Jag räddades från självmord

PÅ GRUND av att jag levde i samvetsäktenskap med en man av en annan ras ville mina föräldrar inte kännas vid mig längre. Ja, min far svor att han skulle döda mig, om han någonsin fick se mig igen. Jag satt i kläm mellan två världar och var inte accepterad av någondera av dem, och jag vägrade att göra mitt val. Jag föraktade denna hatfyllda och lidande värld och prövade alla sätt att förändra den — kommunism, hippieliv, kvinnans frigörelse, och jag kämpade för vad jag ansåg vara rätt. Vid den tiden började jag hata Gud, såsom han predikas i kyrkorna. Jag beslöt att även om jag skulle få brinna i ett glödhett helvete, skulle jag inte tjäna en sådan gud.

Men efter två års kämpande mot denna onda ordning och dess gud tappade jag modet. Jag beslöt att ta mitt liv. Jag bad en sista gång till en Gud som jag inte kände. I min okunnighet sade jag till Gud att om han brydde sig det allra minsta om mig, var han tvungen att göra något före klockan två den dagen, för annars skulle jag ta mitt liv. Jag började göra förberedelser för att göra detta och glömde totalt bort min bön.

Innan klockan blev två knackade ett Jehovas vittne på min dörr. Just den här kvinnan hade kommit till min dörr så många gånger att jag inte kunde räkna dem. Jag låg alltid och sov, när hon kom. Jag tog alltid hennes litteratur, men jag lät henne också förstå mitt förakt för hennes Gud. När hon kom den här dagen, skrek jag åt henne på ett ilsket och smädefullt sätt. Men hon började tala med mig om den Gud hon tillbad, och jag lyssnade för första gången. Hon förklarade att det inte var Guds vilja att ha en rutten värld full av svältande människor och missbildade barn. Hennes ord gav mig en gnista av hopp, och jag började studera bibeln tillsammans med henne. Kort därefter överlämnade jag mitt liv åt Jehova och blev döpt.

Vetskapen om att denna ordning skall nå sitt slut och att det finns en Gud som är allt det han påstår sig vara har skänkt mig en frid i sinne och hjärta, som jag inte känt sedan jag var ett litet barn. Jehova har välsignat mitt numera lagliga äktenskap med två fina söner, och i Jehovas organisation har jag vänner som verkligen älskar mig.

Men inga av dessa välsignelser — och de är ännu många fler — skulle ha varit möjliga utan det liv jag nu äger. Om Jehova inte hade hört min bön och om detta kära vittne inte hade gjort det där återbesöket hos mig, skulle jag vara död. Men nu är jag inte det, och detta mitt liv tillhör Jehova för all framtid. — Insänt.