Verksam fastän handikappad
ANTAG att du blivit förlamad från halsen och nedåt, så att rörelseförmågan upphör med halsmusklerna. Skulle du hänge dig åt självömkan och förtvivlan och börja längta efter döden? Eller skulle du inse att du kunde uträtta något nyttigt, att du kunde leva ett meningsfullt, lyckligt liv och till och med försörja dig själv? Detta är exakt vad mer än en sådan handikappad människa har gjort.
Ta till exempel en viss man som bor i Vancouver i British Columbia i Canada. Vid nitton års ålder drabbades han av polio och blev lam från nacken och nedåt, oförmögen att använda vare sig armar eller ben. Vad gjorde han? Genom särskild övning och undervisning lärde han sig att måla, såväl med pensel som med palettkniv, genom att hålla dessa redskap i munnen. Han målar ur minnet scener från British Columbias kust, där han arbetade innan han blev sjuk. Hans målningar pryder nu regeringsbyggnader, sjukhus och privata hem. Och för närvarande undervisar han också en klass konststuderande vid Vancouver City College.
Han har kunnat skaffa sig en skåpbil som han använder för att transportera sig själv och sin rullstol varthelst han önskar komma. För att han skall kunna sova gott måste han använda en skaksäng på sjukhuset, där han egentligen har sitt hem. Detta betydde att han under mycket lång tid inte kunde sova någon annanstans än på sjukhuset. Han arbetade därför ihärdigt på att ändra konstruktionen på sin skaksäng, så att han kunde göra den bärbar. Nu kan han ligga över i sin mors hem och också besöka andra släktingar som bor längre bort.
Men vad som har gjort honom verkligt lycklig är att han kommit i kontakt med sanningen om Guds rike, och som ett resultat av det har han överlämnat sitt liv åt Gud och blivit döpt genom fullständigt nedsänkande i vatten. Med hjälp av sin skåpbil och rullstolen kan han regelbundet besöka Jehovas vittnens möten. På Rikets sal håller en medkristen bibeln åt honom liksom den studiehjälpreda som används från gång till gång. Denne räcker också upp den förlamade broderns hand, när han vill ge en kommentar. Vad mera är, han håller regelbundet övningstal i församlingens skola i teokratisk ämbetsutövning. Han är också glad över förmånen att då och då få leda församlingen i bön.
Trots sitt grava handikapp vittnar han nitiskt för Jehova vid varje tillfälle som ges — för sjukhuspersonalen, för vänner och släktingar, däribland hans syster och två bröder. Hans mor är också ett vittne. Han gör återbesök hos personer som är intresserade av att få veta mer om bibeln och leder regelbundet ett bibelstudium med en annan ung man, en god vän till en patient på sjukhuset.
Han tar också del i tidskriftsspridningen på gatan; när det är bra väder, ser man honom i ett gathörn där mycket folk passerar. Han riktar de förbipasserandes uppmärksamhet på den verkliga källan till hans glädje. Ett annat sätt på vilket han delar med sig av de goda nyheterna är genom att skriva brev. Dessa skriver han på maskin med hjälp av en käpp som han håller i munnen. Ännu ett annat sätt som han använder för att vittna är genom telefonen, som han använder när han är hemma hos sin mor.
Verksam fast handikappad? Ja, det är verkligen fallet med detta kristna vittne för Jehova. Det är ett späckat schema som han har utarbetat åt sig — han försörjer sig själv genom att måla fyra till fem timmar om dagen. Han är med vid församlingens alla möten, förbereder sig för dem och tar full del i att sprida budskapet om Guds rike till andra. Allt detta, och att han är ett gladlynt föredöme i trohet, beslutsamhet och hårt arbete, gör honom till en verklig källa till uppmuntran för dem som är tillsammans med honom.