Hur du hjälper ditt barn att klara av naturkatastrofer

JORDBÄVNINGAR, tornador, eldsvådor, översvämningar, orkaner — hur hjälplösa är vi inte när vi utsätts för naturkrafternas raseri! Vuxna finner ofta att det kan ta år innan de skrämmande synintryck som etsats in i sinnet vid en naturkatastrof börjar mattas av. Det är därför inte förvånande att barn kan behöva särskild hjälp för att återhämta sig från sådana upplevelser.

U.S. Federal Emergency Management Agency (FEMA) förklarar att omedelbart efter en katastrof är det normalt att barn är rädda för 1) att bli lämnade ensamma, 2) att bli skilda från familjen, 3) att det skall hända igen och 4) att någon skall skadas eller dö. Vad kan du som förälder göra för att minska ditt barns ängslan till följd av en katastrof? FEMA ger dessa rekommendationer.a

Försök att hålla ihop familjen. Att vara tillsammans har en lugnande inverkan och mildrar barnets rädsla för att bli övergivet. Det bästa är att inte lämna barn hos släktingar eller vänner eller vid ett evakueringscentrum medan du söker hjälp. ”Barn blir ängsliga”, påpekar FEMA, ”och de oroar sig för att föräldrarna inte skall komma tillbaka.” Om du måste bege dig någonstans, ta då med dig ditt barn, om det alls är möjligt. Det är då ”mindre troligt att ditt barn skall utveckla ett beteendemönster som får det att klamra sig fast vid dig av rädsla”.

Ta dig tid att förklara situationen lugnt och behärskat. Berätta för barnet vad du vet om katastrofen. Om det är nödvändigt, upprepa din förklaring flera gånger. Beskriv i grova drag vad som kommer att hända i fortsättningen. Du kan till exempel säga så här: ”Vi skall alla vara tillsammans i natt i skyddsrummet.” Tala med barnen i deras ögonhöjd och stå på knä om det är nödvändigt.

Uppmuntra ditt barn att tala. ”Samtal är till stor hjälp för att minska barnets ängslan”, påpekar FEMA. Lyssna på vad varje barn berättar om katastrofen och sin rädsla. (Jämför Jakob 1:19.) Tala om för barnet att det är normalt att vara rädd. Om barnet verkar motvilligt att uttrycka sina känslor, låt det veta att du är rädd. Det kan göra det lättare för barnet att uttrycka sin egen rädsla och på så sätt minska sin oro. (Jämför Ordspråken 12:25.) ”Om möjligt, försök få med hela familjen i samtalet.”

Låt barnen ta del i uppröjningsarbetet. Ge barnen egna uppgifter i arbetet att röja upp och reparera huset. ”Att de har en uppgift hjälper dem att förstå att allt kommer att bli bra igen.” Ett mycket litet barn behöver dock särskild uppmärksamhet. FEMA förklarar: ”Ett sådant barn kan behöva mera fysisk omvårdnad och mera kroppskontakt, och det gör det svårare för föräldrarna att ta hand om annat som måste göras. Tyvärr finns det ingen genväg. Om barnets behov inte tillgodoses, kan problemet finnas kvar länge.”

Till sist en viktig sak att komma ihåg. FEMA ger föräldrar rådet: ”Ytterst är det du som avgör vad som är bäst för dina barn.” Att du tillämpar dessa riktlinjer kan hjälpa dig att göra det bästa av en svår situation.

[Fotnoter]