Bibelns syn
Grymheter mot djur — Är det orätt?
PÅ EN idrottsarena i ett centralamerikanskt land är allas blickar riktade på två tuppar, en röd och en vit. Folkmassan skriker då den röda tuppen, med ett rakknivsvasst blad fastsatt på benet, utdelar ett hugg mot den vita tuppen. En domare hämtar de två fåglarna. Den vita är nu kraftlös, död, och droppar blod. Tuppfäktningen är över.
I södra Filippinerna hetsas två hingstar mot varandra. Åskådare iakttar det ohyggliga skådespelet, då hästarna får utstå bett på öronen, halsen, mulen och andra delar av kroppen. Även om båda kan lämna arenan levande, kan åtminstone en av dem vara lemlästad eller blind eller plågas av skador som kan leda till döden.
Två hundar i Ryssland attackerar varandra. Inom en kort stund är ögonen utrivna och öronen sönderslitna, och de förflyttar sig på stympade ben medan blodet rinner från djupa sår.
I århundraden har människan hetsat ett djur mot ett annat i sportens namn, ofta med vadhållning som en drivande kraft. Till listan kan läggas tjurfäktningar, rävjakter och till och med spindelslagsmål. Dessutom är det många djur som lider i vetenskapens namn. Ytterligare oräkneliga djur lider på grund av försummelse från sina ägare, avsiktligt eller oavsiktligt.
I en del länder finns det lagar som reglerar hur man behandlar djur och som förbjuder grymma handlingar. Så långt tillbaka som år 1641 utformade Massachusetts Bay-kolonin ”The Body of Liberties”, som förklarade: ”Ingen människa skall utöva någon form av tyranni eller grymhet mot vilket som helst oskäligt djur som vanligtvis hålls till människans nytta.” Sedan dess har man stiftat lagar och bildat föreningar för att förebygga grymheter mot djur.
Men många som förespråkar de kampsporter som nämndes tidigare betraktar inte sig själva som djurplågare. Somliga påstår att de älskar de djur som de brutalt vållar lidande eller död. De som älskar tuppfäktning påstår att dessa fåglar lever längre än genomsnittskycklingen som är dömd till grytan — en synnerligen klen tröst!
Varför är grymheter orätt?
Gud låter oss dra nytta av djuren. Bibliska principer låter oss döda djur för att få mat och kläder eller för att skydda oss mot skada. (1 Moseboken 3:21; 9:3; 2 Moseboken 21:28) Men livet är heligt för Gud. Vår makt över djuren måste utövas på ett balanserat sätt som visar respekt för livet. Bibeln fördömer en man som hette Nimrod som tydligen dödade djur och kanske människor bara för att det var spännande. — 1 Moseboken 10:9.
Jesus talade om Guds omsorg om djuren i dessa ord: ”Säljs inte fem sparvar för två mynt av ringa värde? Ändå blir ingen av dem bortglömd inför Gud.” (Lukas 12:6) När Gud ändrade sig angående att förgöra en stad full av människor som utövade ondska men som hade ändrat sinne, sade han: ”Skulle då inte jag ... tycka synd om Nineve, den stora staden, i vilken det finns mer än ett hundra tjugo tusen människor, ... förutom många husdjur?” (Jona 4:11) Det är uppenbart att han inte betraktar djuren som bara en förbrukningsvara som man kastar bort när man vill.
När Gud gav israeliterna lagar, lärde han dem tillbörlig omsorg om djuren. Han krävde att de skulle återlämna ett vilsekommet djur till ägaren och att hjälpa djur som hade det svårt. (2 Moseboken 23:4, 5) Djuren skulle få nytta av en sabbatsvila, precis som människor. (2 Moseboken 23:12) Det fanns lagar som styrde en rätt behandling av husdjur. (5 Moseboken 22:10; 25:4) Det är uppenbart att djur skulle vårdas och skyddas, inte utnyttjas själviskt.
Ordspråken 12:10 förklarar uttryckligen Guds syn: ”Den rättfärdige vårdar sig om sitt husdjurs själ, men de ondskefullas barmhärtighetsgärningar är grymma.” En bok med kommentarer till Bibeln återger denna vers på följande sätt: ”En rättfärdig mans omtänksamhet sträcker sig också till oskäliga djur, men den ondskefulle är grym, även då han tror att han är synnerligen mild.” — William MacDonald: Believer’s Bible Commentary.
Den rättfärdige behandlar djuren med omtänksamhet och vill lära känna deras behov. En ondskefull person kanske säger att han älskar djur, men hans ”barmhärtighetsgärningar” är faktiskt grymma. Hans handlande avslöjar det själviska motiv han har i sinnet. Detta är verkligen sant beträffande dem som hetsar ett djur mot ett annat i hopp om att vinna pengar!
Befrielse för djuren
Guds ursprungliga uppsåt var emellertid att människan skulle ”råda över havets fiskar och himlarnas flygande skapelser och varje levande skapelse som rör sig på jorden”. (1 Moseboken 1:28) Grymheter mot djur har ingen plats i detta uppsåt. Den grymma behandlingen av djuren kommer inte att fortsätta för alltid. Vi har skäl att tro att Gud kommer att sätta stopp för allt onödigt lidande. Men hur?
Han lovar att utplåna ondskefulla och grymma människor. (Ordspråken 2:22) Beträffande djuren sägs det i Hosea 2:18: ”Jag [kommer] på den dagen helt visst att sluta ett förbund i förbindelse med fältets vilda djur och med himlarnas flygande skapelser och markens krypande djur, ... och jag skall låta dem lägga sig ner i trygghet.” Så underbart det kommer att bli att leva på den tiden, då fridfulla förhållanden inte bara kommer att vara till nytta för uppriktiga människor utan också för djuren!
[Bild på sidan 26]
Francisco Goya: ”Tjurfäktning i en by”