ROMARNA
Studienoter – kapitel 1
Romarbrevet: Titlar som denna fanns tydligtvis inte med i den ursprungliga texten. Titlar lades till senare, utan tvekan för att kunna identifiera böckerna. Några tillgängliga handskrifter där titlarna förekommer är Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus från 300-talet v.t. och Codex Alexandrinus och Codex Ephraemi Syri rescriptus från 400-talet v.t. Den tidigaste tillgängliga samlingen av Paulus brev är en papyruskodex som är känd som P46 och som innehåller nio av hans brev. I den här samlingen saknas inledningen till Romarbrevet, men titlar förekommer i de andra åtta breven i den samlingen, och det tyder på att Romarbrevet också hade en titel. Den här papyrussamlingen, som ofta dateras till omkring 200 v.t., ger bevis för att avskrivare tidigt använde titlar för att identifiera bibelböcker. (Se ”Paulus första brev till korinthierna” i Mediagalleriet.)
Från Paulus: Paulus inledande ord, som fortsätter till och med vers 7, följer ett mönster som var vanligt i brev på den tiden. Man brukade först nämna namnet på avsändaren, sedan vem (eller vilka) brevet var riktat till och till sist en hälsning. (Rom 1:7) Paulus inledning, där han beskriver sin uppgift och sitt budskap, är ovanligt lång (på grekiska är vers 1 till 7 en enda lång mening). En del menar att det beror på att Paulus ännu inte hade besökt församlingen i Rom, även om många kristna där kände honom. (Jämför studienoter till Apg 15:23; 23:26.) Första gången han nämns i Bibeln är det under det hebreiska namnet Saul, men från Apg 13:9 och framåt benämns han med sitt romerska namn Paulus (Paulos, den grekiska formen av det vanliga latinska namnet Paulus). Han omtalar sig själv som Paulus i alla sina brev utom i brevet till hebréerna, där hans namn inte nämns. Hans uppdrag var att förkunna de goda nyheterna som ”en apostel för nationerna”, och han kan därför ha tänkt att det skulle vara lättare för icke-judar att acceptera hans romerska namn. (Rom 11:13; Apg 9:15; Gal 2:7, 8; se studienoter till Apg 7:58; 13:9.)
en Kristus Jesus slav: Det grekiska ordet doulos, som har återgetts med ”slav”, syftar i allmänhet på någon som ägs av någon annan. Ofta handlar det om en köpt slav. (Mt 8:9; 10:24, 25; 13:27) Ordet används också bildligt och syftar då på hängivna tjänare till Gud och Jesus Kristus. (Apg 2:18; 4:29; Gal 1:10; Upp 19:10) Jesus köpte alla kristnas liv när han gav sitt liv som ett lösenoffer. Kristna tillhör därför inte sig själva, utan ser sig själva som ”Kristus slavar”. (Ef 6:6; 1Kor 6:19, 20; 7:23; Gal 3:13) Alla de som skrev de inspirerade breven i de kristna grekiska skrifterna och gav råd till församlingarna talade om sig själva som Kristus ”slavar” eller ”tjänare” minst en gång för att visa att de lydde under Kristus, sin Herre. (Rom 1:1; Gal 1:10; Jak 1:1; 2Pe 1:1; Jud 1; Upp 1:1)
apostel: Det grekiska substantivet apọstolos är avlett av verbet apostẹllō, som betyder ”sända”, ”sända i väg (ut)”. (Mt 10:5; Lu 11:49; 14:32) Grundbetydelsen framgår tydligt av Jesus uttalande i Joh 13:16, där det återges med ”den som är utsänd”. Paulus var kallad till att vara apostel för nationerna, eller icke-judarna, och utvald direkt av den uppståndne Jesus. (Apg 9:1–22; 22:6–21; 26:12–23) Paulus bekräftade att han var en apostel genom att hänvisa till att han hade sett den uppståndne Herren Jesus Kristus (1Kor 9:1, 2) och att han hade utfört underverk (2Kor 12:12). Paulus hade också förmedlat helig ande till döpta troende, vilket var ytterligare ett bevis för att han verkligen var en apostel. (Apg 19:5, 6) Även om han ofta talar om sig själv som apostel räknar han sig aldrig som en av ”de tolv”. (1Kor 15:5, 8–10; Rom 11:13; Gal 2:6–9; 2Ti 1:1, 11)
utvald till: Ordagrant ”avskild för”. Det grekiska ordet aforịzō, ”avskilja”, används här i betydelsen att utvälja eller förordna någon för ett särskilt syfte. I det här fallet syftar Paulus på sin uppgift att förkunna Guds goda nyheter, dvs. budskapet om Guds rike och om räddning genom tro på Jesus Kristus. (Lu 4:18, 43; Apg 5:42; Upp 14:6) I Romarbrevet använder Paulus även uttrycken ”de goda nyheterna om hans [Guds] son” (Rom 1:9) och ”de goda nyheterna om Kristus” (Rom 15:19).
de heliga skrifterna: Här syftar det på de inspirerade hebreiska skrifterna. Andra uttryck i de kristna grekiska skrifterna som används om den delen av Bibeln är ”Skrifterna” och ”Skriften”. (Mt 21:42; Mk 14:49; Lu 24:32; Joh 5:39; Apg 18:24; Rom 15:4; 2Ti 3:15, 16) Ibland används även uttrycken ”lagen” (Joh 10:34; 12:34; 15:25; 1Kor 14:21) och ”lagen och profeterna” (Mt 7:12; Lu 16:16) i en bredare betydelse om alla böcker i de hebreiska skrifterna. (Mt 22:40; se studienoter till Mt 5:17; Joh 10:34.)
fysiskt sett: Ordagrant ”efter köttet”. Det grekiska ordet för ”kött” (sarx) syftar här på mänskligt släktskap, fysisk (jordisk) härstamning, dvs. Jesus härstamning som människa. Maria var av Judas stam och avkomling till David, så man kan säga att hennes son Jesus fysiskt sett var en avkomling till David. Jesus var ”Davids rot och ättling” genom sin mor, och därför hade han biologisk arvsrätt till sin ”förfader Davids tron”. (Upp 22:16; Lu 1:32) Genom sin adoptivfar, Josef, som också var en avkomling till David, hade Jesus juridisk arvsrätt till Davids tron. (Mt 1:1–16; Apg 13:22, 23; 2Ti 2:8; Upp 5:5)
förklarades: Eller ”visade sig”, ”fastställdes”. Paulus säger här att Jesus förklarades vara Guds son när han blev uppväckt från de döda. I Apg 13:33 förklarade Paulus att Jesus uppståndelse uppfyllde det som står i Ps 2:7. Den versen uppfylldes också vid Jesus dop när hans Far sa: ”Det här är min son.” (Se studienot till Mt 3:17.)
helighetens ande: Dvs. Guds heliga ande. Det grekiska uttryck som har återgetts med ”helighetens ande” liknar det hebreiska uttryck som har återgetts med ”heliga ande” i Ps 51:11 och Jes 63:10 (ordagrant ”[din eller hans] helighets ande”). Jehovas ande, eller verksamma kraft, står under hans kontroll och utför alltid hans avsikt. Den är ren, helig och avskild för Guds användning.
vi: Eller ”jag”. Det verkar som att Paulus här talar om sig själv i plural. När han nämner sitt apostlauppdrag syftar han på sitt unika uppdrag som en apostel för nationerna. Dessutom nämner Paulus bara sig själv som avsändare (Rom 1:1), och han använder första person singular i Rom 1:8–16. Även om ”vi” rent grammatiskt kan inkludera fler, verkar det mest troligt att han syftar på sig själv och inte på de andra apostlarna.
alla ... i Rom: Dvs. alla kristna i staden Rom. På pingstdagen år 33 v.t. hade det kommit besökare ”från Rom, både judar och proselyter”, som fick se resultatet av att den heliga anden utgöts. Några av dem var utan tvekan bland de 3 000 som blev döpta vid det tillfället. (Apg 2:1, 10, 41) När de återvände till Rom bildade de antagligen en kristen församling, och Paulus skriver att brödernas och systrarnas tro där var ”omtalad i hela världen”. (Rom 1:8) De romerska historikerna Tacitus (Annaler, 1968, s. 151 [XV, 44]) och Suetonius (Kejsarbiografier, 2001, s. 273 [Nero, 16]), båda födda under det första århundradet v.t., nämner de kristna i Rom.
heliga: I de kristna grekiska skrifterna omtalas Kristus andliga bröder i församlingarna gång på gång som de ”heliga”. (Apg 9:13; 26:10; Rom 12:13; 2Kor 1:1; 13:13) Det här ordet används om dem som förts in i ett nytt förhållande till Gud genom det nya förbundet, som trätt i kraft genom ”blodet av ett evigt förbund”, Jesus utgjutna blod. (Heb 10:29; 13:20) På det sättet har de blivit helgade, renade och förklarade ”heliga” av Gud. Han tillskriver dem detta heliga tillstånd redan när de börjar sin helgade kurs på jorden, inte först när de dött. Bibeln ger därför ingen grund för att individer eller organisationer kan förklara människor ”heliga”, dvs. helgonförklara dem. I en del bibelöversättningar återges det här ordet med ”helgon”. Petrus säger att de ”ska vara heliga” därför att Gud är helig. (1Pe 1:15, 16; 3Mo 20:7, 26) Ordet ”heliga” syftar på alla som blir förenade med Kristus och blir hans medarvingar. Mer än 500 år innan Kristus efterföljare omtalades med detta ord avslöjade Gud att människor som kallades ”den Allrahögstes heliga” skulle få regera tillsammans med Kristus. (Dan 7:13, 14, 18, 27)
Må ... visa er generös omtanke och ge er frid: Paulus använder den här hälsningen i 11 av sina brev. (1Kor 1:3; 2Kor 1:2; Gal 1:3; Ef 1:2; Flp 1:2; Kol 1:2; 1Th 1:1; 2Th 1:2; Tit 1:4; Flm 3) Han använder en liknande hälsning i sina brev till Timoteus, men då lägger han till egenskapen ”barmhärtighet”. (1Ti 1:2; 2Ti 1:2) Forskare har påpekat att Paulus, i stället för att använda det vanliga ordet för ”hälsningar”, chairein, ofta använder ett grekiskt ord som låter ungefär likadant, chạris, något som visar att han önskar att församlingarna ska få rikligt med ”generös omtanke”. (Se studienot till Apg 15:23.) Ordet ”frid” för tankarna till den vanliga hebreiska hälsningen shalọ̄m. (Se studienot till Mk 5:34.) När Paulus använder uttrycken ”generös omtanke” och ”frid” betonar han tydligtvis det goda förhållande som kristna har fått till Jehova Gud tack vare lösenoffret. Och när han beskriver var den generösa omtanken och friden kommer ifrån, så omtalar han Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus som två olika personer.
generös omtanke: Eller ”oförtjänt omtanke”. (Se Ordförklaringar.) I de 14 brev som Paulus skrev nämner han ”generös omtanke” (grekiska: chạris) omkring 90 gånger – många fler gånger än någon annan bibelskribent. Han nämner till exempel Guds eller Jesus generösa omtanke i de inledande hälsningarna i alla sina brev med undantag av Hebréerbrevet. Och han använder uttrycket i de avslutande orden i alla sina brev. Andra bibelskribenter använder också ”generös omtanke” i de inledande eller avslutande orden i sina skrifter. (1Pe 1:2; 2Pe 1:2; 3:18; 2Jo 3; Upp 1:4; 22:21; se studienot till Apg 13:43.)
av hela mitt hjärta: Ordagrant ”med min ande”. I det här sammanhanget syftar det grekiska ordet för ”ande” (pneuma) tydligtvis på drivkraften som kommer från en människas bildliga hjärta och som får henne att säga och göra saker på ett särskilt sätt. (Se Ordförklaringar under ”Ande”.) Här använder Paulus uttrycket för att förmedla tanken på att tjäna av hela sitt jag, av hela sitt hjärta.
utför helig tjänst åt: Eller ”tjänar”, ”tillber”. Det grekiska verbet latreuō betyder i första hand ”tjäna”. Det används i Bibeln om att utföra tjänst för Gud eller att utföra en handling i samband med tillbedjan av honom. (Mt 4:10; Lu 2:37; 4:8; Apg 7:7; Flp 3:3; 2Ti 1:3; Heb 9:14; 12:28; Upp 7:15; 22:3) Paulus kopplar här samman sin heliga tjänst med de goda nyheterna om hans [Guds] son. När Jesus lärjungar predikar dessa goda nyheter är det alltså helig tjänst, dvs. tillbedjan av Jehova Gud.
andlig gåva: Det grekiska ordet för ”gåva” här är chạrisma, som är besläktat med ordet chạris, som ofta återges med ”generös omtanke”. Ordet chạrisma förekommer 17 gånger i de kristna grekiska skrifterna och syftar på en gåva, ett ynnestbevis eller en välsignelse som man får tack vare Guds generösa, eller oförtjänta, omtanke, inte för att man har gjort sig förtjänt av det. Även om chạrisma kan användas om övernaturliga andegåvor (1Kor 12:4, 9, 28–31) tyder sammanhanget och Paulus användning av adjektivet ”andlig” (grekiska: pneumatikọs) på att han talar om att hjälpa sina bröder och systrar andligt sett. Paulus ville styrka dem genom att hjälpa dem att få en starkare tro och ett närmare förhållande till Gud. De kristna kan alltså stärka varandras tro genom att uppmuntra varandra, och det kan ses som en andlig gåva från Gud. (Jämför 1Pe 4:10, 11.)
så att vi kan uppmuntra varandra: Ordagrant ”för att tillsammans (ömsesidigt) uppmuntras (tröstas)”. Det här är enda gången som det grekiska verbet synparakalẹomai förekommer i de kristna grekiska skrifterna. Men Paulus använder ofta det besläktade verbet parakalẹō, som ordagrant betyder ”kalla till sin sida” och har betydelsen ”uppmuntra”, ”trösta”. (Rom 12:8; 2Kor 1:4; 2:7; 7:6; 1Th 3:2, 7; 4:18; 5:11; Heb 3:13; 10:25) Paulus framhåller här att det inte bara är de kristna i Rom som kommer att få nytta av hans planerade besök, utan att både han och församlingen kommer att uppmuntras av varandras tro.
Bröder: I vissa sammanhang kallas en troende kristen man för ”broder” och en kvinna för ”syster”. (1Kor 7:14, 15) Men här och i andra sammanhang i Bibeln syftar det grekiska ordet för ”bröder” på både män och kvinnor. Det var vanligt att man använde ordet ”bröder” när man riktade sig till en grupp som bestod av både män och kvinnor. (Apg 1:15; 1Th 1:4) Det är så uttrycket används i de flesta breven i de kristna grekiska skrifterna. I sitt brev till romarna använder Paulus ordet ”bröder” flera gånger när han riktar sig till medkristna i allmänhet. (Rom 7:1, 4; 8:12; 10:1; 11:25; 12:1; 15:14, 30; 16:17)
att mitt arbete ska bära frukt bland er också: Dvs. ”att mitt predikande ska ge goda resultat bland er också”. Paulus använder en grekisk jordbruksterm (karpọs) som betyder ”frukt”. Det ordet förekommer ofta i Bibeln, och när det används bildligt syftar det på andlig växt och framgång. (Mt 3:8; 13:8; Joh 15:8, 16; Flp 1:11) Paulus kan ha hoppats på att hans medtroende skulle bli ännu bättre på att visa ”andens frukt”, men tydligtvis hade han något mer i tankarna. (Gal 5:22, 23; Rom 1:11, 12) Uttalandet precis som bland de andra nationerna tyder på att Paulus hoppades på att fler skulle bli Jesus Kristus efterföljare i Rom och kanske även på andra platser längre bort. (Rom 15:23, 24)
Jag står i skuld till: Eller ”Jag har skyldigheter mot”. I Bibeln syftar det grekiska ordet för ”skuld” och andra besläktade ord inte bara på ekonomiska skulder, utan också på förpliktelser och skyldigheter i allmänhet. I Joh 13:14 (se studienot) är ordet ”ska” en återgivning av ett grekiskt verb som betyder ”vara skyldig”, ”stå i skuld”. Paulus visar här att han stod i skuld till alla han träffade, en skuld som han bara kunde betala tillbaka genom att predika de goda nyheterna för den personen. (Rom 1:15) Paulus var så tacksam för den barmhärtighet han hade visats att han kände sig tvungen att hjälpa andra att också dra nytta av Guds generösa omtanke. (1Ti 1:12–16) Han sa i själva verket: ”Det Gud har gjort för mänskligheten och för mig personligen tvingar mig att villigt predika de goda nyheterna för alla.”
greker: I det här sammanhanget ställs ordet ”greker” i kontrast till ordet ”utlänningar” och behöver inte nödvändigtvis syfta på någon som är från Grekland eller som har grekisk härkomst. Det kan också syfta på någon som är av en annan nationalitet men som talar grekiska och som har påverkats av grekisk kultur. Paulus använder tydligtvis uttrycket ”både greker och utlänningar” för att inkludera alla människor. (Se studienot till utlänningar i den här versen.)
utlänningar: Eller ”icke-greker”. En del äldre bibelöversättningar återger det grekiska ordet bạrbaros med ”barbarer”. Upprepningen ”bar bar” förmedlade tanken på stamning, babbel eller obegripligt tal och var ursprungligen grekernas beteckning för utlänningar som talade ett annat språk. På den tiden betecknade inte ordet en obildad, rå, ociviliserad människa, och det uttryckte inte någon känsla av förakt. Ordet bạrbaros betecknade helt enkelt icke-greker till skillnad från greker. En del judiska skribenter, däribland Josefus, räknade sig själva bland dem som omfattades av begreppet. Romarna kallade sig själva barbarer tills de anammade den grekiska kulturen. Paulus använder alltså bạrbaros som ett neutralt ord i ett uttryck som inkluderar alla människor: ”Både greker och utlänningar.”
grekerna: Under det första århundradet v.t. behövde det grekiska ordet Hẹllēn (som betyder ”grek”) inte bara syfta på sådana som var födda i Grekland eller som hade grekisk härkomst. När Paulus här talar om alla som har tro och nämner ”grekerna” tillsammans med ”judarna” använder han tydligtvis ordet ”greker” i en bredare betydelse om alla icke-judiska folk. (Rom 2:9, 10; 3:9; 10:12; 1Kor 10:32; 12:13) Detta berodde utan tvekan på att det grekiska språket och den grekiska kulturen hade så stort inflytande i hela romarriket.
precis som det står skrivet: Paulus använde ofta den här frasen (grekiska: kathọ̄s gẹgraptai, en form av grạfō, ”skriva”) för att introducera ett citat från de inspirerade hebreiska skrifterna. (Rom 2:24; 3:10; 4:17; 8:36; 9:13, 33; 10:15; 11:26; 15:3, 9, 21; 1Kor 1:31; 2:9; 2Kor 8:15) I sitt brev till romarna citerade Paulus från de hebreiska skrifterna mer än 50 gånger och anspelade på och hänvisade till dem många andra gånger.
Men den rättfärdige ska leva på grund av sin tro: Några har kallat Rom 1:16, 17 för Romarbrevets tematext, eftersom de verserna uttrycker den tanke som hela boken kretsar kring: Gud är opartisk och ger ”alla som har tro” möjligheten att bli räddade. (Rom 1:16) I hela sitt brev till romarna betonar Paulus vikten av tro och använder grekiska ord som är besläktade med ”tro” omkring 60 gånger. (Några exempel finns i Rom 3:30; 4:5, 11, 16; 5:1; 9:30; 10:17; 11:20; 12:3; 16:26.) Här i Rom 1:17 citerar Paulus från Hab 2:4. Han citerar även från Hab 2:4 i två av sina andra brev i sammanhang där han uppmanar kristna att visa tro. (Gal 3:11; Heb 10:38; se studienot till på grund av sin tro i den här versen.)
på grund av sin tro: Här citerar Paulus från Hab 2:4, där det sägs: ”ska leva på grund av sin trohet”. På många språk är tanken på att vara trogen och tanken på att ha tro nära besläktade. Det hebreiska ord som har återgetts med ”trohet” (ʼemunạh) är besläktat med det hebreiska ordet ’amạn (vara trogen; vara tillförlitlig), som också kan förmedla tanken på att ha tro. (1Mo 15:6; Jes 28:16) Därför skulle Hab 2:4 (se fotnot) också kunna återges ”ska leva på grund av sin tro”. Paulus kan ha citerat Hab 2:4 från Septuaginta, som använder det grekiska ordet pịstis. Detta grekiska ord förmedlar framför allt tanken på tillit, tilltro och stark övertygelse. Det återges oftast med ”tro” (Mt 8:10; 17:20; Rom 1:8; 4:5), men beroende på sammanhanget kan det också betyda ”trohet” eller ”trofasthet” eller förmedla tanken på att man är pålitlig. (Mt 23:23, fotnot; Rom 3:3, fotnot; Tit 2:10). I Heb 11:1 ger Paulus en inspirerad förklaring av ordet ”tro” (grekiska: pịstis). (Se studienot till Men den rättfärdige ska leva på grund av sin tro i den här versen.)
ogudaktighet: Eller ”vanvördnad”, ”respektlöshet”. I Bibeln används det grekiska ordet asẹbeia och andra besläktade ord för att beskriva en avsaknad av vördnad för Gud och rentav ett trots mot honom. (Jud 14, 15) Det är ett motsatsord till eusẹbeia, som brukar återges med ”gudhängivenhet”. En människa kan visa gudhängivenhet genom att vara upptagen av att tjäna och tillbe Gud. (Apg 3:12; 1Ti 2:2; 4:7, 8; 2Ti 3:12)
världens skapelse: I de kristna grekiska skrifterna syftar det grekiska ordet kọsmos (”värld”) vanligtvis på människovärlden eller en del av den. I det här sammanhanget syftar Paulus tydligtvis på människans skapelse, eftersom det var först när människan blev till som Guds osynliga egenskaper kunde uppfattas genom att ett sinne på jorden observerade det synliga skaparverket. Detta grekiska ord användes i icke-religiösa skrifter om universum och skapelsen i allmänhet. Paulus kan ha använt ordet på det sättet i Apg 17:24 när han riktade sig till greker. (Se studienot till Apg 17:24.)
gudomlighet: Eller ”gudomliga natur”. Det grekiska ordet theiọtēs är besläktat med det grekiska ordet Theọs (Gud). Som sammanhanget visar talar Paulus om sådant som är synligt i det fysiska skaparverket och som bevisar att Gud existerar. Man behöver Bibeln för att få reda på Guds avsikt, hans namn och många sidor av hans personlighet, men skapelsen ger oss bevis på hans osynliga egenskaper (ordagrant ”hans osynliga ting”), bland annat hans eviga kraft, som han har använt för att skapa och uppehålla universum. Det fysiska skaparverket ger bevis om hans ”gudomlighet”, dvs. att skaparen verkligen är Gud och är värdig att få vår tillbedjan. (Upp 4:11)
utan ursäkt: Ordagrant ”försvarslös”. Det grekiska ordet anapolọgētos var en juridisk term som användes när någon inte kunde presentera övertygande bevis till sitt försvar. Här används ordet för att beskriva människor som inte erkänner Guds myndighet. Det ständiga vittnesbördet ”ända sedan världens skapelse” bevisar att Gud existerar. Eftersom man tydligt kunnat se hans egenskaper kan de som förnekar sanningen om Gud inte presentera ett giltigt försvar för sin ståndpunkt. Paulus fortsätter med att säga att Guds egenskaper kan uppfattas genom det som är skapat. Det grekiska ord som har återgetts med ”uppfattas” är besläktat med ordet för ”sinne” (grekiska: nous). Så ordet syftar på att uppfatta något med sinnet. I en översättning står det att Guds egenskaper kan ”uppfattas med förståndets öga”. (David Hedegårds översättning) Genom att iaktta Guds skaparverk och begrunda det kan man urskilja många av skaparens egenskaper. Om man gör det, och även skaffar sig ingående kunskap om skaparens tänkesätt och avsikt genom att studera Bibeln, kan man bygga upp en stark tro.
Gud ... utlämnade dem åt orenhet: Paulus kan ha syftat på de avfälliga israeliterna, som i flera hundra år hade underlåtit att följa det de kände till om Gud och hans rättfärdiga normer. De hade bytt ut ”sanningen om Gud mot lögnen”. (Rom 1:16, 21, 25, 28, 32) Gud hade uttryckligen varnat israeliterna för avgudadyrkan och sexuell omoral (3Mo 18:5–23; 19:29; 5Mo 4:15–19; 5:8, 9; 31:16–18), men gång på gång vände de sig till hedniska gudar och gudinnor som var avbilder av djur och människor (4Mo 25:1–3; 1Ku 11:5, 33; 12:26–28; 2Ku 10:28, 29; jämför Upp 2:14). Det var på grund av det som Gud ”utlämnade dem åt orenhet”, dvs. lät dem hålla på med sina orena handlingar. Paulus ord visar också att även människor från nationerna borde ha förstått att det var dåraktigt att tillbe djur och människor och att det skulle väcka Guds vrede. (Rom 1:22)
lögnen: Syftar på avgudadyrkan. Eftersom avgudar inte är några riktiga gudar är de en lögn. (Jer 10:14) Guds skaparverk vittnar om att han existerar, men några som ”kände till Gud” förträngde sanningen om honom. (Rom 1:18, 21, 25) De tjänade inte Gud i enlighet med sanningen om hans eviga kraft och gudomlighet, utan de tillverkade avgudar och tillbad dem. Deras avgudadyrkan ledde till alla slags förnedrande handlingar. (Rom 1:18–31)
Amen: Eller ”Må det bli så”. Det grekiska ordet amẹ̄n är en translitterering av ett hebreiskt ord som kommer från ordroten ’amạn, som betyder ”vara trofast (pålitlig)”. (Se Ordförklaringar.) Man använde ordet ”amen” för att bekräfta en ed eller instämma i en bön eller ett uttalande. De kristna bibelskribenterna använder det ofta för att instämma i någon form av lovprisning till Gud, precis som Paulus gör här. (Rom 16:27; Ef 3:21; 1Pe 4:11) I andra sammanhang använder skribenten det för att ge eftertryck åt sin önskan att mottagaren av brevet ska få Guds välsignelse. (Rom 15:33; Heb 13:20, 21) Det används också för att visa att skribenten verkligen håller med om det som sagts. (Upp 1:7; 22:20)
förnedrande sexuella lustar: Det grekiska ordet pạthos syftar på starka begär eller okontrollerade lustar. Sammanhanget visar att det handlar om sexuella begär. Här beskrivs begären som ”förnedrande” (grekiska: atimịa, ”vanära”, ”skam”), eftersom de förnedrar, eller vanärar, en person.
det naturliga sexuella umgänget: Det grekiska ord som har återgetts med ”naturliga” (fysikọs) syftar på det som stämmer med den grundläggande och fastställda ordningen i naturen. Som stöd för sitt resonemang här i Rom 1:26, 27 kan Paulus ha anspelat på orden i skapelseberättelsen i 1Mo 1:27. De grekiska ord som har återgetts med ”männen” och ”kvinnorna” är inte de vanliga orden för ”man” och ”kvinna”, utan mer specifika grekiska ord. Dessa mer specifika ord används också i Septuaginta-översättningen av 1Mo 1:27 och i citat från den versen i Mt 19:4 och Mk 10:6. I skildringen i 1 Moseboken sägs det att Gud välsignade det första paret och sa att de skulle skaffa barn och ”befolka hela jorden”. (1Mo 1:28) Homosexuella handlingar är emot naturen, eftersom sådana handlingar inte var en del av skaparens anordning för människor och inte kan leda till att barn föds. Bibeln jämför homosexuella handlingar med de sexuella förbindelser som de upproriska änglarna, som blev kända som demoner, hade med kvinnor före den stora översvämningen på Noas tid. (1Mo 6:4; 19:4, 5; Jud 6, 7) Gud anser att sådana handlingar är onaturliga. (Se studienot till Rom 1:27.)
det naturliga sexuella umgänget: Det grekiska ord som har återgetts med ”naturliga” (fysikọs) syftar på det som stämmer med den grundläggande och fastställda ordningen i naturen. Den här och den föregående versen visar att homosexuella handlingar inte stämmer överens med Guds avsikt med människan. (1Mo 1:27; se studienot till Rom 1:26.) Guds syn på homosexuella handlingar är tydlig i de hebreiska skrifterna och uttrycks i 3Mo 18:22. Det här förbudet var en av många morallagar som gavs till Israel. Bland folken runt omkring Israel var det vanligt med homosexuella handlingar, incest, tidelag och annat som var förbjudet i den mosaiska lagen. (3Mo 18:23–25) Att Gud återigen fördömer homosexuella handlingar i de kristna grekiska skrifterna visar att hans syn inte har förändrats och att det inte spelar någon roll om det är judar eller icke-judar som utför dem. (1Kor 6:9, 10)
som var frånstötande: Eller ”som var oanständigt (otillbörligt)”. Det grekiska ordet betecknar ett skamligt uppförande.
fullt ut ta konsekvenserna av: Eller ”fullt ut ta straffet för”, ”fullt ut ta lidandet av”. Det grekiska ordet syftar på en lön som motsvarar det man förtjänar. Här används det i negativ betydelse om ett rättmätigt straff eller en oönskad konsekvens. Men det kan också användas i positiv betydelse. (2Kor 6:13, fotnot)
giriga: Det grekiska ordet pleonexịa betyder ordagrant ”det att (vilja) ha mer” och betecknar ett omättligt begär. Det här grekiska ordet används också i Ef 4:19; 5:3. Efter att Paulus har nämnt ”girighet” i Kol 3:5 lägger han till ”som är avgudadyrkan”.
skvallrar: Det grekiska ord som används här syftar tydligtvis på någon som har för vana att sprida skadligt skvaller, kanske i form av elaka rykten. (Se studienot till 2Kor 12:20.)
håller inte sitt ord: Eller ”bryter avtal”, ”är emot varje överenskommelse”. Det grekiska ord som förekommer här kan användas om någon som bryter avtal eller om någon som är opålitlig och som inte håller sina löften. Enligt ett uppslagsverk kan det också syfta på ”någon som är ovillig att förhandla fram en lösning på ett problem som innefattar en andra part”. (F.W. Danker, 2000: A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature)
kärlekslösa: Eller ”utan naturlig tillgivenhet”. Det här uttrycket, som i vissa översättningar återges med ”hjärtlösa”, är en återgivning av det grekiska ordet ạstorgos, som är sammansatt av prefixet a, som betyder ”utan”, och storgẹ̄, som betyder ”naturlig tillgivenhet”. Det här ordet används för att beskriva avsaknaden av naturlig tillgivenhet mellan familjemedlemmar, särskilt den tillgivenhet som föräldrar känner för sina barn och barn för sina föräldrar. Man kan inte förvänta att de som saknar naturlig tillgivenhet mot sina familjemedlemmar ska kunna ha goda relationer till andra människor. I linje med Paulus ord har historiker som levde i den grekisk-romerska världen dokumenterat fall där fäder övergav sina familjer, där barn försummade sina åldrande föräldrar och där föräldrar dödade oönskade barn, däribland svaga och missbildade. Paulus använde detta ord här i Rom 1:31 för att visa hur långt människor har kommit från sitt ursprungliga, fullkomliga tillstånd. I 2Ti 3:3 använde han detta ord för att beskriva hur människor skulle vara i de kritiska sista dagarna.