När drömmarna om fred krossades

DET var inte många som väntade att året 1914 skulle bli något annat än ett ordinärt år. Under de närmast föregående åren hade framtiden faktiskt sett ovanligt ljus ut. Vetenskapen hade gjort framsteg i kampen mot sjukdomar. Och krig? Ja, som Vatikanens tidning L’Osservatore Romano skrev i februari 1991 trodde allmänheten före år 1914 att ”krig hade förvisats till det historiska minnets djupaste vrår” och att mänskligheten äntligen levde i ”en era i vilken krig hade bannlysts av upplysta människor och regeringar”.

Men året 1914 och de därpå följande åren hade några grymma överraskningar i beredskap åt den självbelåtna mänskligheten. Den första var det så kallade stora kriget mellan åren 1914 och 1918, som krossade fredsdrömmarna. L’Osservatore Romano kallade det faktiskt för ”den moderna historiens första stora blodbad, som bland annat kännetecknades av tekniska upptäckter som tidigare generationers stora vetenskapsmän hade trott var ägnade åt fredliga syften”. Kriget var ett hån mot vetenskapen som ett redskap till att uppnå fred; vetenskapen gav i stället kriget en helt ny kapacitet till masslakt.

Och när krigets blodbad var över började en ny slakt. Åren 1918 och 1919 dödade spanska sjukan mer än 20 miljoner människor — många fler än alla dödsoffren i själva kriget. Man vidtog desperata åtgärder; i många länder förklarades det för brottsligt att sprida sjukdomen. Polisen arresterade rentav människor som nös offentligt! Men till ingen nytta. Likt en orkan svepte sjukdomen obehindrat fram, tills den dog ut. Hela städer utplånades. Liken travades upp i städernas bårhus.

Den förändringens tidsålder som inleddes år 1914 fick mänskligheten att vackla. Människans förhoppningar om seger över krig och sjukdom, hennes drömmar om världsfred skapad genom mänsklig vishet, grusades ömkligt. Och när förhållandena fortsatte att förvärras och det stora kriget degraderades till första världskriget av sin efterträdare, det kolossala andra världskriget, och när sjukdom, fattigdom, hungersnöd och laglöshet fortsatte att nå epidemiska proportioner runt om på jorden, började historiker inse att året 1914 var en stor vändpunkt i mänsklighetens historia.

Men till skillnad från världen i stort förväntade bibelforskarna (som Jehovas vittnen benämndes på den tiden) långt dessförinnan att 1914 skulle bli ett nyckelår. Och under de år som gått sedan dess har Jehovas vittnen inte blivit förvånade över att få se världen försämras till det hopplösa träsk den utgör i dag. Bibelns profetior har hjälpt dem att förvänta denna utveckling och att rentav se en underbart hoppfull tid bortom detta. Hur är detta möjligt? Nästa gång du får besök av Jehovas vittnen kanske du vill fråga dem om detta. Du kan också skriva till utgivarna av denna tidskrift.

[Bildkälla på sidan 32]

Efter ett verk av Franklin Booth