Vad säger bibeln?
Är det fel att arbeta på sjunde dagen i veckan?
DET fjärde av de tio bud som Gud gav Israels nation lyder: ”Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor; men på den sjunde dagen är HERRENS [Jehovas], din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta.” — 2 Mos. 20:8—10.
Ordet ”sabbat” kommer från ett hebreiskt grundord, som betyder ”att vila, upphöra, upphöra med arbete”. Enligt bibeln fick ingen israelit koka eller baka, samla ved, bära bördor eller göra affärer på sabbatsdagen. (2 Mos. 16:23, 29; 4 Mos. 15:32—35; Neh. 13:15) Varje israelit som arbetade på sabbatsdagen skulle ”straffas med döden”. — 2 Mos. 31:15.
Många påstår att Guds lag om att hålla sabbat varje vecka fortfarande äger gällande kraft. Somliga säger att detta bud iakttogs av patriarkerna Abraham, Isak och Jakob och i själva verket sträcker sig hela vägen tillbaka till Edens lustgård.
Vad säger bibeln om detta? Är det fortfarande fel att arbeta på sjunde dagen i veckan?
En uppriktig undersökning visar att Skriften inte säger att firandet av veckosabbaten sträcker sig tillbaka till Adam och Eva i Edens lustgård. Och även om Abraham följde vissa ”bud”, ”stadgar” och ”lagar” från Gud, sägs det ingenstans i bibeln att han höll sabbat varje vecka. — 1 Mos. 26:5.
Det var inte förrän strax innan Gud vid Sinai berg gav israeliterna lagförbundet, omkring 2.500 år efter Adams och Evas skapelse och flera hundra år efter Abrahams död, som han först bjöd att man skulle hålla en sabbat varje vecka. Enligt Andra Mosebokens sextonde kapitel uppmanade Gud israeliterna att samla in det mirakulöst givna mannat under sex dagar i veckan, men inte på den sjunde dagen. Den skulle vara ”en HERRENS heliga sabbat”. — 2 Mos. 16:23.
Följande ord av Mose visar att sabbatslagen var något nytt: ”Icke med våra fäder slöt HERREN detta förbund. ... Du skall komma ihåg, att du själv har varit en träl i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm; därför har HERREN, din Gud, bjudit dig att hålla sabbatsdagen.” — 5 Mos. 5:3, 15.
Skulle man för all framtid fortsätta att hålla veckosabbaten? Bibeln visar inte detta, utan förklarar i stället att Jesus Kristus kom ”för att fullborda” lagen. (Matt. 5:17) Därför läser vi: ”I sitt kött gjorde han [Kristus] om intet budens stadgelag.” — Ef. 2:15; se även Romarna 6:14; 7:4, 6.
Somliga invänder att dessa texter endast har avseende på ”ceremoniallagen” med dess särskilda sabbater, till exempel påsken, pingsthögtiden, försoningsdagen, friåret vart sjunde år och jubelåret vart femtionde år. De hävdar att de tio buden med sitt krav på en veckosabbat måste särskiljas från ”ceremoniallagen”, som har försvunnit. Andra säger att eftersom budet att fira sabbat var sjunde dag gavs strax innan den mosaiska lagen blev given, så försvann inte detta bud tillsammans med lagen. Stöder bibeln dessa åsikter?
Det är intressant att lägga märke till att när Jesus talade om den lag han kom för att fullborda, inbegrep han det sjätte och det sjunde av de tio buden, vilka förbjöd mord och äktenskapsbrott. (Matt. 5:17, 21, 22, 27, 28) Aposteln Paulus talade om det tionde av dessa bud såsom en del av den lag från vilken de kristna har blivit ”lösta”. Han sade: ”Men synden skulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av begärelsen, om icke lagen hade sagt: ’Du skall icke hava begärelse.’” (Rom. 7:6, 7; jämför Jakob 2:10, 11.) Lagen om veckosabbaten gavs visserligen innan lagförbundet instiftades, men det var på samma sätt med omskärelsen; bibeln visar emellertid att omskärelsen inte heller är bindande för de kristna. — 1 Mos. 17:9—14; 1 Kor. 7:19.
Detta betyder dock inte att de kristna inte är underställda någon moralisk lag. De kristna skrifterna uppmuntrar kraftigt till att man skall visa respekt för sina föräldrar och sky sådant som avgudadyrkan, mord, äktenskapsbrott, stöld och begärelse eller girighet. (Ef. 4:28; 6:2; 1 Joh. 5:21; 1 Petr. 4:15; Hebr. 13:4; Kol. 3:5) Men det sägs ingenstans i ”Nya testamentets” böcker att de kristna måste hålla sabbat varje vecka.
Varför höll då Jesus själv sabbaten och uppmanade sina åhörare att hålla alla Guds ”bud”? (Matt. 5:19) Jo, medan Jesus levde på jorden var både han och hans lärjungar i egenskap av israeliter underställda det mosaiska lagförbundet. (Gal. 4:4) Det var inte förrän vid Jesu död och uppståndelse, då han hade framburit sitt ”kött” såsom offer, som lagen gjordes om intet och ersattes av ett ”nytt förbund”. — Luk. 22:20; Hebr. 8:13.
Eftersom hela lagförbundet, däribland budet att hålla sabbat varje vecka, nådde sitt slut i och med Jesus Kristus, kunde aposteln Paulus skriva till de kristna: ”Låten därför ingen döma eder i fråga om mat och dryck eller angående högtid eller nymånad eller sabbat. Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulle komma, men verkligheten själv finnes hos Kristus.” (Kol. 2:16, 17) Paulus hade tidigare uttryckt sina farhågor för att han ”arbetat förgäves” för vissa kristna i provinsen Galatien, eftersom de fortfarande samvetsgrant aktade ”på dagar och på månader och på särskilda tider och år”. — Gal. 4:10, 11.
Vad är då innebörden i Hebréerna 4:9 i de kristna grekiska skrifterna, där det heter: ”Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk”? Visar detta att det är fel av de kristna att arbeta på sjunde dagen i veckan?
Nej, sammanhanget visar nämligen att denna ”sabbatsvila” innebär att de kristna måste upphöra att visa sådan brist på tro, som hindrade flertalet israeliter som drog ut ur Egypten från att komma in i Guds ”vila” i det utlovade landet. (Hebr. 3:12, 18, 19; 4:3) Också de kristna måste vila från sådana ”verk” som kännetecknas av brist på tro, i synnerhet ansträngningar att rättfärdiga sig själva inför Gud helt enkelt genom att göra goda gärningar eller ägna sig åt välgörenhet. (Hebr. 4:10; Rom. 3:20) Enligt bibeln kan man komma i ett rätt förhållande till Gud endast genom tro på Jesus Kristus. (Rom. 3:28) De kristna måste hålla denna sabbatsvila, inte bara en enda dag i veckan, utan varje dag.
Det är naturligtvis inget fel att anslå var sjunde dag till vila. Detta kan ge välbehövlig fysisk vederkvickelse och tillfälle att studera Guds ord och ägna sig åt annan andligen stimulerande verksamhet. Varje individ får själv bestämma om han vill avsätta någon speciell dag för ett särskilt ändamål och i så fall vilken dag han vill avsätta.
Men om någon nu önskar arbeta på sjunde dagen i veckan, har Skriften inget att invända mot detta. Som aposteln Paulus uttryckte saken: ”Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar förlika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.” — Rom. 14:5.