Bestämmer du själv över ditt liv?

”TRE mardrömmar.” Detta var rubriken på en artikel som var införd i en populär månadstidskrift i april förra året. Artikeln beskrev de olycksdigra följderna av att leka med narkotika. En av mardrömmarna handlade om en ung kvinna, vars narkotikaslaveri ledde till att hon fick tas in på sjukhus för psykiatrisk behandling. En annan mardröm upplevdes av en ung man, som under inflytande av narkotika tryckte ut båda ögonen. Den tredje mardrömmen handlade om en ung man, som begick självmord med hjälp av en dynamitgubbe. Dessa tre ungdomar hade allesammans samma syn på livet: Jag kan göra som jag vill. Jag bestämmer själv över mitt liv.

Denna oberoende attityd har i våra dagar fått en utbredning som aldrig tidigare. Laglösheten frodas, och moralnormerna vattnas ur tills det inte finns något kvar av dem. Allt fler människor gör kraftiga invändningar mot att de har några som helst förpliktelser inför vare sig Gud eller medmänniskor. I likhet med de forntida epikuréerna gör de jakten efter njutning till sitt främsta uppsåt i livet. Men jakten efter njutning kräver ibland en fruktansvärd tribut, vilket mänsklighetens historia och de tre ovannämnda mardrömmarna utgör bevis för.

Har du då rätt att leva ditt eget liv? Kan du fortsätta att göra som du själv behagar, oavsett hur det påverkar andra eller till och med dig själv? Många lagar i nationernas författningssamlingar säger nej. Din frihet är relativ. En man och en kvinna kan till exempel önska gifta sig, men deras lands lagar kanske förbjuder detta. Varför det? Därför att dessa båda kan ha en venerisk sjukdom eller kan vara kusiner, och det kan finnas lagar som förbjuder sådana personer att gifta sig. Varför dessa restriktioner? Därför att det som människor gör med sitt liv påverkar andra. De kan få avkomma som är så handikappad i mentalt och fysiskt avseende att den blir en börda för staten. Är det rätt av människor att sorglöst avla barn utan att tänka på följderna? Har de rätt att göra vad de vill med sitt liv? Nej, inte i alla avseenden.

Det är också därför det finns lagar som förbjuder narkotikahandel. Om någon vill bli narkoman, är då detta någon annans angelägenhet? Ja, en man som kör bil när han är påverkad av marijuana kan orsaka svåra olyckor och blir på så sätt ett hot mot andras liv och säkerhet. Och även om man kan invända att det inte är många som får uppleva sådana mardrömmar som tidigare beskrivits, tar många narkomaner sin tillflykt till våldsbrott eller prostitution för att få pengar till sin last, varigenom de tillfogar andra människor skada.

Eller låt oss tänka på trafikreglerna. Många länder sätter en gräns för den hastighet med vilken man får köra bil på vissa gator och landsvägar. En individ som söker spänning kan vilja köra med den högsta hastighet bilen kan prestera, men han får inte göra det. Varför inte? På grund av de risker sådana hastigheter utsätter både honom själv och andra för.

Det är uppenbart att du inte själv bestämmer över ditt liv. Livet innebär ansvar. Vad du gör med det påverkar ofrånkomligen andra. I själva verket har vi en moralisk förpliktelse att göra bästa möjliga bruk av vårt liv. Vi kan inte göra våld på detta ansvar och denna förpliktelse utan att skada andra såväl som oss själva.

Det är sant att människan under mycket lång tid har drömt om att vara fullständigt fri. En poet uttryckte en gång denna önskan ”som tidsåldrar inte kunnat kuva hos människan — att inte ha någon annan herre än. sitt lynne”. Men den som inte har någon annan herre än sitt lynne blir slav under detta lynne. Han kan i själva verket ha så många motstridiga sinnesstämningar att han inte vet vad han önskar göra. Och ledde det inte till olycka för Napoleon, Hitler och andra liknande män när de insisterade på att leva livet på sitt eget sätt?

Vi kan inte komma ifrån det. Människan skapades inte till att vara fullständigt fri. Människan har en Skapare; människan har inte kommit till av sig själv. Av den orsaken är människan ansvarig inför Skaparen. I Edens lustgård fick det första människoparet stor frihet, men inte fullständig frihet. De fick befallning att frambringa avkomma, att försköna jorden och att utöva herravälde över djuren. De fick också befallning att INTE äta av frukten på ett visst träd. Genom dessa lagar ställdes människan under vissa förpliktelser mot sin Skapare. Hon hade uppenbarligen inte rätt att leva sitt eget liv precis som hon behagade; inte helt och hållet. — 1 Mos. 1:28; 2:16, 17.

Och när Människosonen kom till jorden sammanfattade han människans förpliktelser och visade att de i grund och botten var tvåfaldiga: Älska Gud av hela ditt hjärta, hela din själ, hela ditt sinne och hela din kraft, och älska din nästa såsom dig själv. Det skulle kunna sägas att det andra budet antyder ett tredje, nämligen att älska sig själv. Lydnad för dessa Guds bud är på samma gång det rätta och det förståndiga handlingssättet. — Mark. 12:29—31.

Vad följden blev för våra första föräldrar visar det dåraktiga i att försöka göra som vi själva behagar, utan att ta hänsyn till hur det påverkar andra eller vilka förpliktelser vi har mot andra. Genom att Adam och Eva handlade som om de hade rätt att själva bestämma över sitt liv vållade de inte bara sig själva obotlig skada, utan vanärade också sin Skapare och blev orsak till stor bedrövelse för sina avkomlingar. — Rom. 5:12.

Följ därför inte deras handlingssätt. Välj det förståndiga, välsignelsebringande handlingssättet, som inte innebär att leva sitt eget liv, utan att inse sina förpliktelser inför Skaparen och inför sina medmänniskor och sina avkomlingar. En som gjorde detta var Abraham, som ”dog vid hög ålder, gammal och nöjd”. (1 Mos. 25:8, NW) En annan var aposteln Paulus, som kunde skriva om sig själv: ”Jag har lärt mig att vara oberoende, vilka omständigheter jag än befinner mig i.” (Fil. 4:11, NW) Ja, dessa och oräkneliga andra sedan deras tid har bevisat sanningshalten i det bibliska ordspråket: ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen plåga därtill.” Du kan vara förvissad om denna välsignelse, om du inser ditt ansvar gentemot din store Skapare och gentemot dina medmänniskor. Syftet med sådana publikationer som den du nu läser är att hjälpa dig att göra detta. — Ords. 10:22, NW.