Min strävan efter berömmelse som dansös
JAG hade just fyllt 12 år, då jag gjorde min debut som dansös i min hemstad Rom. Det var år 1945, precis efter andra världskriget.
Du kan säkert föreställa dig hur det kändes för en liten flicka som hade sett och upplevt verkningarna av detta fruktansvärda slaktande att få gå upp på dansgolvet och göra det hon älskade allra mest — dansa. Jag var överlycklig!
Efter att först ha uppträtt i revybaletter och liknande avancerade jag så småningom och blev solodansös. Jag specialiserade mig på afro-kubansk, orientalisk och hawaiisk dans, men jag dansade också rumba, cha-cha, tango, boogie-woogie och andra danser som var moderna på den tiden.
Dansen öppnade dörren till en ny och fascinerande värld för mig. På 1950-talet var jag exempelvis med i flera berömda filmer, däribland ”Krig och fred” och ”Quo Vadis”. Det var verkligen spännande att få arbeta tillsammans med sådana celebriteter som Elizabeth Taylor, May Britt, Eleanora Rossi Drago, Robert Taylor, Valentina Cortese och Gabriele Ferzetti.
Jag blir ”stjärna”
I mitt sökande efter berömmelse reste jag kors och tvärs i världen och besökte sådana platser som Aden, Kapstaden, London, Bangkok, Teheran och olika städer i Australien. Äntligen hade jag fått den framgång som jag så ivrigt strävade efter! Jag var bara 19 år gammal och njöt av att leva det så kallade ljuva livet.
Den hårda träningen och andra försakelser som jag var tvungen att underkasta mig för att hålla mig i form och bevara mig fysiskt attraktiv var mycket prövande, men med tanke på den framgång som jag redan hade uppnått och mitt mål att vinna ännu större berömmelse uthärdade jag villigt dessa strapatser.
I de kretsar som jag umgicks i frotterades rika och respekterade personer med tjuvar, narkotikalangare och maffiamedlemmar. Det var en oerhört omoralisk värld, en värld genomsyrad av narkotika, alkohol, sexuell omoraliskhet och våld. Men det bekymrade mig inte så mycket på den tiden. Mitt liv kretsade kring dansen och ett liv i lyx och överflöd, med dyrbara bilar, juveler, kläder och flotta hotell.
Även om jag tjänade massor av pengar, hamnade det mesta i mina impressariers fickor. För att kunna bibehålla den levnadsstandard som jag hade vant mig vid arbetade jag på dagarna som kassörska, och skam till sägandes gick jag så långt att jag gjorde våld på mitt samvete och tog del i omoraliska förehavanden.
Jag återvänder hem
Efter att ha skördat avsevärda framgångar utomlands beslöt jag mig år 1965 för att återvända till Italien och gå in för att bli en av vår tids stora dansöser. Jag trodde att min erfarenhet och mitt rykte utomlands skulle öppna alla dörrar i mitt hemland, men i stället blev jag bittert besviken. Vägen till framgång tycktes plötsligt blockerad.
Så småningom började jag uppträda på små skumma nattklubbar och diskotek. Jag kände mig ensam och övergiven, insnärjd i en depraverad miljö och tvingad att ge efter för alla möjliga slags hotelser och våld. Jag genomgick två aborter, som nästan kostade mig livet. Vilket högt pris fick jag inte betala för min dåraktiga strävan efter berömmelse! Men när jag hade nått den absoluta botten, fann jag något som har skänkt mig verklig framgång i livet.
En vändpunkt i mitt liv
En sommardag år 1980 var jag på väg till en swimmingpool i närheten av min lägenhet i Alessandria, när jag träffade en väninna som ställde en egendomlig fråga. ”Vill du följa med mig till ett bibelstudium som jag är med vid tillsammans med ett Jehovas vittne?” undrade hon.
”Jehova? Och vem är Jehova?” ville jag veta.
”Jehova är Guds namn”, svarade hon.
Därefter följde en livlig diskussion som fick mig att alldeles glömma bort att jag hade tänkt gå och bada. Jag körde min väninna till det där vittnet och frågade om jag fick vara med när de studerade Bibeln. Jag trodde att jag skulle finna en mystisk plats, där kanske en guru eller någon annan helig person utförde egendomliga och makabra riter i skenet av flämtande stearinljus. I stället kom jag till ett helt vanligt hus, där en helt vanlig kvinna artigt bjöd oss stiga in. Det som studerades var tredje kapitlet i boken Sanningen som leder till evigt liv, som bär rubriken ”Vem är Gud?”
Att få reda på att Gud har ett egennamn och att det namnet är ”Jehova” var en verklig sensation för mig. (Psalm 83:19, NW) Jag tänkte för mig själv: Om kyrkorna till och med har dolt Guds namn för människorna, vem vet vilka andra sanningar de då kan ha undanhållit dem! Jag frågade vittnet hur mycket lektionerna kostade och blev mycket förvånad när jag fick veta att undervisningen var helt kostnadsfri. I den värld som jag levde i var det ingen som gjorde något gratis. Jag kände mig uppmuntrad att börja studera Bibeln.
Jag förändrar mitt liv
Jag hade få lediga stunder på grund av mitt späckade arbetsschema — jag hade fortfarande en hel del dansengagemang i olika städer. Men jag kunde knappt bärga mig tills den här damen skulle komma och besöka mig, så att jag skulle få lära mig mer om den sanne Guden, Jehova. Förutom att jag fick veta att Gud har ett namn, upptäckte jag också att Jesus och Gud inte är samma person. De är inte delar av en treenighet. Jag insåg också hur fel det hade varit av mig att tro att Gud var död! I stället fick jag nu lära känna en verklig person, en Gud som är i högsta grad levande och verksam!
Äntligen fick jag tillbaka lusten att leva! Hur tacksam är jag inte mot Jehova för detta! Jag började besöka alla Jehovas vittnens möten. Där fick jag ännu bättre insikt i de underbara egenskaper som denne kärleksfulle och barmhärtige Gud besitter. Det var till stor tröst för mig, med tanke på det liv som jag hade levt. När jag såg den inre frid som avspeglade sig i de människors ansikten som var närvarande vid mötena i Rikets sal, insåg jag att jag hade funnit en ny och bättre värld och var fast besluten att aldrig lämna den. — Psalm 133:1.
Jag började emellertid också inse att om jag ville leva i den världen, skulle jag bli tvungen att göra en del radikala förändringar i mitt liv. Efter att ha besökt en av Jehovas vittnens sammankomster och hört bibliska principer framläggas på ett klart och tydligt sätt beslöt jag mig för att drastiskt förändra mitt liv. Jag lade av med dansen, som dittills hade varit mitt stora glädjeämne. Jag lämnade den man som jag hade bott tillsammans med de sex senaste åren och skar av alla band med mitt gamla liv och den korrupta nöjesvärlden. Jag förstörde också de adresser och minnessaker som jag fått av impressarier och så kallade vänner.
Ett nytt liv
Vid det här laget var jag både arbetslös och bostadslös, men jag lärde mig att förtrösta helt och fullt på Jehova. Eftersom jag behövde pengar, sålde jag alla mina dyrbarheter — min bil, mina pälsar och mina smycken — de ting som jag hade trott symboliserade verklig framgång i livet. För att försörja mig började jag skura trappor i hyreshus och utföra städarbeten hos olika familjer. Jag har insett att verklig framgång i livet inte beror på en människas ställning eller ägodelar, utan på Jehovas välsignelse.
Den 23 april 1983 blev jag döpt som ett Jehovas vittne. Det var inga fotografer som skockades omkring mig den dagen, bara mina medvittnen, som var glada över att få välkomna en ny lovprisare av Jehova. En kort tid efter mitt dop reste jag till Australien för att hjälpa min bror att förstå de underbara ting som jag hade fått lära mig. Även om han och hans barn inte delade min entusiasm för Bibelns sanningar, visade sig min vistelse i Australien bli mycket givande.
Jag kunde snart träda in i heltidstjänsten som reguljär pionjär och fick där i Australien kontakt med många italienska invandrare som visade intresse för Bibeln. Efter en tid ledde jag många fruktbärande bibelstudier. År 1985 flyttade jag tillbaka till Italien. I början hade jag svårt att finna mig till rätta, men nu har jag en liten lägenhet och en mindre pension, som gör det möjligt för mig att tjäna som heltidsförkunnare och besöka alla församlingsmöten.
I många år var min högsta önskan att bli en framgångsrik dansös. Jag trodde att ära och berömmelse var allt här i livet. Jag försökte efterlikna världsliga idoler. Hur annorlunda allting är nu! Naturligtvis tycker jag fortfarande mycket om att dansa, men jag har nu upptäckt att verklig framgång i livet kommer av att hjälpa andra att lära känna Jehova Guds underbara löften och inte av att sträva efter ära och berömmelse.
Jag ser med förtröstan fram emot uppfyllelsen av Bibelns underbara löfte: ”Hoppas på Jehova och håll hans väg, och han kommer att upphöja dig till att ta jorden i besittning. När de ondskefulla avskärs, kommer du att se det.” (Psalm 37:34, NW; 2 Petrus 3:13) — Berättat av Edvige Sordelli.
[Infälld text på sidan 13]
Jag var med i flera kända filmer, däribland ”Krig och fred” och ”Quo Vadis”