Blick på världen
Världslivsmedelskonferensen — hur meningsfull var den?
Toppdelegationer från 130 länder sammanträffade i Rom för att debattera och förhandla under elva dagar i november förra året. Förhoppningarna för nära en halv milliard människor, som hotas av svält, var beroende av konferensens resultat.
● ”Den får inte bli en besvikelse för mänskligheten”, förklarade konferensens generalsekreterare Sayed Ahmed Marei strax innan konferensen började. Konferensens första dag sade A. H. Boerma, chef för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, att livsmedelskrisen ”är vår tids största skandal”. Förenta nationernas generalsekreterare Waldheim beklagade ”den brist på förutseende och känsla av gemensamt intresse” bland nationerna som lett fram till krisen. Förverkligades förhoppningarna om en förändrad inställning? Du kan själv avgöra den saken:
● Resolutioner som angrep problemets kärna mötte cynisk misstro. ”Är inte detta en fåfäng åtgärd?” sade en av delegaterna om en resolution som föreslog en världsomfattande 10-procentig minskning av de militära utgifterna för att finansiera livsmedelsbistånd. Även om resolutionen antogs, sade han, skulle den omedelbart förvandlas till en ”död handling”.
● När delegaten från Bangladesh talade om hur massvälten redan höll på att slita sönder hans land, var endast omkring 50 av de mer än 1.000 delegaterna närvarande. Många andra av dem föredrog att vara med på ett cocktailparty i närheten. Och delegaternas restaurang serverade överdådiga, importerade delikatesser och drinkar mellan sessionerna. De måste ju äta, klagade en, men ”något sådant uttryck som en matlåda” kanske skulle vara mera passande; ”vi talar om en million människor som håller på att svälta ihjäl”.
● Hade förhoppningarna om lindring för dessa svältande förverkligats när konferensen slutade? Marei, konferensens ledare, sade: ”Ett stort antal människor kommer att drabbas av svält trots alla resolutionerna och besluten.” ”Nationell själviskhet var förhärskande”, framhöll Mexicos representant.
● Efter konferensen hette det i en ledarartikel i New York Times: ”Eftersom så många nationer hittills visat prov på oansvarighet inför det tydliga hotet om massvält, har vi föga grund för optimism.” I New York Post hette det: ”Brottslig pliktförgätenhet blev officiellt helgad.” Och Norman Borlaug, ”den gröna revolutionens fader”, tillade: ”Det var nonsens. ... Ingenting påtagligt uträttades. Det var bara prat.”
Bin i nyheterna
◆ I en rapport vid Världslivsmedelskonferensen framhölls det att Västtysklands äppelskörd har minskat med 41 procent på grund av brist på bin som kan pollinera träden, och en solrosodling i Burma blev utan frön för andra året av samma skäl. I vissa områden har biocider som varit avsedda för skadeinsekter dödat de nyttiga bina.
En inte så välvillig varietet av dödligt giftiga afrikanska bin, som år 1957 rymde från ett forskningslaboratorium i Brasilien, har nu nått Colombia. De förflyttar sig norrut omkring 300 kilometer om året och sägs döda omkring 300 personer och tusentals djur varje år.
Bryderi med vädret
◆ Japans väderleksbyrå framhåller varnande att det mönster av betydande avvikelser från normal väderlek som nu varit rådande i mer än ett decennium inte visar några tecken på att avta. Man fruktar att den egendomliga väderlek som började år 1963 skall fortsätta och bli ett hot mot världsskörden år 1975. Samtidigt rapporterar Sovjettidningen Izvestia att de värsta regnen i mannaminne nyligen översvämmade en stor del av Rysslands kornbod Ukraina och förstörde tusentals tunnland gröda. Två gånger så mycket regn som någonsin registrerats under någon tidigare höst i Nederländerna strömmade ner över lantbrukarna så gott som dagligen under tre månaders tid och fördärvade en stor del av deras skörd, men också skörden i närliggande områden i Belgien och Frankrike.