Är du villig att diskutera religion?
”Nu tycker jag att vi byter ämne. Det finns två saker som jag aldrig diskuterar — religion och politik!”
”Nej, religion låter jag frun och barnen ta hand om.”
”Jag vill faktiskt inte diskutera religion nu. Jag har just kommit hem från kyrkan.”
LÅTER det bekant? Somliga vill inte diskutera ämnet religion, därför att de tycker att det är en sak mellan dem och Gud. Jesus själv sade: ”När du ber, gå då in i ditt inre rum, och när du har stängt din dörr, be då till din Fader som är i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig.” — Matteus 6:6.
Å andra sidan ansåg inte Jesus och hans lärjungar att allt som har med religion att göra skulle vara en privatsak. De talade fritt och öppet om en mängd olika andliga ämnen, och det resulterade i att deras lära spred sig över hela världen. (Apostlagärningarna 1:8; Kolosserna 1:23) Alla ville naturligtvis inte samtala med dem, och en del av dem som gjorde det var och förblev skeptiska.
Också i våra dagar varierar inställningen till att diskutera religion från person till person och från kultur till kultur. I många västländer har människor en tendens att vara ganska intresserade av världsliga angelägenheter, till exempel utbildning, förvärvsarbete, sport, datorer och TV. I andra kulturer är människor ofta villigare att tala om sina trosuppfattningar. Men oavsett människors bakgrund händer ibland saker och ting i livet som får sådana som tidigare inte varit intresserade av religion att omvärdera sina andliga behov.
Religiös intolerans avskräcker många
De som vägrar att diskutera religion kan ha hört eller varit inblandade i en diskussion som spårade ur och övergick i en hetsig dispyt. ”Religiösa meningsskiljaktigheter orsakar fler gräl än politiska”, sade en känd vältalare. En amerikansk vicepresident som levde på 1800-talet, Richard M. Johnson, konstaterade likaså: ”Religiöst nit framkallar de starkaste fördomar i människans sinne och förmår oss, när det är missriktat, att ge utlopp åt våra lägsta instinkter under ett bedrägligt sken av att tjäna Gud.”
Tycker du att det verkar egendomligt att något så moraliskt upplyftande och förädlande som Bibelns läror kan utnyttjas till att främja intolerans, trångsynthet och hat? I själva verket är det inte Bibelns läror som gör religionen motbjudande för många människor, utan snarare en förvanskning av dem. Tänk till exempel på kristendomen.
Kristendomens grundare, Jesus Kristus, uppmuntrade i ord och handling till kärlek till Gud och nästan, inte till intolerans och fanatism. De verktyg som Kristus och hans efterföljare använde i sin tjänst var förnuft och övertygande argument. (Matteus 22:41–46; Apostlagärningarna 17:2; 19:8) De bad för sina fiender och för dem som förföljde dem. — Matteus 5:44; Apostlagärningarna 7:59, 60.
Sann religion upplyser sinnet och hjärtat och drar människor närmare varandra. För uppriktiga sanningssökare kan därför värdiga religiösa diskussioner vara mycket givande, som vi skall se i de två följande artiklarna.
[Ruta på sidan 3]
Vad framträdande personer har sagt
”Om Jesus är vägen till Gud, måste Jesu efterföljare tala om det för andra människor.” — Ben Johnson, professor vid Columbia Theological Seminary.
”Jesus lärde sina lärjungar att föra ut evangeliet till människorna. Missionsbefallningen kräver att vi går ut i världen. Herren uppmanade sina efterföljare att predika överallt.” — Kenneth S. Hemphill, föreståndare för Southern Baptist Center for Church Growth.
”Om vi inte är vittnen, kan vi inte vara sanna kristna. ... Varje kristen är kallad att missionera och vittna.” — Påven Johannes Paulus II.
”Alltför många predikanter ... är mer intresserade av att bygga upp stora församlingar och av kyrkobyggnadsprojekt och av sin nästa prästtjänst än av att predika det kompromisslösa och obekväma budskap som evangelierna innehåller.” — Cal Thomas, författare och kolumnist.
”Vi måste knacka dörr. ... Precis som Jehovas vittnen och en del andra måste vi gå ut och förkunna evangelium om Jesus Kristus.” — Thomas V. Daily, katolsk biskop.