Förödande översvämning på södra halvklotet
TÄNK dig en översvämning som berör ett område som i storlek motsvarar Storbritannien, Frankrike och Tyskland tillsammantagna. Det var just vad som hände förra året i Queensland i Australien. Staden Charleville, som ligger nästan mitt i katastrofområdet, måste evakueras. Tre tusen invånare trängdes i tält på stadens högt belägna flygplats. En del måste undsättas från hustak med hjälp av helikopter.
En liten skara på 35 personer som tillhör församlingen av Jehovas vittnen i Charleville fann tillflykt hos ett vittne som äger en fastighet på en höjd 10 kilometer utanför staden, vilken blev utgångspunkt för arbetet med att hjälpa dem som blivit hemlösa.
Vittnena började snabbt hjälpa till. I Dalby, som ligger 550 kilometer därifrån, bildades en grupp frivilliga för att röja upp i de hem som drabbats av översvämningen. I Roma, 270 kilometer därifrån, gjorde vittnena en insamling av mat och andra förnödenheter, filtar och kläder. Sedan man med flyg gjort en rekognoscering för att få en överblick över skadornas omfattning, började frivilliga strömma till — mer än hundra personer.
De beskrev förödelsen som ”ofattbar”. Allting var täckt av ett fem centimeter tjockt lager slam och dy. Krossade möbler låg kringspridda i rummen, mattor var förstörda, elektriska apparater låg under vatten och bilar var omkullvälta. Överallt kändes stanken av ruttnande mat, vått trävirke och diverse skräp.
De frivilliga tog itu med arbetet. Lördagen den 28 april, bara drygt en vecka efter översvämningen, var vittnenas hem och gårdsplaner i Charleville rena och prydliga. Men det behövdes mer än bara en uppröjning. Dessa grupper av frivilliga ordnade också så att hemmen fick tillbaka elektriciteten, och de reparerade bilar och hushållsmaskiner. Mattläggare lade in nya mattor, möbelsnickare tillverkade och satte in nya förvaringsskåp, medan snickare, målare och rörmokare gjorde andra reparationer.
Resultatet: Två veckor efter översvämningen var alla vittnen tillbaka i sina renoverade hem. Men de frivilliga arbetarna begränsade inte sina insatser till enbart medvittnen. När en grupp röjde upp hemma hos en katolik, uttryckte han flera gånger sin förvåning.
I Brisbane fick vittnena lovord i radion för det arbete de utfört under översvämningen, och i Charleville häpnade många stadsbor när de såg hur snabbt vittnena agerade. Någon hörde en man som tidigare motarbetat dem säga: ”Och vi som helt fräckt har kört i väg dem när de besökt oss.”