Från våra läsare

Fattigdom i västvärlden I numret för 22 december 1992 sades det i en artikel i ”Blick på världen” (”Fattiga barn i Amerika”): ”Samtidigt som Förenta staterna är ett av världens rikaste länder bor några av de fattigaste barnen där.” Detta är vilseledande. Det finns fattiga barn i många länder som skulle anse de flesta av Amerikas fattiga barn vara rika. Det är verkligen en tragedi att många barn i Amerika lider. Men med tanke på alla de resurser som står till buds beror fattigdomen på skamlig försummelse av föräldrarna.

W. H., Förenta staterna

Även om många extrema fall av fattigdom kan ses i Förenta staterna, ville vi inte göra gällande att levnadsstandarden bland dem som anses fattiga i det landet generellt är densamma som för de utarmade i andra länder. Det faktum att vitt spridd fattigdom av olika slag existerar i ett så rikt land är alarmerande. Det är sant att somliga barn lider på grund av försummelse från föräldrarnas sida. Men många föräldrar besitter varken förmågan att förbättra sin situation eller har tillgång till de resurser som andra har tillgång till. — RED.

Våld i familjen Jag vill tacka er så mycket för serien ”Våld i hemmet — Kommer det någonsin att upphöra?” (8 februari 1993) Under de 10 sista åren av mitt 22-åriga äktenskap fick jag stå ut med våld i hemmet. Psykisk misshandel är det värsta. Försåtligt, men systematiskt, deformeras ens personlighet i sådan grad att man inte kan be om hjälp. Jag nådde den punkt då jag till och med övervägde självmord. Jag lämnade till sist min man och bor nu för mig själv. Men jag har blivit styrkt och tröstad av artiklarna i er tidskrift.

B. S., Tyskland

Min mamma är offer för fysisk misshandel från min pappas sida, och vi tre barn är mycket upprörda över det. Varje gång han slår min mamma är det som om han slår oss. Många förstår inte vad det egentligen innebär att leva i en familj som domineras av våld och hat, där det inte längre finns någon förståelse eller kärlek. Vi uppmuntras av vetskapen att någon förstår oss.

T. G. D. A., Italien

Det var verkligen uppmuntrande att se den här artikeln skriven på ett så öppet sätt. Jag uthärdade 14 år med en ovettig make som påstod sig vara kristen. Jag blev ofta tillsagd att jag borde undvika att reta upp honom. Det var att begära det omöjliga! Till slut var jag tvungen att lämna honom. Tack för artiklarna; de var uppmuntrande och kan hjälpa andra som aldrig har blivit slagna, sparkade eller behandlade med förakt att förstå den känslomässiga skräck vi bär.

L. T., Förenta staterna

Artiklarna gick rakt till många kvinnors hjärtan som har känt sig ensamma och isolerade; känslor av rädsla och skam höll oss tysta. Ni har hjälpt oss att förstå, i motsats till vad vi har blivit hjärntvättade att tro, att det inte är vi som har orsakat det.

B. A., Förenta staterna

Det har gått veckor sedan mitt nummer av Vakna! kom med posten. Det krävdes många böner för att bara ta ut tidskriften ur omslaget, och det gick dagar innan jag till sist tvingade mig att läsa den. Tack så mycket för att ni skrev detta nummer! Jag var offer för våld i hemmet. Vid ett tillfälle slog min man mig våldsamt medan jag sov; det behövdes plastkirurgi för att återställa mina käkben. Jag lyckades komma ifrån honom med hjälp av polisen och en vänlig kristen familj som bodde i närheten. Han dömdes till flera månaders fängelse. Jag är nu omgift med en fin kristen man.

P. H., Förenta staterna