Akta dig för att bli en som ger upp!

NÄR min son masade sig ut i köket — fortfarande med pyjamasen på, trots att klockan var över tolv — ville jag ta honom i axlarna och skaka honom tills tänderna skallrade. Jag visste att han skulle ligga och lata sig större delen av eftermiddagen och lyssna på popmusik i sin stereoanläggning, tills han i en plötslig urladdning av energi drar på sig jeans och en tröja och susar i väg till staden på sin motorcykel. Min son hade helt och hållet gett upp sina studier vid universitetet. Han hade helt enkelt gett tappt och, så vitt vi kunde se, valt att tillbringa resten av sitt liv med att planlöst driva omkring.”a

Låter de här orden av en bekymrad förälder välbekanta för dig? I våra dagar är det många som ger upp, inte bara från skolan, utan också från de mest grundläggande förpliktelser, till exempel de som är förbundna med äktenskap, familjeliv och förvärvsarbete för att skaffa sig sitt uppehälle. Vad är det som får människor att ge upp?

Många klagar över att de känner sig som om de befann sig i en trampkvarn, eftersom de varje dag får anstränga sig utan att ”komma någon vart”. Sådana människor saknar ett uppsåt i livet. För att undgå besvikelse och missräkning lämnar de helt enkelt vad de kanske vill kalla ”det etablerade”.

Vittnar det om allvarliga brister i personligheten, när man blir missräknad på mänskliga strävanden? Det behöver det inte göra. Bibeln erkänner att de flesta mänskliga strävanden är av sådan natur att de kan leda till missräkning: ”När jag nu såg på allt som händer under himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och ett jagande efter vind.” (Pred. 1:14) När det gäller att ”komma någon vart” här i världen, säger samme bibelskribent: ”Jag såg, att all möda och all skicklighet i vad som göres icke är annat än den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.” — Pred. 4:4.

Men lösningen består inte i att ge upp och driva planlöst omkring. Människor behöver ett uppsåt i livet, något som får dem att känna att de har ett visst människovärde. Bibeln ger möjlighet till detta. Och i samband härmed målar den ut ett underbart hopp för hela mänsklighetens framtid.

Visste du att bibeln förutsäger att Gud snart skall förinta den nuvarande tingens ordning, som är så fylld av missräkningar, och ersätta den med en ny världsordning, i vilken ”rättfärdighet [skall] bo”? (2 Petr. 3:11—13) Då skall Gud ”torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer”. (Upp. 21:4) Är inte detta de allra bästa nyheter? Men när skall det äga rum?

Som ett tecken på ”avslutningen” eller den avslutande tidsperioden av den nuvarande tingens ordning förutsade Jesus krig utan tidigare motstycke, livsmedelsbrist, epidemiska sjukdomar, ökning av laglöshet och andra fasansfulla hemsökelser. (Matt. 24:3—12, 34; Upp. 6:1—8) Mänskligheten har upplevt dessa ting i världsomfattande skala sedan år 1914. Tillsammans med den nutida uppfyllelsen av många andra profetior i bibeln betyder framträdandet av det tecken som Jesus gav att vi nu har kommit mer än sextiotvå år in i ”de yttersta dagarna” av denna tingens ordning. (2 Tim. 3:1—5) Detta ger människor i våra dagar möjlighet att få ett underbart uppsåt i livet. Varför det?

Därför att Jesus som ytterligare en del av tecknet på ”avslutningen” förutsade att ”dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma”. (Matt. 24:14) Mer än 2.000.000 individer i 210 länder och ögrupper i havet tar nu del i detta världsomfattande arbete att bära vittnesbörd.

Men också de som predikar dessa ”goda nyheter” löper risk att bli sådana som ger upp. Varför det? Därför att de ofta möter likgiltighet och ibland direkt motstånd mot sitt budskap. Detta kan vara nedslående, alldeles som det var för Jeremia, som skrev: ”HERRENS [Jehovas] ord har blivit mig till smälek och hån beständigt. ... Jag sade: ’Jag vill icke tänka på honom eller vidare tala i hans namn’.” — Jer. 20:8, 9.

Kan de som predikar dessa ”goda nyheter” i våra dagar bli lika nedslagna? I sin stora profetia om ”avslutningen på tingens ordning” varnade Jesus i förväg sina efterföljare: ”Då skall man utlämna er åt vedermöda och döda er, och ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull.” (Matt. 24:3, 9) Hur skulle de reagera?

Tänk på Jeremias exempel. Han vägrade att bli en som ger upp. Han visste att människor behövde få höra Guds budskap. ”Då blev det i mitt hjärta”, fortsätter Jeremia, ”såsom brunne där en eld, instängd i mitt innersta; jag mödade mig med att uthärda den, men jag kunde det icke.” (Jer. 20:9) Jesus uppmanade sina lärjungar att handla på liknande sätt. Han sade: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli frälst.” (Matt. 24:13) Är du fast besluten att inte låta likgiltighet och motstånd få dig att sakta farten i din tjänst för Gud?

Påtryckningar att ge upp kan också komma från ett annat håll. ”Vilket då?” kanske du undrar. Tänk på hur det gick för Demas, som en gång var en trogen kristen och medarbetare till aposteln Paulus. (Kol. 4:14; Filem. v. 24) Men under sin andra fängelsevistelse i Rom skrev Paulus till Timoteus: ”Demas har nämligen övergett mig.” Varför det? ”Eftersom han har fattat kärlek till den nuvarande tingens ordning.” — 2 Tim. 4:10.

Denna världens materiella rikedom, sexuella omoraliskhet och andra lockelser och så kallade ”friheter” kan utöva stark dragning på dem som inte är på sin vakt. Och detta i så hög grad att aposteln Johannes mot slutet av det första århundradet v.t. fann det nödvändigt att skriva: ”Älska inte världen, inte heller tingen i världen. Om någon älskar världen, är Faderns kärlek inte i honom, därför att allting i världen — köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet —, det härrör inte från Fadern utan härrör från världen.” (1 Joh. 2:15, 16) Löper inte de kristna i våra dagar ännu större risk att ge upp sin tjänst för Gud till följd av världsliga lockelser?

Förutom allt detta utsätts de kristna för påtryckningar från sitt eget syndfulla kött och från övermänskliga, onda andemakter. (Rom. 7:13—23; Ef. 6:12) Bibelns varning är verkligen allvarlig: ”Se till, bröder, att det aldrig hos någon av er utvecklar sig ett ont hjärta utan tro, genom att någon drar sig undan från den levande Guden.” — Hebr. 3:12.

Det stora behovet av predikare av dessa ”goda nyheter” i våra dagar gör det möjligt för alla att ha ett meningsfyllt uppsåt i livet. Har du tagit emot detta ansvar? Om du har gjort det, så ge inte upp. Ha i stället samma inställning som bibelskribenten, som förklarade: ”Nu är vi inte av det slag som drar sig undan till fördärv för sig, utan av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv.” — Hebr. 10:39.

[Fotnoter]