Samvete: Varför plågar du mig?

”DU FEGA samvete, så du mig ängslar.” Dessa berömda ord, yttrade av kung Rikard III i Shakespeares skådespel med samma namn, beskriver de samvetskval som det mänskliga samvetet kan vålla. I det verkliga livet har samvetet oroat och förändrat mångas liv.

Den kraft samvetet har visades nyligen i fallet med en ung italienare. Hans arbete som väktare inbegrep att transportera stora summor pengar. Allt gick bra tills han en dag gav efter för frestelsen och stal en säck som innehöll 300 miljoner lire (1,5 miljoner kronor). Eftersom han hade två arbetskamrater och det var omöjligt att avgöra vem av dem som hade tagit den, blev alla tre avskedade.

Han gömde de stulna pengarna och tänkte använde dem när stormen lagt sig. I stället började en oväntad plåga: Han kunde inte sluta att tänka på att hans oskyldiga arbetskamrater blivit avskedade. Hans samvete gav honom inte en lugn stund. Han kunde inte sova. Han kunde inte äta. Han blev omöjlig att ha att göra med.

Till slut gick han, utom sig av skuld och utmattad av sin inre strid, till polisen och överlämnade de stulna pengarna. Han berättade för dem: ”Samvetskvalet blev för svårt. Jag kan inte uthärda det längre!” Han tillade: ”Det är bättre att vara i fängelse och veta att man handlat ärligt än att vara fri med ett samvete som dömer en som tjuv.”

Samvetet är Guds gåva till alla människor. Det kan anklaga eller urskulda oss. När vi lyssnar till det kan det hindra oss från att begå misstag och bortförklara allvarliga förseelser. I stället för att ignorera dess sting eller harmset klandra det, som Shakespeares kung Rikard III gjorde, bör vi vårda och skydda vårt samvete. — Romarna 2:14, 15.

Om du skulle vilja veta mer om Bibeln och dess praktiska råd, ta då kontakt med Jehovas vittnen i en närbelägen Rikets sal eller skriv till närmaste adress som anges på sidan 5.