Vad bibeln säger

Är det en synd att hissa eller hala en flagga?

EN BRANDSOLDAT i en stad i Ohio i USA fick order av sin överordnade att hissa och hala en flagga över brandstationen. Han avböjde respektfullt. På grund av detta blev han suspenderad från sina plikter under en dag. Vid ett annat tillfälle avböjde han på nytt och blev åter avstängd för en dag. En tredje gång blev han befalld att hissa och hala flaggan, och när han vägrade ännu en gång, blev han avskedad från sitt arbete på brandstationen.

Brandsoldaten uppfattade hissandet eller halandet av en flagga som en religiös handling som stred mot hans samvete. För honom var detta i strid med bibelns bud angående avgudadyrkan, till exempel befallningen att ”fly från avgudadyrkan” (1 Kor. 10:14) och förbudet mot att tillverka eller tjäna bilder och beläten. — 2 Mos. 20:4, 5.

Fallet togs upp inför en domstol av lägre instans, men den domstolen fattade beslut till förmån för staden. Fallet överklagades vid en högre domstol, Ohios appellationsdomstol. Den fråga som skulle avgöras inför denna appellationsdomstol var om brandsoldaten hade blivit berövad sin religionsfrihet, som garanteras i Förenta staternas konstitution.

Ohios appellationsdomstol upphävde den lägre instansens beslut och beordrade stadens myndigheter att återge mannen hans ställning som brandsoldat. I sin slutliga förklaring sade domstolen följande om att hissa och hala en flagga: ”Vi finner att en sådan handling är en ceremoni, eftersom de normer, som kongressen fastställt för att göra den patriotiska praxisen enhetlig, kräver att flaggan skall hissas raskt och halas med ceremoni. ... Den måste hissas eller halas med vördnad och aktning.”

Domstolen förklarade vidare: ”Vi kan inte betvivla uppriktigheten i kärandens tro och inte heller det rimliga i denna tro, att deltagande i denna ritual eller ceremoni är något misshagligt för Gud.” Domstolen tillfogade: ”Religiös samvets-, tros- och handlingsfrihet kan bli föremål för inskränkningar endast för att förhindra allvarlig och omedelbar fara för sådana intressen som staten enligt lag bör beskydda. ... Vi har inga bevis för något sådant i det här fallet.”

I ett ganska likartat ärende tillstyrkte Kaliforniens skolöverstyrelse ett beslut som tillåter elever att vägra att ta del i att hälsa flaggan utan att behöva bli kritiserade för detta. De kan förbli tysta när trohetseden läses. Den här saken avgjordes visserligen för länge sedan, år 1943, då Förenta staternas högsta domstol beslöt att det inte skulle vara obligatoriskt att hälsa flaggan. Beslutet i Kalifornien bekräftar bara detta utslags giltighet.

När det gäller att hälsa flaggan och läsa trohetseden, så utgör detta utan tvivel en ceremoni eller ritual, som direkt berörs av orden i 2 Moseboken 20:4, 5 och 1 Korintierna 10:14, såväl som av andra skriftställen. Det är därför Jehovas vittnen inte tar del i flagghälsningsceremonier.

Brandsoldaten i Ohio blev däremot inte uppmanad att direkt ta del i att upprepa någon ed medan han hissade eller halade flaggan. Men ändå betraktade han denna handling som en synd eller ett brott mot hans eget samvete. Och domstolen försvarade hans rättighet att avböja, så länge han inte därmed hotade någon annans liv, egendom eller välfärd.

Men andra kan med precis lika rent samvete anse att de kan utföra handlingen att hissa eller hala en flagga, när detta inte är förbundet med någon vördnadsfull religiös ceremoni, ritual, hälsning eller ed. En portvakt i en offentlig byggnad kan till exempel ha ett antal olika plikter att fullgöra varje dag, däribland att hissa eller hala en flagga. Även om han är kristen och har ett på bibeln grundat samvete, kan han anse att han kan utföra denna uppgift, eftersom den inte inbegriper någon ritual av något slag.

En annan kristen kanske inte vill utföra denna uppgift, eftersom hans samvete är känsligare i en sådan fråga, som inte direkt kommenteras i den Heliga skrift. Det nämns ingenting i Skriften om att bara hissa eller hala en flagga. Om någon menar att det skulle vara emot hans samvete att göra detta, eftersom flaggan vid andra tillfällen är förbunden med direkta ritualer eller ceremonier, då skulle det vara orätt av honom att bryta mot sitt samvetes bud i en sådan fråga. Men det skulle inte vara orätt av en annan kristen att utföra samma handling, om ingen ritual är inbegripen och det inte sårar hans samvete, eftersom Guds lag inte uttryckligen förbjuder detta.

Denna förståelse av saken stämmer överens med bibelns syn på den enskildes samvete. I det första århundradet var det till exempel vanligt med avgudadyrkan. I somliga avgudiska ceremonier ingick det att man offrade kött åt avgudarna. Personer som åt sådant kött i samband med dessa ceremonier tog del i avgudisk tillbedjan. Längre fram blev somliga av dessa personer kristna och övergav sin avgudadyrkan. Men när de tänkte på sin tidigare falska gudsdyrkan, kände de motvilja mot att äta sådant kött från avgudatemplet, när det senare såldes på den allmänna köttmarknaden.

Men det var inget orätt med köttet i och för sig. Det hade i verkligheten aldrig tillhört avguden, eftersom en livlös avgud inte hade någon förmåga att ta emot eller äga köttet. I själva verket förblev köttet Guds egendom, eftersom ”jorden och det som fyller den hör Jehova till”. (1 Kor. 10:26) En annan kristen, vars samvete inte oroades av hur köttet tidigare använts, kunde därför köpa det och äta det utan att synda mot sitt samvete, eftersom ingen direkt religiös handling utfördes när han köpte eller åt köttet.

Både de som åt detta kött och de som vägrade att äta det följde alltså Kristus och tjänade Gud. Båda dessa kategorier fick Guds godkännande, eftersom deras respektive handlingssätt låg inom gränserna för hans lagar och principer.

Om en kristen skulle äta kött, som tidigare offrats åt avgudar, och detta skulle oroa en mera känslig persons samvete, då borde han naturligtvis inte äta köttet i dennes närvaro. — 1 Kor. 10:28.

Likaså måste frågan om det är en synd att hissa eller hala en flagga avgöras med tanke på omständigheterna — på grundval av om någon vördnadsfull ceremoni är inbegripen och i överensstämmelse med den enskilde kristnes samvete. Någons samvete kan förmå honom att be sina överordnade att låta någon annan utföra den uppgiften. Men en annan kan mena att om ingen egentlig ritual är inbegripen, så kan han hissa och hala en flagga ungefär på samma sätt som han utför andra dagliga plikter, till exempel att öppna fönster eller låsa upp dörrar. Och var och en av dem kan då, genom att bevara sitt samvete fullständigt rent, säga precis som aposteln Paulus: ”Jag har uppfört mig inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till denna dag.” — Apg. 23:1.

”Om jag har tittat på solen när den lyst från himlen, eller på månen där den vandrat sin bana, och mitt hjärta i hemlighet har lockats av detta, så att jag tillbett dem genom att kasta slängkyssar till dem, måste också detta dömas som synd.” — Job 21:26—28, Levande Bibeln.