han skulle följa med, eftersom han hade lämnat dem i Pamfylien och inte hjälpt till med arbetet.+ 39 De grälade så hetsigt om saken att de gick skilda vägar. Bạrnabas+ tog med sig Markus och seglade till Cypern, 40 men Paulus valde att ta med sig Silas. Bröderna bad Jehova* visa Paulus generös omtanke,+ och sedan gav han sig av. 41 Och han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna.