Ungdomars tragiska död

”Jag har en känsla av att vår generation håller på att dö bort.” — Johanna P., 18-årig förstaårselev vid ett universitet i Connecticut i USA.

EN FASANSFULL syn mötte några poliser när de kom till en gård strax utanför Hobart, huvudstaden i den australiska östaten Tasmanien. Inne i huset fann de fyra flickor i åldrarna 10–18 år — alla döda. De hade bragts om livet av sin far, som låg strax intill med ett kulhål i huvudet. Han hade huggit av sin högra hand med en yxa. Detta kombinerade mord och självmord skakade hela Tasmanien och efterlämnade en förbryllande fråga i människors sinnen: Varför? Varför måste dessa fyra oskyldiga flickor dö?

I Belgien har människor fortfarande inte hämtat sig efter chocken då sex småflickor blev utsatta för sexuella övergrepp och fyra av dem blev mördade av en villkorligt frigiven våldtäktsman. Återigen ställer sig människor frågan: Varför? I Argentina tror en del mödrar att omkring 30.000 personer, många av dem deras egna söner och döttrar, försvann under det så kallade ”smutsiga kriget”.a En del av dessa stackars människor torterades, drogades och flögs sedan ut till havs och dumpades i havet från ett flygplan. Många av dem levde fortfarande när de kastades ut. Varför måste de dö? Deras mödrar väntar fortfarande på svar.

Den så kallade Mödrarnas världskongress, som hölls år 1955, fördömde krigets meningslöshet och förklarade att kongressen var ”ett varningsrop från alla kvinnor som kämpar för att skydda sina barn, såväl stora som små, mot allt det onda som krig och krigsförberedelser för med sig”. Sedan dess har, ironiskt nog, antalet unga offer i blodiga konflikter ökat lavinartat i alla delar av världen — en enorm förlust av genetisk potential.

Ingen ny företeelse

Historiens blad är fläckade med blodet av unga människor. Även under vårt så kallade upplysta tjugonde århundrade har barn och ungdomar hört till de mest utsatta i ras- och stamkonflikter. Det verkar som om de unga får plikta med sina liv för de äldres misstag och ambitioner.

I ett afrikanskt land har en grupp tonåriga soldater som kallar sig Herrens motståndsarmé indoktrinerats att tro att de är okänsliga för kulor, rapporterar tidningen The New Republic. Det är inte att undra på att artikeln har rubriken ”Förödd ungdom”! Familjer som förlorat söner och döttrar — som inte alls var okänsliga för kulor — kan därför med rätta fråga sig: Varför måste våra barn dö? Vad skulle det tjäna till?

Förutom alla dessa lidanden och problem kräver också självmord en allt större tribut bland unga människor.

[Fotnoter]