En epidemi av stressade barn

”RANDY!” ropade Rita förfärad, skräckslagen över den syn som mötte henne när hon närmade sig huset. Sonen Randy hängde halvvägs ut från sovrumsfönstret på översta våningen, åtta meter ovanför den cementerade terrassen. Larry, som befann sig inne i huset, hörde sin hustrus hysteriska skrik och var snabbt på benen. Han rusade uppför trapporna, störtade in i sovrummet och tog tag i Randy och förde honom i säkerhet. De omtumlade föräldrarna måste genast få svar på sina frågor. ”Varför gjorde du så? Varför?” undrade de. ”Du kunde ha skadat dig, du kunde ha slagit ihjäl dig!” ”Jag ville dö”, svarade Randy oberörd. Randy var bara fem år gammal.

UTÅT sett var Randy en sund och normal pojke. Ingen kunde misstänka att han innerst inne ville dö. Men vid kontakter med en psykolog visade det sig att Randy var ett barn som levde under intensiv stress.

I våra dagar finns det mängder av barn som i likhet med Randy är offer för tumultartade känslor. Oförmögna att på ett sunt sätt ta itu med sin kaotiska situation försöker somliga förgäves undertrycka sin ångest. Men undertryckt stress finner så småningom sitt utlopp. Om barnen inte får tala ut om sin ångest, kan det resultera i fysiska sjukdomar eller kriminella handlingar. I andra fall kan stressen kanaliseras inåt och leda till ett självdestruktivt beteende, till exempel självförvållade skador, ätandestörningar, alkohol- eller drogmissbruk och till och med självmord. Som det sägs i boken The Child in Crisis: ”Många av dessa problem — i synnerhet självmord — ansågs förr vara sådant som drabbade uteslutande vuxna och äldre ungdomar. Nu tycks de tränga allt längre ner i åldrarna.”

”Hur kan det komma sig?” frågar förbryllade vuxna. ”Är inte barndomen en tid av lek och skoj, en tid av skratt och glädje?” För många barn är svaret nej. ”Att barndomen är en tid av ren och oblandad glädje är en myt som diktats ihop av vuxna”, hävdar dr Julius Segal. Detta dystra faktum bekräftas av barnterapeuten Joseph Lupo, som skriver: ”Jag har varit praktiserande läkare i tjugofem år. I dag möter jag fyra gånger så många deprimerade patienter bland barn och ungdomar.”

Varför finns det så många stressade barn i våra dagar? Vilka varningssignaler bör vi spana efter? Hur kan stressade barn få hjälp? Dessa frågor kommer att behandlas i de följande artiklarna.