”Vår skam är uppenbar för hela världen”
THE New York Times för 20 juli 1990 innehöll följande rubrik: ”Kanadensisk prelat avgår efter sexskandal i kyrkan.” Vad var bakgrunden? Jo, ytterligare ett fall av präster som anklagas för sexuellt utnyttjande av pojkar. Den här gången utspelades skandalen i provinsen Newfoundland i Canada, och prästerna var katoliker. Vad gjorde detta fall annorlunda?
Times rapporterade: ”Ärkebiskopen på Newfoundland har avgått efter anklagelser att den romersk-katolska kyrkans hierarki ignorerade eller underlät att effektivt ta itu med en skandal som pågått i tre år och som inbegrep anklagelser om att romersk-katolska präster och kyrkans lekmän sexuellt utnyttjat korgossar, föräldralösa ungdomar och andra.” En präst, som redan år 1979 anklagades för grovt otillbörligt handlande, blev nyligen dömd till fyra års fängelse efter att ha erkänt sig skyldig i 36 fall!
Man tystar vanligtvis ner dessa fall och vidtar inga betydande disciplinära åtgärder. Kanske flyttas prästen till en annan församling eller till en annan tjänst, där det depraverade handlingssättet kan börja igen. Vid detta tillfälle fick ärkebiskopen avgå sedan han konstaterat: ”Vi är en syndfull kyrka. Vi är avklädda. Vår vrede, vår smärta, våra kval och vår skam är uppenbara för hela världen.” — Jämför Uppenbarelseboken 17:15—18.
En rättslig undersökning visade att anklagelserna hade framförts under en period på 15 år, men polisen och andra myndighetspersoner underlät ”att handla beslutsamt mot lagöverträdarna”. Vad som var ännu värre var att kyrkans hierarki underlät att handla beslutsamt. De anklagades för att vara mer angelägna om de felande prästerna än om offren. Vad säger då den katolska bibeln om sådana omoraliska handlingar?
Beträffande dem som begick perversa handlingar heter det i J. P. E. Benelius’ svenska översättning: ”Gud [överlämnade] dem åt deras hjärtas lustar, åt orenhet, så att de skändade sina kroppar på sig själva. ... Och [männen] övergåfvo det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes af sin lusta till hvarandra; och de bedrefvo styggelse, män med män. ... Fastän de nämligen kände Guds rättfärdighet, ... att de, som göra sådant, äro värda döden, och icke allenast de, som göra det, utan äfven de, som hålla med dem, hvilka göra det.” — Romarna 1:24—32.
Vad säger den katolska bibeln skall hända med dem som är förhärdade? ”Veten I icke, att orättfärdiga icke skola äga Guds rike? Faren icke vilse. Hvarken otuktiga ... eller sodomiter ... skola äga Guds rike.” Ja, för sådana anger bibeln den disciplinära åtgärden: uteslutning ur den kristna församlingen, alldeles som Paulus framhöll: ”Jag skref till eder i brefvet: Undviken umgänget med otuktiga. ... Umgås [icke] med någon, som kallas broder, om han är otuktig. ... Med en sådan skullen I icke ens äta. ... Drifven ut från eder missgärningsmannen.” — 1 Korintierna 5:9—13; 6:9, 10, Benelius.