Kalksten — vanlig men värdefull

Från Vakna! :s korrespondent i Belgien

VÄRDEFULLA stenar! Det uttrycket för tanken till ädelstenar i alla de färger — diamanter, smaragder, rubiner, safirer. Men den oansenliga kalkstenen är faktiskt också en värdefull sten, på sitt sätt.

I Belgien, liksom på många andra håll, finns det kalksten nästan överallt. Den används som byggnadsmaterial i de enklaste hus såväl som i ståtliga monument men också i grusbeläggningen på mindre vägar. Men vad är egentligen detta material, som har så många användningsområden?

Kalksten är en mjuk bergart som till mer än 50 procent består av kalciumkarbonat. Den bildades för länge sedan genom en rad olika processer, som frambringade olika slag av kalksten. Vissa marina djur, till exempel musslor, snäckor och koralldjur, utvinner kalciumkarbonat ur vattnet och använder det för att tillverka skal och benvävnad. Skelettdelarna blir sedan kvar när djuren dör. The World Book Encyclopedia förklarar: ”Större delen av de kalkstenslager som finns runt om på jorden var en gång snäck- eller korallsand och lera.”

Kalksten kan också bildas när kalciumkarbonat utkristalliserar ur en lösning genom att vattnet i lösningen avdunstar. I vissa fall har kalciumkarbonat utfällts direkt ur vattnet och avsatts kring vissa källor samt i sjöar och hav. Förskjutningar i jordskorpan har gjort att områden som tidigare legat under vatten nu befinner sig ovanför vattenytan. (Jämför Psalm 104:8.) Det finns följaktligen stora mängder kalksten på jorden. Enligt en beräkning utgörs 20 procent av alla sedimentära bergarter av kalksten. Men så är det också ett synnerligen användbart material.

Krita, som består av mikroskopiska skelett av marina livsformer, är en sorts kalksten. Marmor likaså. Marmor bildas när kalkstenslager utsätts för hetta och tryck under långa tidsperioder. Många berömda grottor, till exempel Carlsbadgrottorna i Förenta staterna, har vackra stalaktiter och stalagmiter av kalksten. Dessa har bildats av droppande vatten som innehåller kalciumkarbonat.

Kalkstensbrytning — en mödosam uppgift

Att få tag i kalkstenen är emellertid inte det lättaste. Öppna kalkstensbrott skapas genom att man avlägsnar den jord som täcker kalkstenslagret. Mödosamt och med otrolig uthållighet grävde forna tiders stenhuggare smala, djupa gravar för att kunna lyfta upp stenblocken. Sedan återstod det besvärliga arbetet att sönderdela dessa block med hjälp av släggor.

I dag är det maskiner som utför dessa tunga arbetsmoment. Trots att kalkstensbrytning är ett farligt arbete, är behovet av detta material så stort att människan har varit tvungen att lära sig att klara av denna riskfyllda uppgift. I våra dagar utvinns ofta kalksten av god kvalitet genom sprängning eller ännu hellre genom att man sågar ut den.

Kalksten som byggnadsmaterial

Kalksten är ett idealiskt material för vissa byggnadsändamål. För det första ger det god isolering. En 30 centimeter tjock vägg av kalksten håller inomhustemperaturen konstant även om utomhustemperaturen avviker med så mycket som 20 grader. Väggens insida bibehåller den genomsnittliga rumstemperaturen.

Kalksten ger också god ljudisolering. Dessutom kan den, om den behandlas på rätt sätt, till och med göra sig själv vattentät. Koldioxiden i regnvattnet reagerar med kalkstenen och bildar med tiden ett vattentätt, skyddande skikt på stenens yta.

Dessutom är kalksten vacker att se på. Den kända Triumfbågen i Paris är ett exempel på en berömd byggnad i kalksten. Ett annat anmärkningsvärt exempel är de stora pyramiderna i Egypten, som är uppförda av kalkstensblock som väger uppemot 15 ton vartdera. Marmor är en form av kalksten som kan slipas och poleras så att den får en blank yta. Dess hållbara lyster och skönhet har gjort den till ett favoritmaterial för många skulptörer, till exempel Michelangelo.

Kalksten och kalk

All kalksten används naturligtvis inte till sådana framträdande ändamål. En stor del hamnar i krossverk, det första steget i en rad olika förädlingsprocesser. Ända sedan Bibelns tid har människan exempelvis känt till hur man framställer bränd kalk (kalciumoxid) genom kalcinering av kalksten. På den tiden skedde detta genom bränning i koniska eller cylindriska kalkugnar. Kalk utgjorde huvudingrediensen i murbruk och användes förr till rappning av murar och till vitkalkning av väggar och gravar. — 5 Moseboken 27:4; Hesekiel 13:10; Matteus 23:27; Apostlagärningarna 23:3.

Kalk har fortfarande många viktiga användningsområden. I somliga länder är vattnet drickbart tack vare att det renats med kalk. Kalkvatten, som innehåller kalciumhydroxid löst i vatten, skyddar mot diarré. Kalk används också för att neutralisera surheten i jorden. Kalken gör jorden mer genomtränglig för vatten och luft och underlättar på så sätt framställningen av närande föda. Kalk används till och med vid framställning av socker.

Kalksten och kalkstensprodukter har således många användningsområden. Det skall emellertid villigt medges att brytningen är förenad med vissa problem. Öppna kalkstensbrott överges ofta och blir till stora sår i landskapet. Bebyggelsen kring brotten täcks ofta av ett karakteristiskt vitt damm, och människor irriterar sig över oväsendet och vibrationerna från sprängningarna.

Men med tanke på allt som kalkstenen kan användas till är den verkligen en värdefull sten. Den går inte upp mot diamanter, det är sant. Men å andra sidan — vem har någonsin byggt ett hus eller ett monument av diamanter?