2 KORINTHIERNA
Studienoter – kapitel 3
rekommendationsbrev: Under det första århundradet var man beroende av brev från en pålitlig källa när en främling skulle introduceras och hans identitet och befogenheter bekräftas. (Apg 18:27; se studienot till Rom 16:1.) Sådana brev var vanliga, och det fanns standarder för hur de skulle utformas. (Apg 28:21) Paulus poäng i 2Kor 3:1 är att han inte behövde något sådant rekommendationsbrev till eller från de kristna i Korinth för att bevisa att han var en tjänare åt Gud. Han hade hjälpt dem att bli kristna och kunde därför säga: ”Ni är ju vårt brev.” (2Kor 3:2)
ni är ju vårt brev: Här svarar Paulus på den fråga han ställde i den föregående versen. Det underförstådda svaret är: ”Nej, vi behöver inte något skrivet dokument som ger oss myndighet att vara Guds tjänare. Ni är vårt levande rekommendationsbrev.” Den kristna församlingen i Korinth var bevis nog på att Paulus var en Guds tjänare.
skrivet i våra hjärtan: Paulus kände för vännerna i församlingen och tänkte mycket på dem. Han hade övat dem att offentligt vara vittnen för Gud och Kristus, så de var som ett öppet brev, ett brev som är känt och blir läst av alla människor.
ett brev från Kristus, skrivet av oss som tjänare: Jesus Kristus valde ut Paulus som ett ”redskap” för att ”bära ... [Kristus] namn till [de icke-judiska] nationerna” (Apg 9:15), och han använde Paulus som sin tjänare för att skriva ett sådant rekommendationsbrev. Varje sabbat predikade Paulus i Korinth för att vinna både judar och greker. (Apg 18:4–11) Paulus kunde inte ha skrivit ett sådant brev på eget initiativ med tanke på det Jesus hade sagt till sina lärjungar: ”Utan mig kan ni inte göra någonting.” (Joh 15:5)
på tavlor av kött, nämligen på hjärtan: Eller ”på tavlor, på hjärtan av kött”. Buden som Mose fick skrevs på tavlor av sten. (2Mo 31:18; 34:1) I det här sammanhanget ställs lagförbundet i kontrast till det nya förbundet som utlovades i Jeremias profetia, där Jehova säger: ”Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärta.” (Jer 31:31–33) Hesekiel förutsade att Guds folk skulle befrias från den babyloniska fångenskapen och beskrev hur Jehova skulle avlägsna ”deras hjärta av sten”, dvs. deras hårda hjärta, och ge dem ”ett hjärta av kött”, dvs. ett hjärta som är mjukt och mottagligt för Guds vägledning. (Hes 11:19; 36:26; fotnoter)
att vi är tillräckligt kvalificerade kommer från Gud: I det här sammanhanget har de grekiska ord som återgetts med ”tillräckligt kvalificerade” grundbetydelsen ”nog”, ”tillräcklig”, ”duglig”. När de används om människor kan de betyda ”skicklig”, ”kunnig”, ”värdig”. (Lu 22:38; 2Kor 2:16; 3:6) Hela frasen skulle kunna återges: ”Det är Gud som gör det möjligt för oss att utföra det här arbetet.” Ett av de här grekiska orden återfinns i Septuaginta i 2Mo 4:10, som handlar om att Mose kände sig otillräcklig när han skulle träda fram inför farao. Enligt den hebreiska texten sa Mose: ”Jag har aldrig varit någon duktig talare [ordagrant ”en man av ord”].” Men i Septuaginta översätts det: ”Jag är inte tillräckligt kvalificerad.” Men Jehova gjorde Mose kvalificerad för det uppdraget. (2Mo 4:11, 12) På liknande sätt blir de kristna förkunnarna kvalificerade genom ”en levande Guds ande”. (2Kor 3:3)
tjänare: Bibeln använder ofta det grekiska ordet diạkonos om någon som troget och ödmjukt betjänar andra. (Se studienot till Mt 20:26.) Här talar Paulus om sig själv och Timoteus och alla smorda kristna som ”tjänare åt ett nytt förbund”. (2Kor 1:1) Det är de bland annat genom att de predikar de goda nyheterna och undervisar andra för att hjälpa dem att komma in i det nya förbundet eller att få nytta av det förbundet. (Se studienot till Rom 11:13.)
ett nytt förbund: Genom profeten Jeremia hade Jehova förutsagt att det skulle komma ”ett nytt förbund” som skulle vara annorlunda än lagförbundet. (Jer 31:31–34) Lagförbundet slöts mellan Jehova och nationen Israel; det nya förbundet slöts mellan Jehova och det andliga Israel. Mose var medlare för lagförbundet; Jesus är medlare för det nya förbundet. (Rom 2:28, 29; Gal 6:15, 16; Heb 8:6, 10; 12:22–24) Lagförbundet gjordes giltigt med djurblod; det nya förbundet gjordes giltigt med Jesus utgjutna blod, något som Jesus själv framhöll när han talade om ”det nya förbundet” kvällen innan han dog den 14 nisan år 33 v.t. (Lu 22:20 och studienot; 1Kor 11:25)
inte ... åt en skriven lagsamling: Smorda kristna är inte tjänare åt lagförbundet, som delvis var nedskrivet på stentavlor och senare skrevs av på bokrullar. Det nya förbundet bygger i stället på anden, dvs. Guds ande. Den skrivna lagsamlingen dömde israeliterna till döden, men Guds ande vägleder det nya förbundets tjänare till evigt liv. Med hjälp av anden kan de vara trogna och utveckla de egenskaper som behövs för att de ska få sin eviga belöning. (2Kor 1:21, 22; Ef 1:13, 14; Tit 3:4–7)
Den lagsamling som leder till död: Detta uttryck syftar på Moses lag. Lagen gjorde lagbrotten, eller synderna, uppenbara. (Gal 3:19) Det kunde därför sägas att den lagen ”dömer till döden”. (2Kor 3:6; Gal 3:10) Lagförbundet förebildade det nya förbund som Jeremia förutsade (Jer 31:31–33) och som Paulus kallar ”andens tjänst” i 2Kor 3:8. Det nya förbundet är överlägset lagförbundet därför att de som ingår i det nya förbundet är efterföljare till ”den främste förmedlaren av liv”, Jesus Kristus. Det nya förbundet leder därför till liv, inte till död. (Apg 3:15)
med en sådan härlighet: I det här avsnittet (2Kor 3:7–18) resonerar Paulus om den överlägsna härligheten hos det nya förbundet jämfört med det gamla förbundet. Det är temat för den här delen av resonemanget, vilket framgår av att han i det här avsnittet använder de grekiska orden för ”härlighet” eller ”ha härlighet” 13 gånger. Det grekiska substantivet för ”härlighet” hade ursprungligen betydelsen ”åsikt”, ”anseende”, men i de kristna grekiska skrifterna fick det betydelsen ”härlighet”, ”ära”, ”prakt”, ”glans”.
den lagsamling som leder till fördömelse: Här syftar Paulus återigen på Moses lag, som ”dömer till döden”. (2Kor 3:6; se studienot till 2Kor 3:7.) Paulus säger att det nya förbundet leder till rättfärdighet. Smorda kristna som ingår i det nya förbundet strålar med en andlig härlighet som är överlägsen den fysiska härlighet som man kunde se i samband med att Moses lag gavs. De smorda gör detta genom att återspegla Guds egenskaper. Det nya förbundet gör att man kan ”få förlåtelse för sina synder”, och det möjliggör också ”ett kungligt prästerskap” som blir till välsignelse för hela mänskligheten. (Apg 5:31; 1Pe 2:9; Mt 26:28) Det är därför som det nya förbundet är överlägset lagförbundet, som inte kunde leda till rättfärdighet.
täckte ansiktet med en slöja: Paulus förklarar att Mose bar en slöja på grund av israeliternas köttsliga tänkesätt och dåliga hjärtetillstånd. (2Kor 3:7, 14) De var Jehovas utvalda folk, och Jehova ville att de skulle stå nära honom. (2Mo 19:4–6) Men till skillnad från Mose, som talade med Jehova ”ansikte mot ansikte” (2Mo 33:11), var de ovilliga att betrakta det som egentligen bara var en återspegling av Guds härlighet. I stället för att visa kärlek och hängivenhet till Jehova och vända sina hjärtan och sinnen till honom vände de sig på sätt och vis bort från honom.
israeliterna: Ordagrant ”Israels söner”. (Se Ordförklaringar under ”Israel”.)
deras sinnen hade blivit tröga: Vid berget Sinai hade israeliterna inte helt och fullt vänt sina hjärtan till Jehova, och därför hade deras sinnen ”blivit tröga” (ordagrant ”blivit hårda”) – deras förstånd hade trubbats av. Det var på samma sätt med de judar som fortsatte att hålla lagen efter det att Gud, genom Jesus, hade upphävt den. De förstod inte att lagen pekade fram emot Jesus. (Kol 2:17) Paulus använde termen slöja bildligt om något som hindrar människor från att se eller förstå. Den här slöjan kunde bara tas bort genom Kristus. De var tvungna att erkänna honom som Messias och tro på honom. Det var först då de kunde få en klar förståelse av Guds avsikter. (Lu 2:32)
när man läser det gamla förbundet: Paulus talar om lagförbundet, som finns nedtecknat i Andra till Femte Moseboken. De bibelböckerna utgör bara en del av de hebreiska skrifterna. Han kallar lagförbundet för ”det gamla förbundet” eftersom det ersattes av ”ett nytt förbund” och upphävdes på grundval av Jesus död på tortyrpålen. (Jer 31:31–34; Heb 8:13; Kol 2:14; se studienoter till Apg 13:15; 15:21.)
en slöja över deras hjärtan: Judarna förkastade de goda nyheter som Jesus förkunnade. När lagen lästes förstod de därför inte att den ledde dem till Kristus. Även om de läste de inspirerade Skrifterna så saknade de tro, ödmjukhet och rätt hjärteinställning. För att ”slöjan” skulle kunna tas bort behövde de ödmjukt och uppriktigt vända sig till Jehova. De behövde helhjärtat lyda honom och erkänna att ett nytt förbund hade trätt i kraft. (2Kor 3:16)
när någon vänder sig till Jehova: I det här avsnittet (2Kor 3:7–18) resonerar Paulus om den överlägsna härligheten hos det nya förbundet jämfört med lagförbundet, som ingicks med Israel och hade Mose som medlare. Paulus anspelar på det som sägs i 2Mo 34:34. Det grekiska verb som i 2Kor 3:16 återgetts med ”vänder sig” betyder bokstavligen ”återvända”, ”vända tillbaka”, ”gå hem”. (Lu 17:31) När det används i andlig bemärkelse kan det beteckna att man vänder tillbaka till Gud från att ha varit inne på fel väg. (Apg 3:19; 15:19; 26:18, 20) Att vända sig till Jehova inbegriper i det här sammanhanget att man ödmjukt och uppriktigt vänder sig till honom, helhjärtat lyder honom och erkänner att ett nytt förbund har trätt i kraft. Men att vända sig till Jehova innebär också att man erkänner Jesus Kristus roll som medlare för det nya förbundet, eftersom 2Kor 3:14 visar att den symboliska slöjan bara kan tas bort ”genom Kristus”. (Se Tillägg C3 introduktion; 2Kor 3:16.)
Jehova är Anden: Detta uttalande liknar det som Jesus sa i Joh 4:24: ”Gud är en ande.” Det grekiska ordet pneuma används här i betydelsen en andevarelse. (Se Ordförklaringar under ”Ande” och studienot till Joh 4:24; se också Tillägg C3 introduktion; 2Kor 3:17.)
där Jehovas ande är, där är det frihet: Paulus påminner här sina medtroende om vem som är källan till sann frihet, nämligen Skaparen av allt, den ende som har absolut och obegränsad frihet. Om man ska uppnå sann frihet är det viktigt att man ”vänder sig till Jehova”, dvs. att man får ett personligt förhållande till honom. (2Kor 3:16) Den frihet som ”Jehovas ande” ger är inte bara en frihet från bokstavligt slaveri. ”Jehovas ande” ger frihet från slaveriet under synd och död och från slaveriet under falsk religion och från sedvänjor som har med sådan religion att göra. (Rom 6:23; 8:2) Guds heliga ande leder också till sann frihet genom att den hjälper de kristna att utveckla egenskaper som är nödvändiga för frihet. (Gal 5:22, 23)
Jehovas ande: Dvs. Jehovas verksamma kraft. (Se studienot till Apg 5:9; läs mer om varför Nya världens översättning använder Guds namn i huvudtexten till den här versen i Tillägg C1 och C3 introduktion; 2Kor 3:17.)
reflekterar ... likt speglar: Handspeglar förr i tiden var ofta av metaller som brons eller koppar och hade en blankpolerad, reflekterande yta. Smorda kristna är som speglar som reflekterar Guds härlighet. Den härligheten strålar på dem från Jesus Kristus, och de ”förvandlas till samma bild” som han förmedlar. (2Kor 4:6; Ef 5:1) Med hjälp av sin heliga ande och sitt ord skapar Gud i dem ”den nya personligheten”, som är en återspegling av hans egenskaper. (Ef 4:24; Kol 3:10)
Jehovas härlighet: Det grekiska ord som här återgetts med ”härlighet” (dọxa) hade ursprungligen betydelsen ”åsikt”, ”anseende”. Men i de kristna grekiska skrifterna fick det betydelsen ”härlighet”, ”ära”, ”prakt”, ”glans”. Det motsvarande hebreiska ordet (kavọ̄dh) har grundbetydelsen ”tyngd” och kan syfta på något som får en person eller en sak att verka betydelsefull eller imponerande. I samband med Guds härlighet kan det därför avse ett imponerande vittnesbörd om hans allsmäktiga kraft. I Bibeln förekommer det hebreiska ordet för ”härlighet” tillsammans med tetragrammet mer än 30 gånger. Några exempel på detta finns i 2Mo 16:7; 3Mo 9:6; 4Mo 14:10; 1Ku 8:11; 2Kr 5:14; Ps 104:31; Jes 35:2; Hes 1:28; Hab 2:14. (Se Tillägg C3 introduktion; 2Kor 3:18.)
återspeglar hans härlighet mer och mer: Ordagrant ”går från härlighet till härlighet”. De smorda kristna återspeglar mer och mer av Jehovas härlighet i takt med att de gör andliga framsteg. De förvandlas till Guds avbild, som återspeglas av hans son, ”Kristus, som är Guds avbild”. (2Kor 4:4) Det är värt att lägga märke till att Paulus använder det grekiska verb som återgetts med ”förvandlas” (metamorfọō) även i sitt brev till romarna. (Se studienot till Rom 12:2.)
Det är Jehova, Anden: Den här lydelsen harmonierar med första delen av 2Kor 3:17, där det står att ”Jehova är Anden”. (Se studienot.) Men det är också möjligt att återge den här delen av versen med ”Det är Jehovas ande”. Grammatiskt sett är båda lydelserna korrekta. (Se Tillägg C3 introduktion; 2Kor 3:18.)