Våra fascinerande händer
MED ett genomträngande skrik släpper den unge mannen hammaren och griper ett fast grepp om tummen som för att klämma ut smärtan. I stället för att träffa spiken har han träffat sin tumme — återigen.
I den stunden är det möjligt att den tilltänkte snickaren tycker att det skulle vara bättre om han vore utan den där tummen. Men den ofta ”otympliga” tummen är en del av en mycket värdefull utrustningsdetalj som var och en av oss äger — människohanden.
Eftersom vi är så förtrogna med våra händer, de kvicka fingrarna, de smidiga lederna, de känsliga nerverna osv., är det lätt att ta dem för givna. Men det finns knappast någon uppgift vi kan utföra utan att göra bruk av våra händer. ”Allt som din hand finner att göra, gör det med själva din kraft”, uppmanade den vise kung Salomo. (Predikaren 9:10, NW) Det var mycket passande att han använde handen som en beteckning för mänsklig verksamhet, för den är verkligen ett precisionsverktyg utan like.
Fascinerande gjorda
Våra fingrar kan flyga över tangentbordet på en skrivmaskin med en hastighet av kanske mer än ett hundra ord per minut. De kan dansa över de 88 tangenterna på en flygel och tolka ett notark till härlig musik. Men hur förhåller det sig med tummen? Ja, försök följande: Räta ut handflatan och håll fingrarna så att de pekar rakt upp. Böj varje finger med början från lillfingret. Lägger du märke till hur svårt det är att avhålla de andra fingrarna från att också röra sig? Böj nu tummen, rör den upp och ner, rör den i en cirkel. Du kan göra det praktiskt taget utan att alls röra på de andra fingrarna. Detta tummens säregna oberoende, som möjliggjorts genom den rörliga sadelleden vid dess bas och genom att den har en egen uppsättning muskler, ger den många speciella förmågor.
En av dessa är att vår motställbara tumme kan kontakta ytan på vart och ett av de andra fingrarna eller forma ett grepp mot ett av dem. Är det en obetydlig detalj? Försök att plocka upp ett mynt utan att använda tummen eller att öppna en burk eller vrida ett runt dörrhandtag. Även vår vän snickaren behöver dessa ”otympliga” tummar, så att han kan hålla en spik på plats eller svänga sin hammare. Ja, för att försätta tillfångatagna fiendesoldater ur stridbart skick tillämpade vissa forntida nationer den grymma seden att hugga av dem deras tummar. — Domarboken 1:6, 7.
Till allt det arbete fingrarna kan utföra har de förvånansvärt få muskler. Ytligt sett kan detta tyckas vara en nackdel, eftersom fler muskler betyder större kraft. Men muskler har en tendens att växa, när de ständigt används. Vad skulle hända om våra fingrar var utrustade med kraftiga muskler? Med den mängd arbete fingrarna uträttar skulle våra händer snart likna tjocka paddelåror, så att det blev svårt eller omöjligt att utföra precisionskrävande arbete. Hur tacksamma kan vi inte vara för att vår Skapare förståndigt placerade de flesta av musklerna i underarmarna och förenade dem med fingrarna genom kraftiga senor!
En fullkomligt passande handske
Huden på din hand är mer än bara ett täcke. Nyp ett grepp i handryggen. Du kommer att se att den är lös och rörlig. Den tillåter näven att knyta sig. Men hur förhåller det sig med handflatan? Huden där är mycket mindre villig att skilja sig från handflatan. Föreställ dig bara hur svårt det skulle vara att ta ett fast grepp om någonting, om huden flyttade sig fram och tillbaka. För att greppet skall förstärkas är handflatan försedd med ”kuddar”. Dessa fettavlagringar är särskilt tjocka just där fingrarna börjar och i thenar, dvs. tumvalken, — den gemensamma tryckpunkten, när vi griper eller pressar mot någonting.
Om du tittar närmare på insidan av din hand, kommer du att lägga märke till att huden inte är fullkomligt slät. Förutom handflatans mycket framträdande linjer är handen täckt med många mindre parallellinjer och slingor som kallas papillarlinjer. Likt trampytorna under dina skor skänker dessa linjer bättre dragkraft och förbättrar greppet.
Vid spetsen av linjerna finns öppningar för små svettkörtlar, som fuktar handflatan. Du har säkert sett en arbetare hastigt gnugga sina händer innan han tar itu med ett tungt arbete. Det är inte bara ett manér. När man gnuggar händerna alstras värme, som stimulerar svettkörtlarna. Fuktigheten ger friktion för ett bättre grepp. Vad gör du när du har besvär med att vända sidorna i en bok som har mycket tunt papper? Förmodligen samma sak — du gnuggar fingertopparna mot tummen för att göra det lättare att vända de tunna bladen.
Linjernas slingor och virvlar på dina fingertoppar kommer till användning på ett annat sätt — de bildar ditt säregna fingeravtryck. Det kan synas otroligt, men inom fingertopparnas lilla område ligger ett linjemönster som inte finns duplicerat i de mer än 50 miljarder andra fingrar och tummar som finns. Trots att tvillingar kan se likadana ut, skiljer sig deras fingeravtryck från varandra. Intressant nog identifierade kinesiska affärsmän så långt tillbaka som på 200-talet f.v.t. sina kunder med hjälp av fingeravtryck, vilka visade sig vara lika pålitliga som en skriven namnteckning. Inte ens skador på fingret kommer att förändra fingeravtrycket. Det kommer att växa tillbaka oförändrat, om skadan inte är alltför djup.
Tusentals nerver
Fastän våra händer inte kan se, höra eller känna lukt, är de ändå ett av våra förnämsta medel att uppfatta världen omkring oss. Vad gör du, till exempel, när du finner dig vara i ett fullständigt mörkt rum? Du sträcker ut händerna med utbredda fingrar och känner dig för i rummet. Ja, våra händer är inte bara precisionsverktyg, utan också känsliga sensorer. De förser oss med ett fortlöpande informationsflöde — spisen är het, handduken är våt, klänningen är av siden, kattens päls är mjuk osv. Vårt femte sinne, känselsinnet, börjar med händerna.
Våra fingertoppar är så känsliga därför att de har en hög koncentration av känselreceptorer — 1.400 per kvadratcentimeter. Om du skulle hålla två knappnålar 6 millimeter ifrån varandra och vidröra ditt ansikte med dem, skulle de kännas som ett enda nålstick. Men låt samma knappnålar vidröra en fingertopp, och de tjockt packade nerverna där skulle omedelbart tala om för dig att de kände två nålar. Detta är vad som gör det möjligt för en blind människa att läsa braille. Vem säger att händerna inte kan se?
Den enda del av handen som inte har några nerver är naglarna. Men det betyder inte att de är onyttiga. Naglarna ger tvärtom de känsliga men ömtåliga fingertopparna stöd och skydd. De kommer också väl till pass när man behöver skala en apelsin, skrapa bort en liten fläck eller plocka upp en liten pärla. Har du någon gång undrat hur fort naglarna växer? Det beror på ett antal faktorer. Våra naglar växer fortare på sommaren än på vintern. De växer fortast på tummen och långsammast på lillfingret. De växer fortare på den dominerande handen. Och hastigheten är beräknad till i stort sett omkring 0,1 millimeter per dag.
De berättar om oss
Händerna kan uppenbara mycket om en individ. En varm handskakning, en vänlig klapp, en knuten näve, ett höttande finger — alltsammans berättar det något om oss. Ja, de flesta av oss skulle finna det svårt att tala utan att utbrodera våra ord med någon sorts eftertrycklig eller beskrivande gest. För de döva blir denna förmåga att uttrycka sig oundgänglig. Där det talade ordet inte räcker till, kan handen ta över med teckenspråk. Indianer, hawaiier och afrikanska bushmän har alla sin behagfulla form av teckenspråk.
Våra händer berättar inte bara om oss, utan de berättar också något för oss. ”I den mån människans händer används till att kommunicera, inte bara ord utan också känslor och begrepp, är de ensamma i sitt slag”, skriver John Napier i sin bok Hands (Händer). Även om många djurs ”händer” i stort sett ser likadana ut som våra, kan människohandens enastående struktur och förmåga inte bortförklaras genom att man hänvisar till blind evolution. Deras sinnrika utformning uppvisar i stället klart visheten hos deras formgivare — Formgivaren och Skaparen av allting, Jehova Gud. — Uppenbarelseboken 4:11.
När därför vår unge snickare, med hammaren i handen, än en gång sätter spiken mellan tummen och pekfingret, har han kanske en nyvunnen respekt för sitt värdefulla handpar. Vi är sannerligen väl rustade för att göra allt som vår hand finner att göra.
[Bild på sidan 20]
Bland de 50 miljarder fingrar och tummar som finns har man inte funnit två som har samma fingeravtryck