Flygtrafikledningen – Hur bidrar den till din säkerhet?

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I FILIPPINERNA

HAR du någon gång under en flygning undrat över hur piloten kan hitta fram? Du kanske kände oro när du tänkte på de tiotals eller till och med hundratals plan som var i luften samtidigt. Hur lyckas de undvika att kollidera?

Det är helt naturligt att man som flygresenär funderar över sådana frågor. Men statistiken visar att det är relativt säkert att resa med ett kommersiellt flygbolag.a Det är faktiskt säkrare än att åka motorcykel eller bil. Och något som i hög grad bidrar till flygsäkerheten är flygtrafikledningen.

Hur din flygning leds från marken

Kaptenen, den pilot som är befälhavare på flygplanet, har huvudansvaret för att flygresan genomförs på ett säkert sätt. Men vid många tillfällen kan han inte se de flygplan som finns omkring honom, och han vet inte om att de finns där. Därför har de flesta länder upprättat ett system för flygtrafikledning. Flygledare på marken övervakar varje fas av de flygningar som genomförs enligt de regler som gäller för instrumentflygning.

Samuel, som arbetat som flygledare i Kalifornien i 13 år, säger: ”Den specialutbildade personalen vid trafikledningstjänsten har en viktig funktion att fylla när det gäller att upprätthålla en säker flygtrafik. Deras viktigaste uppgift är att separera flygplanen så att de håller avstånden till varandra.” Melba, som är arbetsledare vid en flygledningscentral, förklarar vidare: ”Säkerheten kommer alltid i första hand, men vi ser också till att det blir ett välordnat och effektivt trafikflöde.” Förutom att flygledarna har en viktig uppgift när det gäller att förhindra kollisioner hjälper de alltså till att leda flygplanen.

Det här innebär att medan piloten tar hand om sina uppgifter i cockpiten, så är det många ögon och öron som följer flygningen från marken. Piloten har regelbunden kontakt med flygledare, inte bara vid start och landning utan under hela färden.

Med tanke på att dagens flygplan kommer upp i mycket höga hastigheter är det oerhört viktigt att det finns instrument som visar det som piloten ännu inte kan se. Tänk dig att två jetflygplan är på kurs mot varandra. Från det att piloterna får syn på varandra har de kanske bara några sekunder på sig att undvika en kollision! Det är flygtrafikledningens ansvar att förhindra att en sådan situation uppstår. Långt innan piloterna ser varandra kommer de att ha fått instruktioner som gör att de håller sig på ett säkert avstånd från varandra.

Hur din flygning övervakas

Markbaserade radiosändare, så kallade VOR- eller DME-stationer, sänder ut signaler som piloten kan navigera efter. Piloten har instrument som tar emot de här signalerna och anger planets exakta position. Eftersom radiosändarna ligger på särskilt utmärkta platser, kan man flyga från sändare till sändare tills man når resans slutmål. De här navigeringshjälpmedlen har i själva verket bidragit till att skapa särskilda luftleder, och piloten följer antingen de här förutbestämda luftlederna eller de kursanvisningar flygledaren anger.

Flygledare övervakar flygplan som befinner sig i luftrummet. Före avgång måste piloterna lämna in en färdplan som visar vilken väg de har tänkt ta. Flygledaren har en kopia av delar av färdplanen i form av ett papperssystem av etiketter, så kallade strippar.b Salvador Rafael, som är ansvarig vid en flygledningscentral, förklarar hur detta är till hjälp: ”På vissa ställen korsar luftlederna varandra. När en pilot kommer till ett sådant ställe måste han rapportera in till flygledaren. Flygledaren markerar sedan detta på sin ’strip’.” Flygledaren kan nu göra sig en bild i sinnet av planets färdväg.

För att kunna få in de här rapporterna har flygledaren ett annat hjälpmedel – kommunikationsradion. Flygledaren känner till planets position, och piloten får instruktioner som hjälper honom att hålla sig på säkert avstånd från andra flygplan. Flygledare och piloter har alltid mer än en kommunikationsradio och radiofrekvens att använda sig av. Skulle en radio eller frekvens inte fungera kan de använda en annan.

Hur är det då med internationella flygningar där piloter och flygledare har olika modersmål? För att undvika att farliga situationer uppstår till följd av missförstånd har den internationella civila luftfartsorganisationen ICAO valt engelskan som det gemensamma språket. Eftersom vissa ord, bokstäver och siffror låter ganska lika över kommunikationsradion, får flygledarna lära sig att använda standardfraser och standarduttal när de ger instruktioner till piloterna. För att ytterligare säkerställa att det inte uppstår något missförstånd ombeds piloterna också att ”återläsa”, eller repetera, vissa instruktioner som de får av flygledarna.

Ett annat hjälpmedel som flygledarna använder sig av är radarn. Radiovågor som studsar mot flygplanen tas emot av en radarantenn. Flygplanen syns sedan som små punkter på flygledarens radarskärm. Många flygplan är försedda med en transponder, som återsänder en svarssignal med kodade uppgifter om flygplanet. När de här uppgifterna ställs samman med dem som finns i datorn kommer en symbol av flygplanet upp på radarskärmen tillsammans med uppgifter om flygnummer, hastighet, höjd och flygplanstyp.

Om flygledaren ser att han behöver omdirigera ett flygplan för att förhindra en kollision, har han flera möjligheter. Han kan ge piloten anvisning om att ändra 1) kurs, eller riktning. Han kan också ge anvisning om ändrad 2) hastighet, vilket kan bli aktuellt om till exempel ett flygplan håller på att närma sig ett annat. Han skulle också kunna ge anvisning om ändrad 3) höjd, ett mycket vanligt sätt att separera flygplan på.

Något som ytterligare bidrar till säkerheten är att många radarsystem varnar flygledaren när farliga situationer uppstår. Om systemet till exempel räknar ut att två flygplan kommer att hamna för nära varandra, gör ljus- och ljudsignaler flygledaren uppmärksam på detta. Ett annat alarmsystem går i gång om ett flygplan kommer för nära marken.

Säkerheten är viktigast

Nya förbättrade system för trafikledning håller redan på att tas i bruk. Markbaserade navigationssystem bygger ofta på att flygplanen håller sig till särskilda luftleder och höjder. Det leder till att luftrummet inte utnyttjas effektivt och att flygrutterna blir längre. Flygningarna har i allt större utsträckning kommit att genomföras med hjälp av satellitsystem, till exempel GPS, vilket har gett ökad flexibilitet när det gäller att välja färdväg och gjort det lättare att övervaka flygningar över världshaven.

Som vår korta inblick i flygtrafikledningens arbete har visat är det inte bara din pilot som vet var flygplanet du sitter i befinner sig. Flera andra följer faktiskt din flygning från marken. Systemet har utarbetats för att minimera riskerna och garantera så hög säkerhet som möjligt. Det är inte att undra på att haverifrekvensen för den kommersiella flygtrafiken är mycket låg.

Du har därför ingen anledning att vara rädd för att flyga. Nästa gång du gör en flygresa, kom då ihåg att flygtrafikledningens ögon och öron följer din flygning och månar om din säkerhet. Luta dig tillbaka i stolen, koppla av och njut av en behaglig resa.

[Fotnoter]

[Diagram på sidorna 14, 15]

(För formaterad text, se publikationen)

HUR DIN FLYGNING ÖVERVAKAS

GPS

Flygtrafikledningssystem

Navigeringshjälpmedel (VOR/DME)

Radiokommunikation

Radarantenn

[Bild på sidan 15]

Flygledartorn

[Bild på sidan 15]

Flygledare

[Bild på sidan 15]

Flygledningscentral

[Bildkällor på sidan 15]

Flygledartorn och flygledare: NASA Ames Research Center; flygledningscentral: U. S. Federal Aviation Administration