Johannesevangeliet
19 Då tog Pilatus Jesus och pryglade* honom.+ 2 Och soldaterna gjorde en krona av törnen och satte den på hans huvud och hängde på honom en lila* mantel.+ 3 De gick fram till honom och sa: ”Leve* judarnas kung!” Och de slog honom i ansiktet.+ 4 Sedan gick Pilatus ut igen och sa till judarna: ”Nu för jag ut honom till er så att ni förstår att jag inte anser honom skyldig till något.”+ 5 Och Jesus kom ut, klädd i den lila manteln och med törnekronan på huvudet. Pilatus sa: ”Se! Människan!” 6 Men när de främsta prästerna och tempelvakterna fick syn på honom skrek de: ”På pålen med honom!* På pålen med honom!”+ Pilatus sa: ”Ta honom själva och avrätta honom,* för jag har inte hittat något att anklaga honom för.”+ 7 Judarna svarade: ”Vi har en lag, och enligt den måste han dö,+ för han har gjort sig till Guds son.”+
8 När Pilatus hörde det blev han riktigt rädd. 9 Han gick tillbaka in i ståthållarens palats och sa till Jesus: ”Varifrån kommer du?” Men Jesus svarade inte.+ 10 Därför sa Pilatus till honom: ”Vägrar du tala med mig? Vet du inte att jag har makt att både frige dig och avrätta dig?”* 11 Jesus svarade: ”Du skulle inte ha någon makt alls över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig gjort sig skyldig till större synd.”
12 Därför fortsatte Pilatus att försöka hitta ett sätt att frige honom. Men judarna skrek: ”Om du släpper den mannen är du inte kejsarens vän! Den som gör sig till kung gör uppror mot* kejsaren!”+ 13 När Pilatus hörde det förde han ut Jesus. Och han satte sig på ett domarsäte på en plats som kallas Stenläggningen, på hebreiska Gạbbata. 14 Det här var förberedelsedagen+ vid påsken, och det var omkring sjätte timmen.* Pilatus sa till judarna: ”Se! Er kung!” 15 Men de skrek: ”Bort med honom! Bort med honom! På pålen med honom!”* Pilatus frågade: ”Ska jag avrätta er kung?” De främsta prästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren!” 16 Då utlämnade han Jesus för att avrättas på pålen.+
Och de förde bort Jesus. 17 Han fick själv bära tortyrpålen* ut till den så kallade Huvudskalleplatsen,+ som på hebreiska kallas Gọlgota.+ 18 Där hängde de honom och två andra män på pålar,+ Jesus i mitten och en på var sida om honom.+ 19 Pilatus skrev också anklagelsen och satte upp den på tortyrpålen.* Den löd: ”Jesus från Nasaret, judarnas kung.”+ 20 Många av judarna läste anklagelsen, eftersom platsen där man hängde Jesus på pålen låg nära staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. 21 Men judarnas främsta präster sa till Pilatus: ”Skriv inte: ’Judarnas kung’, utan att han sa: ’Jag är judarnas kung.’” 22 Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit har jag skrivit.”
23 När soldaterna hade hängt upp Jesus på pålen tog de hans ytterkläder och delade upp dem i fyra delar, en åt varje soldat. De tog också innerklädnaden, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. 24 Därför sa de till varandra: ”Vi river inte sönder den utan kastar lott om den i stället.”+ Detta var för att skriftstället skulle uppfyllas: ”De delade mina kläder mellan sig, de kastade lott om min klädnad.”+ Och det var faktiskt så soldaterna gjorde.
25 Vid Jesus tortyrpåle* stod hans mor+ och hans moster och Maria, som var gift med Klopas, och Maria Magdalena.+ 26 När Jesus såg sin mor och den lärjunge han var särskilt fäst vid+ stå där, sa han till sin mor: ”Se! Din son!” 27 Sedan sa han till lärjungen: ”Se! Din mor!” Från och med då fick hon bo hemma hos lärjungen.
28 Efter detta, när Jesus visste att allt hade fullbordats, sa han: ”Jag är törstig.” Det var för att skriftstället skulle uppfyllas.+ 29 Det stod en kruka med surt vin där, så de satte en svamp indränkt med vin på en ịsopstjälk* och höll den mot hans mun.+ 30 När Jesus hade fått det sura vinet sa han: ”Det har fullbordats!”+ Och han böjde sitt huvud och gav upp andan.*+
31 Eftersom det var förberedelsedag*+ och man inte ville att kropparna skulle vara kvar på tortyrpålarna*+ över sabbaten (det var nämligen en stor sabbat),+ gick judarna till Pilatus och begärde att man skulle krossa benen* och ta ner kropparna. 32 Därför kom soldaterna och slog sönder benen både på den förste och den andre som hängde bredvid honom. 33 Men när de kom till Jesus såg de att han redan var död, och därför slog de inte sönder hans ben. 34 Men en av soldaterna stack ett spjut i sidan på honom,+ och genast rann det ut blod och vatten. 35 Den som såg detta har vittnat, och hans vittnesmål är sant. Han vet att han talar sanning, och han säger det för att ni också ska tro.+ 36 Ja, detta hände för att skriftstället skulle uppfyllas: ”Inget ben ska krossas på honom.”+ 37 Och ett annat skriftställe lyder: ”De ska se på honom som de har genomborrat.”+
38 Josef från Arimatẹa, som var lärjunge till Jesus i hemlighet eftersom han var rädd för judarna,+ gick sedan till Pilatus och bad att få ta ner Jesus kropp. Pilatus gav honom tillåtelse, så Josef gick och hämtade kroppen.+ 39 Nikodemos+ gick också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten. Han hade med sig en blandning* av myrra och ạloe* som vägde ungefär 100 pund.*+ 40 De tog Jesus kropp och lindade in den i linnebindlar tillsammans med de väldoftande kryddorna,+ som judarna brukar göra vid begravningar. 41 På platsen där han hade avrättats* fanns det en trädgård, och i den fanns en ny grav*+ där ingen hade blivit lagd än. 42 Och eftersom det var judarnas förberedelsedag+ och graven låg i närheten lade de Jesus där.