KOLOSSAI

[Kolọssai] Betyder möjligen ”kolossal”.

En stad i sydvästra Mindre Asien. På aposteln Paulus tid låg Kolossai i den romerska provinsen Asia i det landskap som hette Frygien. Platsen är i dag obebodd. Kolossai låg i den övre änden av Lykosdalen, 18 km östsydöst om Laodikeia (i närheten av det nutida Denizli). Vid Kolossai är Lykosdalen smal och omgiven av höga klippor, men dalen vidgar sig mot nordväst, där floden Lykos förenar sig med floden Meander (Menderes). Huvudvägen som gick österut från Efesos och Egeiska havets kust och nådde ända till Eufrat gick genom denna dal. Från staden gick det också en väg mot nordväst, till Sardes och Pergamon. Under romartiden förändrades emellertid vägnätet, och Laodikeia och grannstaden Hierapolis (Kol 4:13) fick större betydelse än Kolossai. Men Kolossai fortsatte att vara känt för sina textilvaror framställda av fin ull, som hade en ovanligt vacker färgton och kallades colossinus. Staden låg i utkanten av ett ödsligt stäppområde där fårhjordar betade. Omkring 5 km söder om den plats där staden låg reser sig det 2 750 m höga berget Honaz Dağı (Kadmos), och smältvattnet från snön på berget förser vattendragen som flöt förbi Kolossai med vatten.

Fryger befann sig i Jerusalem på pingstdagen år 33, och några av dem kanske var från Kolossai. (Apg 2:10) Även om Kolossai låg vid den huvudväg som gick i öst-västlig riktning, menar de flesta forskare att Paulus tog en nordligare rutt under sin tredje missionsresa, då han färdades landvägen till Efesos. (Apg 18:22, 23; 19:1) Av hans brev till kolosserna framgår det att han aldrig hade varit i Kolossai och att församlingen var ett resultat av Epafras arbete. Epafras omtalas som en representant för Paulus och hans medarbetare, eftersom han troget betjänade de troende i Kolossai. (Kol 1:7, 8; 2:1; 4:12) Paulus kände emellertid flera kristna i Kolossai. Han nämner Onesimos, Arkippus, Filemon och Apfia. (Kol 4:9, 17; Flm 1, 2, 10–12)

Förutom den ursprungliga frygiska befolkningen i Kolossai bodde det också greker och judar i staden. (Jfr Kol 3:11.) Frygerna ägnade sig mycket åt spiritism, grekerna hängav sig åt många spekulationer samt filosofiska diskussioner, och judarna gick in för den mosaiska lagen och dess kost- och sabbatsföreskrifter. När Paulus gav råd till församlingen i Kolossai tog han upp allt detta. (Kol 2:4, 8, 16, 18, 20–23)