Vart skall människan vända sig för att få vägledning?

BEHÖVER människan vägledning? Ja, det behöver hon sannerligen. Detta framgår mer än väl av all förvirring, alla stridigheter och allt våld som nu uppfyller jorden. I många år har vissa vetenskapsmän genom att studera djuren sökt den så välbehövliga vägledningen för hur människan bör leva. De säger att vad de har inhämtat hjälper dem att förstå människan bättre.

Konrad Lorenz, en välkänd expert på djurens beteende, har till exempel offentliggjort några mycket intressanta iakttagelser beträffande det sociala beteendet hos vissa gäss. Detta beteende, påpekar han, tycks likna mänskliga karaktärsdrag. Enligt honom finns det en strävan hos levande varelser att dominera över varandra, och ”detta är alltid fallet när man sätter fem pojkar [eller] fem tuppkycklingar [eller] fem kanariefåglar [eller] fem munruvare” tillsammans. Han vänder sig till den insikt naturvetenskapen ger för att få hjälp åt människorna att komma över sin tendens att börja krig mot varandra. Han hävdar att ”problemen i förbindelse med beteendet, motiven och så vidare” endast kan lösas med hjälp av detta slag av iakttagelser.

Är detta sant? Är det dit man bör vända sig för att få vägledning? Beträffande sådana ansträngningar att förstå människan och ge henne vägledning genom att studera djuren framhåller den välkände amerikanske författaren Arthur Koestler: ”Försiktigt uttryckt tycks det vara av tvivelaktigt värde att försöka sig på en diagnos av människan, som är helt baserad på likheterna med djurens beteende. ... Det ligger i sakens natur att dessa inte går tillräckligt långt, eftersom de slutar tvärt, när det blir fråga om sådana kännetecken som hör endast människan till — till exempel ett språk — och som med nödvändighet är undantagna från jämförelsen, fastän de är av avgörande betydelse, när det gäller att fastställa beteendet hos vår [människans] art.” — New York Times Magazine, 19 oktober 1969.

Koestlers synpunkter är välgrundade, och intressant nog är hans slutsatser i överensstämmelse med vad bibeln säger. Å ena sidan visar bibeln att man definitivt kan lära sig vissa saker genom att iaktta djuren. Den uppmanar den late att gå till myran och lägga märke till dess vishet, när det gäller att samla föda för vintern. Men å andra sidan betonar bibeln att djuren, som drivs av instinkt, saknar tankeförmåga och förstånd. Psalmisten ger till exempel följande råd: ”Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.” Man kan inte tala om för en häst eller en mulåsna varför de skall göra det ena eller det andra, utan man måste använda andra metoder. — Ps. 32:9; Ords. 6:6—8; 2 Petr. 2:12.

Hur skall människan kunna lära sig att lösa problem som hör samman med det mänskliga beteendet genom att studera djuren, när dessa problem har att göra med människans mera sammansatta och högre stående förmågor? Endast människan av alla jordens skapelser har tankeförmåga och fantasi. Endast hon har förmågan att föreställa sig abstrakta begrepp. Endast hon har moralisk känsla, som gör henne medveten om vad som är rätt och orätt. Och ingen annan än människan har ett behov av att tillbedja en högre makt. Som antropologen Loren Eiseley så riktigt framhöll har evolutionisterna i sin iver att finna fysiska likheter mellan människan och djuren blundat för den enorma och långt väsentligare skillnaden mellan människans och djurens hjärna.

Vi kan inte heller vända oss till blott och bart människan själv. Den ofullkomliga människans vishet är motsägande. Hur många olika filosofier finns det inte! Under den apostoliska tiden tillhörde Greklands visa män i huvudsak två rakt motsatta skolor, stoikerna och epikuréerna; men ändå gjorde båda grupperna anspråk på att vara visa. Ända till nuvarande tid har filosoferna fortsatt att ha rakt motsatta uppfattningar.

Samma sak gäller politiska ideologier. Till vem skall man vända sig för att få vägledning? I Förenta staterna finns det republikaner, demokrater, socialister, kommunister, konservativa och olika grupper som använder sig av våldsmetoder. Vem kan säga vilket parti eller vilken grupp som kommer att vara till största gagn för folket, för att inte tala om att få andra att hålla med om det? Och hur är det med de ännu större och talrikare skillnaderna inom religionen?

Varför all denna förvirring? Bibeln ger svaret: ”Sådana visa skola komma på skam. ... De hava ju förkastat HERRENS ord; vari äro de då visa?” Ja, ”det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg”. På grund av sin ursprungliga synd är människan ofullkomlig, svag och självisk. Ja, hennes benägenhet ”är ond alltifrån hennes ungdom”. Av denna orsak har människans Skapare, Jehova Gud, gett människan sitt ord till att vara ett ljus och en lykta på hennes stig och till att göra henne fullständigt utrustad för allt gott verk. — Jer. 8:9; 10:23; 1 Mos. 8:21, NW; Ps. 119:105; 2 Tim. 3:16, 17.

Detta är vad vi bör förvänta från en vis och kärleksfull Skapare, och att han verkligen existerar framgår tydligt av skapelsen runt omkring oss. Har han inte gjort överflödande föranstaltningar för alla våra materiella behov? Bör vi då inte kunna förvänta oss att han också skall ge oss den behövliga vägledningen? De som studerar hans ord med öppet sinne och ärligt hjärta och vänder sig till honom för att få vägledning kommer att bli belönade med verklig upplysning. Mer än 1.400.000 människor utöver världen har funnit att det förhåller sig så. De lever nu tillsammans i frid och endräkt och åtnjuter förnöjsamhet och sinnesfrid. De inser värdet i Guds ords lagar och principer. — Rom. 1:20; Fil. 4:19.

Det är bibeln som ger oss uppmaningen att älska Jehova Gud av hela vårt hjärta, vårt sinne, vår själ och vår kraft, och vår nästa såsom oss själva. Den framlägger också Jesu befallning: Älska varandra som jag har älskat er. Vilken annorlunda värld det kommer att bli, när alla på jorden lyder dessa befallningar och landet är ”fullt av HERRENS [Jehovas] kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet”! — Jes. 11:9; Mark. 12:29—31; Joh. 13:34, 35.