Ungdomar frågar:
Varför bör jag ha ett gott uppförande?
KVINNOR som ohyfsat tränger sig före andra i ett vilt riv och slit för att komma åt att göra fynd på varuhus. Män som pressar sig in före andra, när de går in i en hiss. Ungdomar som praktiskt taget skuffar äldre och skröpliga personer åt sidan, när de går på gatan. Du har troligen sett liknande exempel på dåligt uppförande.
En artikel i tidskriften Newsweek framhöll vid ett tillfälle följande: ”Hos allt fler vuxna har den hyfsning av olika grad som de en gång ägde blivit anfrätt av själva det dagliga livets påfrestningar: trängsel, oväsen, brutalitet i en massiv omfattning i livet, på bioduken, på TV-skärmen och i det tryckta ordet. ... [Dessa ting] har varit förödande [för hyfsning och anständighet].” Detta genomgripande förfall av god hyfsning och anständighet är särskilt påtagligt i storstäder. Tunnelbanan i New York har betecknats som ett ”tragikomiskt exempel på bristen på folkvett”. Knuffande och skuffande tycks vara en del av den oskrivna lagen om ”tunnelbaneetikett”.
Det är emellertid av intresse att somliga ungdomar förefaller uppriktigt oroade över detta problem. Faktum är att en populär tonårstidskrift till och med publicerade en artikel av en författare som kallar sig ”Fröken Uppförande”. Men ändå har du kanske frågat dig om det är mödan värt att ha ett gott uppförande. ”Hur kommer en förbättring av mitt uppförande att vara till nytta för mig?” kanske du undrar. ”Vad är det för mening med att säga ’får jag be om ...’ och ’tack’?”
Ett gott uppförande — varför så viktigt?
Det finns ett ordspråk som lyder: ”Små orsaker, stora verkningar”. Ett gott uppförande kan liknas vid sådana grundämnen som till exempel kobolt, molybden och bor. Trots att det bara finns spårförekomster av dessa grundämnen i vår föda, är de absolut nödvändiga för vår hälsa. Likadant är det kanske om din mor enbart använder små mängder kryddor eller salt, när hon tillagar din favoriträtt. Men dessa ”små orsaker” är det som gör att hon lyckas med sina anrättningar. Ett gott uppförande är som oljan och fettet som ger maskiner en jämn gång.
Ett gott uppförande ingår därför i de ”små orsaker” som gör livet angenämt. Tänk efter för ett ögonblick: Tycker du inte om att vara tillsammans med en person som visar ett gott uppförande? Blir du inte förargad, när någon är ohyfsad eller taktlös? Om det förhåller sig så, påminn dig då den välkända gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” — Matteus 7:12.
Men det finns andra praktiska fördelar med att vara väluppfostrad. Du är kanske till exempel intresserad av att skaffa dig ett arbete. Boken Your Working Life: A Guide to Getting and Holding a Job (Arbetet i din tillvaro: En vägledning i att skaffa sig och behålla ett arbete) räknar upp många ting som kommer att hjälpa dig att göra ett gott intryck på en arbetsgivare, bland annat artighet, välkläddhet och hövlighet. Är du intresserad av att en dag finna en lämplig äktenskapspartner? I en undersökning tillfrågades tonårspojkar om vilka egenskaper de fann tilldragande hos det motsatta könet. Att visa ”hänsyn mot andra” värderades ganska högt. I en annan undersökning ombads tonårsflickor att beskriva den ”perfekte äkta mannen”. Förvånansvärt nog var det bara 30 procent av de tillfrågade flickorna som ansåg att utseendet hade någon betydelse. Det som var mycket mera betydelsefullt för dem var att en blivande make skulle vara hänsynsfull.
Med tanke på allt detta är det inte att undra på att Amy Vanderbilt sade i sin bok om etikett: ”Det är bara en stor dåre eller ett stort geni som kan förväntas ostraffat nonchalera allt umgängesvett, och ingen som uppför sig så är särskilt trevlig att umgås med.”
Att utveckla ett gott uppförande
Hur utvecklar du då ett gott uppförande? Genom att tillbringa timmar över böcker om etikett? Genom att lära in en ändlös lista med regler? Inte nödvändigtvis, även om böcker och etikettsregler onekligen har sin plats. Att visa ett gott uppförande är till största delen en fråga om att tillämpa grundläggande kristna principer. Aposteln Paulus uppmanade därför de kristna: ”Ta på er Herren Jesus Kristus”, eller som fotnoten till New World Translation återger dessa ord: ”Ta efter Herren Jesu Kristi uppförande.” (Romarna 13:14) Kristus hade förståelse för andras känslor och behov. (Jämför Matteus 15:32.) Han visade uppskattning av de ansträngningar som andra gjorde. (Markus 14:3—9) Eftersom han var ”mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat”, fann människor att det var en ”vederkvickelse” att umgås med honom. — Matteus 11:28—30.
Du kan också uppodla en kristuslik, osjälvisk omsorg om andra. Hur då? Genom att läsa om och meditera över den levnadskurs som Kristus följde. Den som tillämpar hans läror kommer sällan att bli klandrad för ett dåligt uppförande.
För övrigt förväntas det av dig att du i vissa situationer följer särskilda rättesnören för hur man beter sig. Aposteln Paulus gav till exempel den unge mannen Timoteus noggranna anvisningar, för att denne skulle veta ”hur du bör uppföra dig bland Guds husfolk”. (1 Timoteus 3:15) Dina föräldrar kan ge dig liknande anvisningar.
Nu är det så att inte alla ungdomar betraktar saken på detta sätt. Unge Johan beklagade sig: ”Mina föräldrar tycker att jag bör uppföra mig på samma sätt som de uppför sig. De säger: ’Uppför dig väl, hör du det’, och jag säger: ’Det bryr jag mig inte om. Jag uppför mig som jag vill.”’ Men vi kan inte alltid göra som vi vill. Föräldrar inser vanligtvis detta och är därför angelägna om att du lär dig ett gott uppförande. Det är därför de ställer vissa krav på dig.
De kan till exempel kräva att du skall hålla ditt rum rent och snyggt. (Tråkigt nog har somliga föräldrar helt enkelt gett upp i det avseendet, i likhet med den förälder som sade: ”Han kan ha det som han vill i sitt rum, men han är tvungen att vistas i det.”) Engagerade föräldrar vet att ditt rum kastar ett återsken på dig. Vad skulle andra tänka om dig, om du inbjöd dem till ett rum som var ostädat eller fullt av klädesplagg utspridda överallt? Dina föräldrar inser också att du en vacker dag kanske har en egen bostad att sköta om. Hur kommer du då att sköta om den? Det gensvar du ger på dina föräldrars anvisningar i dessa avseenden är därför ett viktigt steg när det gäller att lära sig ett gott uppförande.
Att visa ett gott uppförande i praktiken
Låt oss nu begrunda några situationer. Är du slarvig och kastar skräp på marken, eller väntar du tills du kan lägga det i avsedd behållare? Många menar att ytterligare lite skräp som man slänger här och där inte kommer att göra någon verklig skillnad. Men se vad som håller på att hända med städer, floder, offentliga parker och strövområden! Skräp och nedsmutsning finns överallt. Fråga dig själv: ”Tycker jag att det är trevligt att komma till platser som har fördärvats av tanklösa, ohyfsade människor?”
Ibland ägnar sig ungdomar åt ytterligare en form av nedsmutsning — de uppfyller omgivningen med slipprigt språk. Somliga ungdomar tycks finna nöje i att häva ur sig oanständiga ord. Och denna anda av självsvåld kan lätt smitta av sig, om du inte är försiktig. Du behöver verkligen inte låta ohyfsade människor utöva inflytande på dig. Du kan i stället tillämpa bibelns råd: ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun.” — Efesierna 4:29.
Hur är det då med bilkörning? Antingen du åker cykel eller kör familjens bil, så är trafikvett något mycket viktigt. En bildrulle utgör inte bara en irritation för andra, utan är också en säkerhetsrisk. Att köra obehärskat i halsbrytande hastighet är också riskfyllt. En artikel som fanns i tidskriften Grit för någon tid sedan påminde ungdomar om att ”bilolyckor är den överlägset främsta orsaken till dödsfall för personer mellan 15 och 24 års ålder”. Och vad är ofta orsaken till dessa olyckor? Artikeln fortsatte: ”Det är fler ungdomar som stoppas för fortkörning än för något annat trafikbrott.” Följ därför trafikreglerna och undvik att försätta dig själv och andra i fara.
Måltider erbjuder också tillfällen att visa ett gott uppförande. Somliga ungdomar börjar äta innan man inlett med bön. Andra sätter glupskt i sig en större matportion än vad de rimligen har rätt till. Och även om det är bra att samtala och dela med sig av erfarenheter, är det då fördenskull tillbörligt att dominera samtalet, i synnerhet när vuxna är närvarande?
Dessa förslag kan visa sig vara till nytta. Det är sant att du ibland ofrivilligt kan begå misstag och säga eller göra något som sårar. Men du kan undvika att göra en obehaglig situation värre, om du förstår att be om ursäkt på ett vänligt sätt. Påminn dig om vad det verkligen är för drivkraft som förmår frambringa ett gott uppförande — kristen kärlek. Den kristna ”kärleken tryter aldrig”, inte ens i en tidsålder när allting annat förefaller att ha misslyckats. — 1 Korintierna 13:4—8.
[Bild på sidan 23]
Ett gott uppförande innebär bland annat att erbjuda andra sin hjälp