När katastrofen slår till

VÅRT århundrade har kännetecknats av stora katastrofer, och de flesta av dem har människan själv orsakat. Men inte alla. Jesus Kristus förutsade beträffande vår tid: ”Nation skall resa sig mot nation och kungarike mot kungarike, och det skall vara hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra.” (Matteus 24:7) Människan bär visserligen skulden för krig och hungersnöd, men hon ansvarar inte för jordbävningar. Och även om vissa översvämningskatastrofer har orsakats av människans agerande, kan människan inte lastas för jordbävningar. Inte heller är orkaner eller vulkanutbrott människans fel.

Vad orsaken än är, visar naturkatastrofer hur små vi människor är och hur maktlösa vi är inför de vördnadsbjudande naturkrafterna. Jorden, som vi lever på, känns vanligtvis så trygg och stabil. Men när den skakas av en jordbävning, översvämmas av virvlande vattenmassor eller piskas av våldsamma vindar som obevekligt sveper fram med explosionsartad kraft, då försvinner plötsligt känslan av trygghet.

Naturkatastrofer har förorsakat enorm skadegörelse och stora förluster i människoliv nu på 1900-talet. Skulle detta ha kunnat undvikas? Kan man göra något för att minska de katastrofala verkningarna? Vad kan vi som individer göra för att skydda oss själva? Är vi helt hjälplösa när en katastrof slår till? Kommer mänskligheten alltid att drabbas av sådana katastrofer? De följande artiklarna tar upp dessa frågor.