”Låt oss bygga en stad åt oss”

Från Vakna!:s korrespondent i Tyskland

CHANSEN är stor att du bor i en stad. Enligt vissa beräkningar gör nästan hälften av jordens befolkning det. En källa hävdar att om den nuvarande trenden håller i sig, ”kommer städer att hysa över 75 procent av Sydamerikas befolkning år 2000”. Enligt samma källa kommer också de afrikanska städernas befolkning att mer än fördubblas under samma period.

Även om du inte bor i en stad, är det mycket troligt att du antingen arbetar i en sådan, åker dit för att handla eller åtminstone då och då utnyttjar dess utbud och tillgångar. Alla berörs vi på ett eller annat sätt av städer. Hur annorlunda skulle inte livet vara utan dem!

En stad som hette Hanok

Städernas historia sträcker sig långt tillbaka i tiden. Om Kain, den första människa som föddes, läser vi att han ”ägnade ... sig åt att bygga en stad och gav staden namn efter namnet på sin son Hanok”. (1 Moseboken 4:17) Genom att bygga denna stad, som förmodligen var relativt liten efter dagens mått mätt, blev han ett exempel för kommande generationer.

Eftersom människor är sällskapliga av naturen, har de alltid slutit sig samman. Detta har inte bara skett för gemenskapens skull, utan också för att skapa en känsla av trygghet och skydd, i synnerhet i forna tider, då samhällen ofta utsattes för angrepp. Detta är emellertid inte den enda orsaken till att människor har börjat bygga städer.

The World Book Encyclopedia framhåller fyra viktiga faktorer som har skapat förutsättningar för stadsbebyggelse: ”1) Tekniska landvinningar [ångmaskiner, elkraft, kommunikationsmedel], 2) gynnsamma yttre betingelser [t.ex. geografiskt läge, klimat, floder och därigenom tillgång till vatten], 3) samhällsorganisation [styrande instanser] och 4) befolkningstillväxt.”

Byggandet av städer har underlättat handeln och koncentrationen av arbetskraften till ett begränsat område. I många städer finns det därför bostadsområden med billiga hyror för arbetare och deras familjer. Med dagens goda kommunikationer, såväl allmänna som privata, är avståndet inte något hinder för den kommersiella och politiska samordningen. Av denna anledning kan städerna sträcka sina tentakler allt längre ut på landsbygden.

En del forntida städer var också intimt förbundna med religiösa funktioner. I Första Moseboken 11:4 sägs det till exempel: ”Nu sade de [människor som levde kort efter den stora översvämningen på Noas tid]: ’Kom då! Låt oss bygga en stad åt oss och likaså ett torn med sin spets i himlarna [ett centrum för religiös tillbedjan], och låt oss göra oss ett ryktbart namn, för att vi inte må bli kringspridda över hela jordens yta.’”

Sociala, religiösa, kommersiella, geografiska och politiska aspekter har således varit involverade i byggandet av städer. Samtidigt har städer under århundradenas lopp bidragit mycket till att forma samhället som vi i dag känner det och har påverkat var och en av oss.

Olika men ändå lika

The New Encyclopædia Britannica konstaterar att ”de äldsta av människans fasta boplatser påträffas i de bördiga dalarna kring Nilen, Tigris, Eufrat, Indus och Gula floden”. Dessa förelöpare till dagens städer skilde sig naturligtvis en hel del från sina moderna motsvarigheter.

Under gångna generationer har det stora flertalet människor bott på landsbygden. I England, till exempel, var London den enda större staden år 1300, och dess mindre än 40.000 invånare utgjorde inte ens en procent av landets hela befolkning. År 1650 bodde cirka 7 procent av alla engelsmän i London. I början av 1800-talet började stadens befolkning närma sig en miljon. I dag bor mindre än 9 procent av alla britter i landsbygdsområden. Resten har trängt ihop sig i städer och tätorter — omkring sju miljoner enbart i Stor-London.

Något som visar i vilken grad städerna har vuxit i storlek och antal är att London år 1900 var den enda staden i världen som hade över en miljon invånare. Nu finns det över 200 städer med mer än en miljon invånare var. Geografer talar om ”megastäder”, rader av sammanhängande städer av det slag som man finner i exempelvis Ruhrområdet i Tyskland, där hela sträckan utmed floden Ruhr, från Duisburg till Dortmund, bildar en praktiskt taget oavbruten stadsbebyggelse.

Trots alla skillnader har forntida och nutida städer någonting gemensamt — problem. Och aldrig tidigare har problemen varit så många eller så stora som de är i dag. Världens storstäder befinner sig i en allvarlig kris. Om detta att ”bygga en stad” har lärt mänskligheten något, borde vi nu inse att städer, under ofullkomliga förhållanden och uppförda av ofullkomliga människor, inte nödvändigtvis är det bästa sättet att tillfredsställa våra behov.