Upptågsmakare i fågelvärlden

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Storbritannien

VÅR europeiska stare, med sin regnbågsskimrande, svartglänsande fjäderskrud, är en oförbätterlig fågel. Den för alltid en massa väsen. Den tar visserligen till flykten så fort den anar det minsta oråd, men snart skyndar den tillbaka igen och struttar obesvärat omkring som om ingenting hade hänt!

Många människor ogillar dessa kampglada fåglar, och inte utan skäl. De har för vana att slå ned flockvis då fjäderfän utfodras och obekymrat stjäla en hel del av deras mat. Somliga påstår att starens skrovliga skri håller dem vakna om natten. Starar kan också göra stor skada på skörden.

Omkring två millioner starar brukade samlas för att övernatta i en lärkplantering om fyra hektar i Kinver i England. Innan de skingrades, hade de förstört 30.000 femton år gamla lärkträd.

Bär, frukt, majs och annan gröda är utsatta för plötsliga räder från stararnas sida. En lantbrukare klagade: ”Att hålla en million fåglar borta från ett fält är detsamma som att hindra regnet från att falla. Jag har gett ut 10.000 kronor i år på bössor och ammunition, och det enda jag har åstadkommit är att jag har jagat i väg fåglarna till grannens åkrar.”

Starar gillar att bo i städer. Det tycks vara värmen från de stora byggnaderna som lockar dem. På somliga platser lyfter de därför varje morgon från de väldiga gemensamma sovplatserna i stadens hjärta och ”pendlar” till närliggande trakter utanför staden. Där intar de sina måltider, men på kvällen återvänder de för att sova i natthärbärgena i staden.

Man vet att mer än 10.000 fåglar i Washington, D. C., har övernattat i ett enda kvarter, där de smutsade ner både hus och människor. Ända så långt tillbaka som år 1929 hade de myndigheter som ansvarade för president Hoovers installation bekymmer med starar längs färdvägen för kortegen. Den kommitté som hade hand om president Kennedys installering år 1961 lät bespruta träden längs färdvägen med ett ämne som antogs vara mycket obehagligt för starar, en åtgärd som kostade 43.000 kronor.

Det är av intresse att det år 1890 inte fanns en enda stare i Förenta staterna. En förmögen New York-bo beslöt sig det året för att presentera varenda fågel som är omnämnd i Shakespeares skådespel för amerikanerna, och därför lät han i Central Park släppa ut sextio starar från England. Sedan dess har stararna brett ut sig så att det nu finns hundratals millioner från den ena kusten till den andra. Den förste i Vancouver observerades år 1946. I slutet av 1950-talet invaderade de i tusental Oregons järneksbestånd.

För att skydda grödan och husen i städerna från dessa invasioner har man försökt alla möjliga metoder att få stararna att skingra sig, men nästan alla har misslyckats. Myndigheterna har försökt med fyrverkeri, gummiormar, gasfyllda ballonger, elektriska trådar, påsar med illaluktande kemikalier, skallror, skramlor, skrällande cymbaler, ultraljud, ultraviolett ljus, strålkastare, sömnmedel och mycket annat.

I Melbourne i Australien lät stadens fullmäktige sätta upp en skräckinjagande uggleatrapp med blixtrande ögon på stadshusets rikt utsirade fasad, ett omtyckt startillhåll. Med vilken verkan? Stararna flög helt enkelt upp och satte sig på den!

Trots att stararna far hårt fram, tvekar myndigheterna att rekommendera utrotning. Stararna äter nämligen en massa insekter, mest skadliga. Man tror att den nytta de gör genom att stävja insektsangrepp vida uppväger det ohägn de kan göra.

Därtill kommer att milliontals människor tycker om starar. I synnerhet stadsborna gillar deras flyguppvisningar. Snabbt kretsar de omkring och manövrerar nästan som om hela skocken var en enda fågel. Många människor lyssnar också med beundran till deras otaliga och varierande läten och sånger.

Starar har i sanning en häpnadsväckande förmåga att imitera. Det sägs att de kan härma fyrtiofyra olika fåglar! Men därtill kan de också imitera hundens skall och kattens jamande. Man har fått dem till att lära sig tala och vissla melodier. Somliga fångar starar och håller dem som burfåglar. De kan faktiskt vara mycket underhållande och trevliga.

Även om stararna på sina håll bara anses som framfusiga fulingar, så har de dock sina försonande egenskaper. Starar är sannerligen märkliga fåglar.