TABERA

[Tabẹra] Betyder ”brand [dvs. ett uppblossande (uppflammande)]”.

En plats där israeliterna slog läger i Sinais vildmark. Exakt var Tabera låg är okänt. Här klagade israeliterna över sin situation, och därför sände Gud en eld som förtärde några i utkanten av lägret. Men Mose bad till Jehova, och ”elden dog ut”. Det var på grund av den här händelsen som platsen fick namnet ”Tabera”. (4Mo 11:1–3; 5Mo 9:22)