Varför har det blivit på det här sättet?

ALLA de dystra förutsägelserna, de hemska varningarna och den bittra klagan över förstöringen av människans miljö kommer inte att förändra saken. Endast genom att komma åt den verkliga orsaken och undanröja den kan man uppnå bättring.

Hur och när började denna planet att förvandlas till en soptipp? Varför har detta förlopp tillåtits att få sådana katastrofala proportioner?

I huvudsak två ting sägs bära största skulden: 1) den moderna teknologin, som gett upphov åt storindustrin och de snabba kommunikationsmedlen, och 2) befolkningsexplosionen. Detta är de påtagliga, synliga orsakerna. Men bakom dem ligger en mer grundläggande orsak.

Låt oss se vad som har hänt och hur djupt rotat problemet i verkligheten är.

Den moderna teknologins uppkomst

De flesta forskare lägger skulden för miljöförstöringens ökning på den så kallade industriella revolutionen. Den började för mer än två hundra år sedan, vid mitten av 1700-talet. Fram till den tiden var fyra av fem män lantbrukare. Bondefamiljerna odlade själva sina livsmedel, spann sin ull och sitt lin och vävde sitt tyg, tillverkade ofta sina möbler och till och med många av sina redskap. Städerna och byarna var deras marknadsplatser. Hantverkarna bodde och arbetade i sina egna hem eller i små verkstäder och utförde metallarbete, tryckte böcker och tidningar, gjorde smycken och silverarbeten och framställde produkter av högre kvalitet av tyg, läder och trä än den enskilde bonden kunde göra. Med dessa produkter kunde de köpa mat av bönderna. Eller också kanske en köpman köpte deras produkter och exporterade dem, så att han i utbyte fick utländska varor som betraktades som lyxartiklar.

Särskilt två faktorer förändrade strukturen hos det mänskliga samhället i många länder: kapital och vetenskapliga uppfinningar (teknologi). Men en tredje kraft drev dessa faktorer att förena sig.

The World Book Encyclopedia (1970 års upplaga, band 10, sid. 185) säger: ”Den kraft som sammanförde vetenskap och pengar var förmodligen den växande efterfrågan på bekvämligheterna i livet.” Till en början kan det ha varit relativt enkla ting: att männen ville ha redskap som producerades av de nyuppfunna maskinerna och att kvinnorna ville ha maskinvävda tyger. Men allteftersom floden av produkter växte, växte också deras lystnad.

Maskinerna — spinnmaskiner, vävmaskiner, ångmaskiner, järnproducerande masugnar, konvertrar och valsverk — var kostsamma ting. Det var bara de få män som hade kapital som kunde köpa dem. Sedan måste de sätta upp fabriker, bygga särskilda byggnader för maskinerna och leja folk som kunde läras upp att sköta dem. Investeringarna var stora, och de som investerade var naturligtvis fast beslutna att göra en god förtjänst. Allteftersom industrin spred sig, drogs männen bort från lantgårdarna och från det privata hantverket i hemmen och de små verkstäderna och blev fabriksarbetare. Fabrikerna började samlas i städerna, där arbetskraft och bränsle var billigt. Miljöförstöringens första konturer började nu framträda.

Så småningom kom det snabbare, mera komplicerade och automatiska maskiner, som fick de äldre att verka primitiva. Men de krävde också mer kraft, större bränslekvantiteter. Allt fler produkter som tidigare hade tillverkats för hand började nu att tillverkas maskinellt. De individuella hantverkarna minskade ständigt i antal. Mindre verkstäder och fabriker måste hålla jämna steg med teknologins frammarsch, om de inte skulle bli ruinerade av konkurrenter med snabbare massproduktion.

Uppfinningen av ångloket och längre fram förbränningsmotorn, som drivs med bensin, bidrog till industrins tillväxt. I och med att transporterna blev snabbare och billigare kunde fabrikerna utvidga sin marknad och skicka produkterna längre och längre bort men också hämta råmaterial och bränsle från allt avlägsnare platser. Till slut utvecklades väldiga industrier, medan de mindre ofta trängdes undan eller sögs upp av dessa jättar.

All denna tillväxt välkomnades som ”framsteg”. Men det var framsteg till ett mycket högt pris. Det påverkade allvarligt kvaliteten hos människans liv.

Verkan på människans miljö

I industristäderna, som växte upp som svampar ur jorden, slog sig fabrikerna ofta med förkärlek ned på vissa platser, till exempel vid vattendrag eller sjöar. Deras avfallsprodukter spolades ned i vattendragen eller tippades ut i närheten. (Avloppet från en enda fabrik kan vara jämställt med avloppet från en hel stad på 100.000 invånare eller mer.) Gruvor som producerade viktiga metallmalmer och kol grävde djupare och djupare hål i jorden eller jämnade berg och kullar med marken och grävde ut stora kratrar. De lämnade efter sig skövlade områden som täckte flera kvadratkilometer. Oljekällorna skulle längre fram få en ännu större andel i miljöförstöringen. Järnvägar gjorde stora ärr i bergssluttningarna, och lokomotiv tuffade ända in i centrum av städerna med rök, damm och buller. I början tyckte de flesta att det bara var spännande, och när det inte var så spännande längre, hade man vant sig vid och anpassat sig till allt detta.

De ökade möjligheterna att använda fossila bränslen — kol och senare petroleumprodukter (fotogen och bensin) — spelade en viktig roll för industrins frammarsch. Dessa fossila bränslen var lättare att transportera och alstrade större energimängder än de tidigare bränslena (ved och vegetabiliska oljor). Men eftersom de inte förbrändes lika fullständigt, avgav de större mängder av olika gaser till atmosfären — koloxid, svaveloxider, kolväten, kväveoxider — såväl som fasta partiklar. När de bolmade ut från några få fabriksskorstenar eller från skorstenarna i hemmen, gjorde de ingen större skada. Men när deras antal mångdubblades, började man klart kunna urskilja de verkliga farorna.

I Meusedalen i Belgien år 1930, i Donora Pennsylvanien år 1948 och i London år 1952 blev stillastående luft och fog orsak till att dessa försåtliga giftgaser gav upphov åt katastrofala verkningar. Den tredje dagen som smogen låg kvar över Donora var 5.910 personer sjuka — nästan hälften av stadens befolkning. Under den vecka då den intensiva fogen vilade över London och under veckan därefter ökade dödlighetsfrekvensen genom att 4.000 dödsfall inträffade. Millioner människor i de större städerna i världen lider nu för tiden av svidande ögon och irritation av lungorna, och antalet fall av emfysem, bronkit och lungcancer ökar ständigt. De kanske visserligen inte dör knall och fall, men deras livslängd förkortas utan tvivel.

Till allt detta måste man lägga att den vetenskapliga teknologin fått insteg på två andra områden: jordbruket och krigsindustrin. Lantgårdarna, som konfronterats med brist på arbetskraft, har blivit mekaniserade och gjort bruk av kemiska gödningsämnen och biocider. Detta har ökat avkastningen väsentligt, men miljöförstöringen har ökat precis lika mycket. Den vetenskapliga utvecklingen av krigsredskap, särskilt kärnvapen, har medfört den nya risken med radioaktiva föroreningar. Från slutet av andra världskriget till år 1963 utfördes över fyra hundra kärnvapensprängningar. Sedan provstoppsavtalet år 1963 har man utfört omkring tre hundra sprängningar under jorden. Avlövningsmedel skövlar i dag vidsträckta skogsområden i Sydöstasien.

Befolkningstillväxt medför ökad förorening

Det tog tusentals år innan jordens befolkning nådde en milliard år 1850. År 1930 nåddes tvåmilliardersstrecket. I dag ligger världens befolkning på 3,6 milliarder, och det beräknas att den kommer att fördubblas inom trettio år. Städerna har tagit emot största delen av denna befolkningstillväxt. År 1740 hade hela England bara litet mer än 6.000.000 invånare. I dag har enbart London en tredjedel fler invånare än så.

Denna ”befolkningsexplosion” har bistått den industriella revolutionen i dess strävan efter allt större produktion och alltmer gigantiska operationer. I och med att befolkningen har vuxit har också efterfrågan på kraft — för industrin, hemmen och kommunikationsmedlen — vuxit. De växande städerna tillvällade sig hela tiden mer och mer av det kringliggande jordbrukslandskapet. Och de landområden som omgav de nya stadsgränserna led ofta antingen av förorening eller av att de uppodlades så starkt att de förlorade sin fruktbarhet. Livsmedel måste fraktas allt längre och längre sträckor till städerna.

Förstäder utvecklade sig när människor sökte befrielse från de urartande städerna. Men detta ledde till att miljöförstöringen ökade genom att antalet privatbilar ökade. Ett vidsträckt nätverk av landsvägar utvecklades, varvid ständigt fler och bredare remsor av betong eller asfalt rullades ut över den tidigare orörda landsbygden. Tidskriften Time säger: ”Enbart Förenta staterna täcker varje år mer än 400.000 hektar syreproducerande trädmark med asfalt.” I São Paulo i Brasilien finns det i dag bara omkring en halv kvadratmeter grönområden per person. När flygtrafiken ökade, bidrog flygplatserna med sin andel genom att täcka över stora landområden och genom att öka luftföroreningen i stor skala.

Det är sant att man en tid hade en viss framgång när det gällde att förbättra en del av miljöförhållandena i industristäderna. Det är få städer i våra dagar som liknar Manchester i England under åren 1843—1844, då det i ett område bara fanns en toalett på 212 personer! Men nu är situationen den att inte bara vissa delar, som går under benämningen slumkvarter, utan jorden som helhet — land, vatten och luft — smutsas ned.

Ett ”konsumentsamhälle” utvecklar sig

Massproducerande industrier kräver en stadig marknad för sina produkter. Under den industriella revolutionens första tid var det vanligt med depressioner, eftersom de nya massproducerande maskinerna ofta gjorde tillgången större än efterfrågan. De stora fabrikerna kunde inte anpassa sig efter den rådande efterfrågan som de tidigare, privata hantverkarna, vilka ofta kunde två eller tre hantverk och till och med utförde tillfälligt jordbruksarbete.

”Befolkningsexplosionen” löste bara delvis detta problem. Den har inte varit tillräcklig för att tillfredsställa industrins begär efter ständig ”tillväxt”. Producenterna har därför försökt stimulera och uppamma efterfrågan. Annonsering, men också att man ständigt hittade på nya modeller eller gjorde mindre förbättringar, som fick de äldre modellerna att verka mindre önskvärda, uppmuntrade till köp. Syftet var inte så mycket att ge folk vad de behövde utan vad man kunde få dem att önska sig. Varorna gjordes ofta så att de fick begränsad livslängd och därigenom gav upphov åt en mera bestående efterfrågan under följande år. På grund av denna ”avsiktligt korta användbarhet” betraktades ofta ett lågt pris som viktigare än kvalitet och varaktighet.

Allt detta har frambringat vad man ofta kallar ett ”köp och släng”-samhälle, där man använder varorna en tid och sedan kasserar dem. Om man skulle sluta med denna slösaktighet, skulle det drastiskt påverka ekonomin för många länder.

Man kan alltså se hur ett ytterst sammansatt, djupt rotat problem har byggts upp. Det har utvecklat sig steg för steg, under många generationer. Men vad finns det då för hopp att finna en lösning på detta problem? Vad är att säga om den framgång man haft på vissa platser när det gällt att få miljförgiftningen att gå tillbaka? Kan det leda till fullständig återställelse?

[Bild på sidan 13]

(För formaterad text, se publikationen)

Den industruella revolutionen fick millioner att lämna lantgårdarna och börja arbeta i fabrikerna

[Tabell på sidan 14]

3.000.000.000

2.000.000.000.

1.000.000.000

Världens befolkning ökar nu explosionsartat med 1.000.000.000 på bara 15 år. Det tog mer än 5.800 år att uppnå 1.000.000.000!

1971 Världens befolkning över 3.650.000.000

Syndafloden

4026 f.v.t. 3000 2000 1000 v.t. 1000 1971

(Befolkningssiffrorna för tidigare perioder är ungefärligt beräknade.)