Spädbarn, blod och aids

NYLIGEN innehöll The New York Times följande tragiska framsidesrapport: ”Rumänien hotas av en ovanlig pediatrisk aidsepidemi, som är koncentrerad till överfyllda kliniker och hem för föräldralösa barn och som har fått spridning genom en gammalmodig metod att ge blodtransfusioner åt nyfödda spädbarn.” — 8 februari 1990.

Uppenbarligen sprutade en del rumänska läkare av vana in små blodmängder i de nyfödda spädbarnens navelsträng i hopp om att denna ”mikrotransfusion” skulle stimulera barnets tillväxt. Bruket visade sig vara ett utomordentligt effektivt sätt att sprida aids; en halv liter infekterat blod innehåller tillräckligt mycket virus för att smitta många spädbarn.

Världshälsoorganisationen, som sände ett katastroflag av läkare till Rumänien, beräknar att 700 rumänska barn redan har befunnits vara bärare av aidsvirus och att 50 andra lider av fullt utvecklad aids. Föreståndaren för organisationens aidsprogram berättade för tidningen att aidsfrekvensen hos dessa barn är bland världens högsta.

Under den nyligen störtade Ceausescuregimen hade Rumänien officiellt inte något aidshot. Alla nyheter om sjukdomens spridning kontrollerades mycket hårt och bevarades som en statshemlighet. Blodgivarna blev inte ens testade för aids. Nu har detta förändrats. Men under ett och ett halvt år före revolutionen tänkte många rumänska läkare aldrig på aids, när de började se fler och fler barn med infektioner som inte ville gå över. Det är som en av dem sade: ”Om man blir underrättad om att det inte finns något sådant virus i Rumänien, varför skulle man då göra det till föremål för studium?”