”Ditt ord är sanning”

Bör de levande söka kontakt med de döda?

”HUR underligt det än kan låta i denna rymdålder fortsätter våra dagars människor att fascineras av de parapsykiska fenomenens förmodade realitet.” Detta konstaterande gjordes av den amerikanska nyhetstidskriften Time, när den började att dryfta ämnet om de levande kan tala med de döda.

Lärda män blir fortfarande förbryllade över tanken på ett liv efter döden. Den framlidne före detta biskopen James Pike, som var advokat innan han blev präst i episkopalkyrkan, hävdade således att han hade kommit i kontakt med sin son, som begått självmord. Den amerikanske biskopen Stockwood insisterar på att han vid fem tillfällen har talat med de döda.

Rosemary Brown har tillvunnit sig internationell ryktbarhet på detta område genom att påstå att många stora kompositörer från det förflutna visar sig för henne och hjälper henne att komponera musik. Även om många som hört talas om detta ställer sig skeptiska, finns det de som blivit imponerade. En av dessa är den brittiske kompositören Richard R. Bennett, som förklarade: ”Om hon är en bedragerska, är hon en fantastisk sådan och måste ha tränat i åratal. En del av musiken är odräglig, men en del är underbar. Jag skulle inte ha kunnat förfalska Beethoven.” — Time, 6 juli 1970.

Detta ger upphov åt en fråga. Rosemary Brown har fått mycket ringa musikundervisning och tycks ha mycket begränsade musikaliska förmågor. Upprepade prov har visat att hon inte ens kan skriva ned de enklaste toner som hon får höra, men ändå har hon skrivit ”underbar” musik till följd av att hon, enligt vad hon själv påstår, ”fått besök” av musikaliska genier från det förflutna. Vid alla intervjuer avväpnar hon också reportrarna genom sin blygsamhet och tydliga uppriktighet. Hon hävdar att hon i mer än fem år har stått i förbindelse med sådana musikaliska genier som Bach, Beethoven, Liszt och Schubert. Hur skall vi förstå detta och andra skenbara parapsykiska fenomen?

Följande ord i bibeln har avseende på just detta ämne: ”Och ifall de skulle säga till er: ’Vänd er till de spiritistiska medierna eller till dem som har en spådomsande, vilka piper och gör lågmälda uttalanden’, är det inte till sin Gud som ett folk skall vända sig? Bör man vända sig till döda människor för levande människors räkning?” — Jes. 8:19, NW.

Varför bör inte de levande söka kontakt med de döda? Ett skäl är att de döda är döda, de existerar inte! Som vi läser i bibelboken Predikaren (9:4, 5): ”För den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju ännu något att hoppas; ty bättre är att vara en levande hund än ett dött lejon. Och väl veta de som leva, att de måste dö, men de döda veta alls intet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras åminnelse är förgäten.” Samme inspirerade skribent fortsätter: ”Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.” — Pred. 9:10.

Det finns ingenting i Skriften som tyder på motsatsen. Det är därför den ofta talar om döden som en sömn. En sovande person är omedveten till dess han vaknar. Det kan tilläggas att ett annat skäl är att Jesus Kristus lovade att alla de som sover i minnesgravarna skall bli uppväckta genom en uppståndelse från de döda. Det är därför till intet gagn att försöka tala med de döda. — Joh. 5:28, 29; 11:1—44; jämför 1 Tessalonikerna 4:13.

Men det finns ett ännu starkare skäl till att vi inte bör söka kontakt med de döda. Detta skäl bidrar till att förklara alla de parapsykiska fenomen som har fått vissa ledande vetenskapsmän i Storbritannien och på andra håll, såväl som anglikanska biskopar och Rosemary Brown, att tro att livet fortgår efter döden. Vad är detta skäl? Att man söker kontakt med de döda kan leda till att man får att göra med ondskefulla demoner.

Ja, bibeln visar att det inte bara finns goda änglar utan också onda. Satan, djävulen, är deras ledare, den store bedragaren av mänskligheten och den bittre motståndaren till Skaparen, Jehova Gud. Dessa fakta slås fast särskilt av skildringarna om hur Eva blev bedragen och om hur Jesus blev frestad av djävulen. — 1 Mos. 3:1—19; Matt. 4:1—11.

De andra änglar som samarbetar med Satan, djävulen, uppenbarade sig för första gången på Noas tid. Bibeln berättar att de hade varit rättfärdiga änglar, som lämnade sin himmelska, andliga ställning och iklädde sig mänsklig gestalt för att kunna sammanbo med människornas döttrar. Syndafloden gjorde slut på den njutning de fick av detta levnadssätt, men den gjorde inte slut på deras tillvaro. — 1 Mos. 6:1—7; 7:21.

Vad är deras nuvarande lott eller tillstånd? Aposteln Petrus talar om detta för oss, när han dryftar förhållandena på Noas tid. Han säger att ”Gud inte avhöll sig från att straffa änglarna som syndade, utan genom att kasta dem i tartaros överlämnade dem åt hålor av tjockt mörker till att sparas för dom”. — 2 Petr. 2:4, NW.

Vi får därför en förklaring till Jesu ordskiften med demonbesatta människor, när han var på jorden, och särskilt till varför de kände igen honom och vid ett tillfälle sade till honom: ”Vad har vi att göra med dig, Jesus, du nasaré? Har du kommit för att tillintetgöra oss? Jag vet precis vem du är, Guds Helige.” (Mark. 1:24, NW) Eftersom det var fråga om intelligenta andevarelser, kunde de lätt spela rollen av döda människor och på så sätt bedra mänskligheten. Ett exempel från bibeln på detta är trollkvinnan i En-Dor, som påstod att hon kallade fram den döde profeten Samuel. — 1 Sam. 28:7—25.

Allt detta förklarar varför det är som tidskriften Time framhåller att ”andarna som medierna kallar fram alltid förargligt nog vägrar att besvara just de frågor som skulle bevisa deras existens”. Det förklarar också hur Rosemary Brown, som praktiskt taget saknar all musikalisk begåvning, kan komponera musik, av vilken en del kan kallas ”underbar” men ändå inte är av de stora mästarnas kvalitet, och varför hon är oförmögen att ge svar på frågor och gåtor som dessa män lämnat efter sig.

Det är alltså inte bara fråga om att det är gagnlöst att söka kontakt med de döda. Eftersom dessa som ger sig ut för att vara de döda är Guds största fiender, önskar sannerligen ingen som älskar Gud och rättfärdighet ha någonting att göra med dem. Men det finns också bevis för att sådana som sysslat med spiritism i många fall blivit nervvrak, hamnat på sinnessjukhus eller varit nära att begå mord eller självmord. Alla dessa fakta är utan tvivel ännu starkare skäl till att man inte bör söka kontakt med de döda.

Med tanke på att de döda verkligen är döda och att de som tycks stå i förbindelse med de döda i själva verket har att göra med onda andar, som kan skada dem allvarligt, kan man fråga sig om människor bör söka kontakt med de döda. Svaret är uppenbart: Absolut inte!