Från våra läsare

Religiös frihet  Jag har läst Vakna! i årtionden, och jag vill nu uttrycka min uppskattning av artikelserien ”Är din religiösa frihet hotad?” (8 januari 1999) Jag kände till att det rådde religiös intolerans i Europa på medeltiden och att katolska kyrkan lyckades manipulera myndigheterna så att de hindrade folk från att utnyttja samvets- och religionsfriheten. Nu när jag vet vad som händer i Frankrike undrar jag: ”Varför drar detta land sådan vanära över sig genom att kränka den garanterade religionsfriheten?” Var vänliga och informera oss miljontals läsare om vad det här resulterar i. Jag litar på att Frankrike kommer att visa tolerans och utgöra ett fint exempel för andra länder.

C. C., Puerto Rico

Att uppfostra sju söner  Tack för Bert och Margaret Dickmans berättelse i Vakna! för 8 januari 1999. Vi blev verkligen uppmuntrade att uppfostra våra tre barn så att de får ett gott andligt arv. Våra barn tyckte också om artikeln. Vi har hört dem påminna varandra om den läxa som Doug fick lära sig, när han inte fick sin tårtbit. Tack för att ni publicerade den här uppmuntrande berättelsen.

S. J., Indien

Helig ande  Jag vill tacka er för den fina artikeln ”Bibelns syn: Vad är Guds heliga ande?” (8 januari 1999) Jag har varit ett Jehovas vittne ett antal år, men jag vill ändå alltid lära mig mer om Jehova Gud. Den här artikeln besvarade fint den fråga som ställdes i rubriken, och den var lätt att förstå. Ju mer jag lär känna Jehova och hans gärningar, desto mer fylls jag av kärlek till honom.

Y. B., Ryssland

Guld  Jag läste artikeln ”Guld — mystiken kring det”. (22 september 1998) Det sades där att de allierade trupperna fann en ofantlig mängd guld i saltgruvorna i Kaiseroda i Tyskland efter Tysklands kapitulation år 1945. I själva verket erövrade de allierade de här gruvorna tre veckor före krigsslutet.

J. S., Tyskland

Tack för detta klarläggande. Gruvorna i Kaiseroda erövrades helt riktigt den 4 april 1945, drygt en månad före tyskarnas kapitulation den 8 maj 1945. — RED.

Att sällskapa med någon som bor långt borta  Artikeln ”Ungdomar frågar: Hur kan vi fortsätta att sällskapa, då vi bor långt borta från varandra?” (22 januari 1999) kom för sent för min del. Jag bor i USA och började brevväxla med en ung man i Latinamerika. Jag har aldrig upplevt något värre. Man kan sannerligen inte lära känna en person genom att brevväxla, hur ärlig man än försöker vara. Eftersom man bor så långt ifrån varandra, är det lätt att man börjar fantisera. I vårt fall var våra kulturer så olika. När vår relation var över, kände jag att jag inte hade något att leva för. Tack vare min kärleksfulla familj som gav mig stöd kom jag igenom detta.

S. H., USA

Jag har brevväxlat med en flicka som jag träffade vid en av Jehovas vittnens internationella sammankomster. Det är svårt att uttrycka sina tankar och känslor för någon som har en annan kultur eller som talar ett annat språk. Därför har jag börjat lära mig hennes modersmål. Förslaget att man kan använda en kassettbandspelare var mycket bra. Tack så mycket.

A. S., Tyskland

Jag träffade en orientalisk syster vid en internationell sammankomst i USA. Jag har varit väldigt osäker på hur vi skall kunna fortsätta vår brevväxling. Jag bad också till Jehova, och bara några dagar senare fick jag den här underbara artikeln. Jag har läst den om och om igen, och tack vare den har jag fått svar på alla mina frågor.

G. R., Italien