Kan du bära framgång?

VEM tycker inte om att göra framsteg? Vem tycker inte om att få erkännande? Vem sätter inte värde på att bli befordrad på sin arbetsplats eller i det brödraskap eller den särskilda grupp som han är en del av? Tanken på befordran är inte tilltalande enbart på grund av den framträdande ställning, heder eller ära den medför. Befordran är också ofta förbunden med materiell vinning, och detta gör den så mycket mera önskvärd.

Men ett varningens ord är här på sin plats. Trakta inte alltför ivrigt efter att bli befordrad. Med befordran följer nästan alltid tyngre bördor. Ofta måste man lära sig nya ting, och man får mera ansvar och mera arbete. Det är inte ovanligt att denna befordran inkräktar på ens hälsa eller på ens familjeliv eller att den allvarligt inkräktar på ens dyrkan av Skaparen. Kom också ihåg att ju högre man blir befordrad, desto starkare blir konkurrensen och desto större risken att man blir ersatt av en mera ambitiös eller mera kvalificerad person.

Om du skulle få erkännande i form av befordran av ett eller annat slag, låt det då inte stiga dig åt huvudet, så att säga, annars kan du lätt fördärva mycket för dig själv och för andra. Det kan mycket väl hända att andra blir litet avundsjuka på dig, och om du är alltför mallig över din framgång, kan förhållandet mellan dig och andra försämras. Kom ihåg att du fortfarande behöver andras samarbete, om du skall lyckas i din nya ställning. Om du visar dig högdragen och egensinnig, blir det svårt för andra att svälja sin stolthet, men ett ödmjukt och blygsamt uppträdande från din sida gör det lätt för dem att samarbeta med dig.

Det kan vara bra att tänka efter en smula. Om du har en fördel framför andra, kan du fråga dig i vilken utsträckning det kan bero på ärftliga faktorer, att du råkade födas med gott huvud och frisk kropp. Du kan också ha varit så lyckligt lottad att du haft förståndiga och kärleksfulla föräldrar och därför fått tillfälle att skaffa dig utbildning och förvärva gott omdöme, som andra kanske inte haft tillfälle till. Och detta är inte allt. Kan inte din framgång också bero på lyckliga omständigheter, som somliga kallar ”tur”?

Framgång bör egentligen göra en människa ödmjuk. En man som uppenbarligen visste hur han skulle bära sin framgång på bästa sätt är den engelske skalden sir John Betjeman. Om hans verk heter det: ”Hans poesi kan bäst beskrivas som enkel och rättfram. ... Han behandlar barndomsminnen, medelklassfamiljer, kärlek, död, sorgsenhet och givetvis naturen.” I oktober 1972 blev han utnämnd till Storbritanniens hovskald, den största ära han kunde få i egenskap av engelsk skald. När man frågade honom hur han reagerade inför denna hedersbevisning, sade han: ”Min reaktion inför utnämningen kan uppdelas i tre skeden. Först blev jag förvånad, sedan kände jag mig ödmjuk, och därefter kände jag välbehag.” Han fortsatte: ”Det är en verklig heder för mig, särskilt när jag tänker på mina föregångare, till exempel Tennyson och Wordsworth. Men jag menar inte alls att min poesi skulle kunna mäta sig med deras.”

Den här skalden sägs vara en självutplånande man, trots att han är Englands populäraste skald och hans diktsamlingar har blivit bestsellers. Men själv säger han att den framgång han haft med sin poesi till stor del beror på lyckliga omständigheter, även om han medger att han har ”musiköra, och folk tycks gilla poesi med rim och rytm”.

En annan lärdom man kan få av denne skalds utnämning är att man inte otåligt bör trakta efter framgång. När han blev utnämnd hade han nått den ålder då de flesta människor drar sig tillbaka. Han var nämligen sextiosju år gammal. Han hade stor erfarenhet och kunde därför bära denna hedersbevisning med tillbörlig blygsamhet. En person som saknar erfarenhet kan lätt bli uppblåst av högmod, om han får framgång, vilket blir till fördärv för honom själv och andra. Man förstår alltså varför aposteln Paulus gav rådet att en novis, en nyomvänd man, inte skulle bli förordnad till tillsyningsman i den kristna församlingen. Ett sådant förordnande skulle mycket väl kunna innebära en risk för honom att fastna i högmodets snara. — 1 Tim. 3:6, 7.

När du får framgång, är det risk att det gör dig högfärdig, så att säga, och detta var något som Gud tog hänsyn till när han gav anvisningar åt sitt folk Israel i samband med att de bad att få en kung. Följande bud gavs beträffande den som blev utvald att härska som kung i Israel: ”När han har blivit uppsatt på sin konungatron, skall han hämta denna lag från de levitiska prästerna och taga en avskrift därav åt sig i en bok. Och den skall han hava hos sig och läsa i den i alla sina livsdagar, ... för att hans hjärta icke må förhäva sig över hans bröder.” Du kommer förmodligen aldrig att bli kung, men samma princip är ändå tillämplig i ditt fall. Om du får framgång och blir befordrad, så tänk aldrig att det beror på att du är så mycket bättre än de som arbetar eller tjänar eller dyrkar Gud tillsammans med dig. — 5 Mos. 17:18—20.

I det forntida Israel regerade en kung som gav oss ett fint exempel på det rätta sättet att bära framgång. Det var Salomo, kung Davids son. Genom sin blygsamhet och ödmjukhet visade han att han kunde bära att bli befordrad och upphöjd. När han blev kung visade sig Gud för honom i en dröm och sade: ”Bed mig om vad du vill, att jag skall giva dig.” Vilket erbjudande var inte det! Om du hade fått ett sådant erbjudande, vad skulle då du ha bett om? Rikedom, berömmelse, långt liv? Salomo bad inte om något av detta. Det som han först och främst tänkte på var den stora uppgiften att råda över sina undersåtar på rätt sätt. Han kände bara alltför väl sina brister när det gällde erfarenhet och vishet. Han svarade därför: ”Så giv nu din tjänare ett hörsamt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem förmår väl eljest att vara domare för detta ditt stora folk?” — 1 Kon. 3:5, 9.

Denna hans begäran behagade Jehova Gud så mycket att han sade till Salomo (genom en ängel): ”Eftersom du har bett om sådant” och inte framställt någon självisk begäran, ”därför vill jag göra, såsom du önskar; se, jag giver dig ett ... vist och förståndigt hjärta”. Och Salomo visade sig verkligen bli den visaste kung som någonsin suttit på en jordisk tron. — 1 Kon. 3:11—28; 4:29—34.

Förutom högmodets snara måste du också vara på vakt mot en annan snara som du skulle kunna fastna i, om du får framgång. Det är frestelsen att använda ditt nya ämbete eller din nya ställning för att skaffa dig självisk vinning. Mose fick för länge sedan det förståndiga rådet att förordna domare som var ”dugande män, som frukta Gud, pålitliga män, som hata orätt vinning”. (2 Mos. 18:21) Hur sällsynt är det inte i våra dagar att män i höga religiösa, politiska, juridiska och kommersiella ställningar verkligen hatar orätt vinning!

Har du fått framgång eller blivit befordrad? Visa att du kan bära det genom att förbli blygsam och ödmjuk, genom att inte missbruka din makt och genom att inte ge efter för frestelsen att skaffa dig orätt vinning. Om du läser Guds ord varje dag, får du hjälp att nå dessa ädla mål.