LUKAS
Studienoter – kapitel 19
Sackeus: Från ett hebreiskt namn som möjligtvis kommer från en ordrot som betyder ”ren”. Det sägs att han var förman för skatteindrivarna, och det kan betyda att han var satt över skatteindrivarna i och omkring Jeriko. Området kring Jeriko var bördigt och produktivt och gav avsevärda skatteintäkter. Sackeus var rik, och det han själv säger (Lu 19:8) tyder på att det åtminstone delvis berodde på att han använt sig av tvivelaktiga affärsmetoder.
pressat på pengar: Eller ”pressat på pengar genom falska anklagelser”. (Se studienot till Lu 3:14.)
fyrdubbelt: Sackeus kunde troligen räkna ut exakt hur mycket han hade fått från olika judar genom att titta i sina skatteförteckningar, och han lovade att ge fyrdubbelt tillbaka. Det var faktiskt mer än Guds lag krävde. När någon hade gjort sig skyldig till utpressning skulle han enligt lagen betala tillbaka summan ”och dessutom lägga till en femtedel”, dvs. betala tillbaka totalt 120 procent. Men Sackeus lovade alltså att betala tillbaka fyra gånger så mycket som han hade utpressat. Han visade att han hade ändrat sig genom att inte bara visa omtanke om de fattiga, utan också skipa rättvisa för dem som han hade pressat på pengar. (3Mo 6:2–5; 4Mo 5:7)
en liknelse: Eller ”ett bildspråk”. (Se studienot till Mt 13:3.)
för att ta emot kungamakt: Eller ”för att tillförsäkra sig ett rike”. Det grekiska ordet basileia, som ofta återges med ”rike” eller ”kungarike”, har en bred betydelse och syftar ofta på ett styre där en kung har den högsta makten och på det område och de människor som en kung härskar över. (Se studienoter till Mt 3:2; 25:34.) Det kan också beteckna kungaämbetet, eller ställningen som kung, med den värdighet, makt och myndighet som hör till det. I romarriket var det inte ovanligt att framstående män reste till Rom för att försöka få kungamakt. Jesus liknelse kan mycket väl ha fått åhörarna att tänka på Arkelaus, son till Herodes den store. Innan Herodes den store dog utsåg han Arkelaus till att ta över makten över Judeen och andra områden. Men för att befästa makten behövde Arkelaus åka hela vägen till Rom och bli godkänd av kejsar Augustus.
minor: En grekisk mina var inte ett mynt utan en viktenhet som motsvarade 340 g. Enligt forntida grekiska skribenter var en mina värd 100 drakmer. En drakma var värd nästan lika mycket som en denar. En mina var därför ett betydande belopp. (Se Ordförklaringar under ”Denar”.) Den grekiska minan skilde sig från den hebreiska minan. (Se Ordförklaringar under ”Mina” och Tillägg B14.)
kungamakten: Eller ”riket”. (Se studienot till Lu 19:12.)
pengarna: Ordagrant ”silvret”. (Se studienot till Mt 25:18.)
mina pengar: Ordagrant ”mitt silver”. (Se studienot till Mt 25:18.)
på banken: Både i liknelsen om minorna i Lukasevangeliet och i liknelsen om talenterna i Matteusevangeliet nämner Jesus en bank och att man kunde få ränta på pengar som man hade satt in. (Mt 25:14–30; Lu 19:12–27) Det grekiska ordet trạpeza, som här återges med ”bank”, betyder ordagrant ”bord”. (Mt 15:27) När ordet förekommer i samband med ekonomisk verksamhet, till exempel den verksamhet som penningväxlarna bedrev, syftar det på ett bord eller en disk som mynten låg på. (Mt 21:12; Mk 11:15; Joh 2:15) Under det första århundradet hade långivare, eller bankirer, framträdande ställningar i Israel och kringliggande länder.
ränta: Lagen förbjöd israeliterna att kräva ränta när de lånade ut till behövande judiska landsmän. (2Mo 22:25) Men den nämnde uttryckligen att det var tillåtet att ta ränta av utlänningar, troligen som en slags affärsverksamhet. (5Mo 23:20) På Jesus tid var det tydligtvis vanligt att man fick ränta på pengar som man hade satt in hos bankirer.
Han svarade: Dessa ord finns inte i den grekiska texten, men de har satts in för att visa att det inte är samma person som talar i vers 25 och vers 26. I vers 26 är det tjänarnas herre som talar.
Betfage: Se studienot till Mt 21:1.
Betania: Se studienot till Mt 21:17.
ungåsna: Se studienoter till Mt 21:2; Mk 11:2.
Jehovas: Det här citatet är hämtat från Ps 118:26, och där återfinns Guds namn i den hebreiska grundtexten skrivet med fyra hebreiska konsonanter (translittereras JHWH). (Se Tillägg C.)
skulle stenarna ropa: Som sammanhanget visar syftade Jesus på det som lärjungarna ropade ut och som fariséerna opponerade sig emot. (Lu 19:37–39) Lärjungarna hämtade sina ord från Ps 118:26. Den profetian måste gå i uppfyllelse, för Jehovas ord kommer inte tillbaka till honom ”utan resultat”. (Jes 55:11) Om lärjungarna hade varit tysta vid det här tillfället hade de bokstavliga stenarna ropat, allt för att profetian skulle uppfyllas.
grät: Det grekiska ordet för ”grät” avser ofta att gråta högt.
palissad av spetspålar: Det här är enda gången som det grekiska ordet chạrax förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Det har definierats som ”en spetsig stock eller stolpe som användes till att inhägna ett område”, ”en påle” och som ”ett belägringsverk med pålar”, ”en palissad”. Jesus ord uppfylldes år 70 v.t. när romarna under Titus ledning uppförde en palissad runt Jerusalem. Titus hade tre mål: förhindra judarna att fly, få dem att kapitulera och svälta dem till underkastelse. Romarna kalhögg området kring Jerusalem och använde stockarna till palissaden.
ska inte lämna sten på sten: Se studienot till Mt 24:2.
när du blev inspekterad: Eller ”den bestämda tiden för din inspektion”. Det grekiska ordet episkopẹ̄ (inspektion; granskning) är besläktat med orden epịskopos (tillsyningsman) och episkopẹō (vaka över; se till) och kan användas i både positiva och negativa sammanhang. För illojala judar, som inte förstod att de blev inspekterade under Jesus tjänst på jorden, skulle den här inspektionen leda till en fällande dom från Gud. Men de som förstod att de blev inspekterade och tog vara på det genom att ångra sig och tro på Gud skulle få hans godkännande. Samma grekiska ord används i Septuaginta i Jes 10:3 och Jer 10:15 för att återge ett hebreiskt uttryck för ”räkenskapens [straffets] dag”.
templet: Se studienot till Mt 21:12.
köra ut alla försäljare: Den 10 nisan år 33 v.t. renade Jesus templet för andra gången. Det här tillfället beskrivs i Matteus (21:12–17), Markus (11:15–18) och Lukas. Han renade templet första gången i samband med påsken år 30 v.t., vilket beskrivs i Joh 2:13–17.
tjuvnäste: Se studienot till Mt 21:13.